Jag stör mig! Faktiskt!

Bakgrund
I måndags fick jag väldigt ont i en av mina komplett onödiga visdomständer. Högra nedre. E12 eller F78 eller G23 eller vad tandläkarproffs nu kallar den. Det började göra ont i den helt enkelt. Eller omkring, det är svårt att avgöra då bara en fjärdedel av tanden sticker fram. På alla vanliga tänder sticker som bekant hälften upp ur tandköttet men just denna lilla bissing har festat till det och är fortfarande täckt av tandkött över ½ av det som borde synas- Av inga skäl alls egentligen, det bara är så. Hur som haver så tänkte jag att "skit samma, så är det, ibland gör det ont".

Men i onsdags fick det vara nog med det roliga, jag ringde min superba tandläkare och fick en tid samma dag. Jag gick dit och fick veta att det fastnat nån piffig bakterie under gingivakappan (som det uppenbarligen heter) och att den behövdes sköljas bort. Exakt hur det gick till besparar jag er, men jag var väldans nära att tuppa av. Väl på plats passade jag också på att punga ut 3000 svenska kronor för en hård plastbit att smaska på när jag sover.

Igår fick jag väldans ont i halsen, det hade tandläkaren sagt kunde hända och att jag kunde få penicillin mot detta. Men mitt dumma fån tänkte att jag avvaktar en dag så att jag med säkerhet vet att det beror på tanden. Men igår kväll fick nog vara nog, hela halsen svullnade och febern tickade på. Men på kvällen har min tandläkare inte öppet.

Detta leder oss till idag. Idag har min tandläkare inte HELLER öppet! För det är ju midsommarafton. Men å andra sidan utvecklade min svullna hals vita prickar som avslöjade att just den lokala tjockheten berodde av halsfluss och inte tandproblem. Så dagen har spenderats i soffan med stora tablettintag ömsom sovande ömsom tittandes på TV.

Så har det varit till klockan blev ungefär 00:30. Då tog jag det utom ordentligt dumma beslutet att bita ihop för att underlätta att svälja. Fel av mig, det som hände istället var att den 75%igt inbäddade gadden avgav ett ljud som återfinnes om man släpper en isbit i kokhett vatten. Sedan spred sig en bedövande smärta ut ifrån den. "Poop" tänkte jag och kollade upp Akuttandvårdens nummer på internätet. Numret hittade jag men problemet var informationen jag fann under kontaktinformationen, nämligen öppettiderna.

Mån-Fre 8-20
Lör-Sön 8-18
Midsommarafton 8-14

VA!?!?!!

Missförstå mig inte, det är ju jättekäckt för alla som får tandproblem på dagen. Men VAD ska man ta sig till i min situationen? Jo, jag sportade till det och ringde 112, dom sa att jag skulle ta en tablett och vänta till imorgon. Så jag ringde 1177 dom sa att jag skulle ta en tablett och vänta till imorgon. Så igen; VA!?!?!!

Alla fyllon som ska fylleäta och biter i något så att en tand spricker. Vad gör dom? Tar en tablett och väntar till imorgon? Jag är upprörd! Men eftersom jag har varit det i en timme nu drygt så är det ju bara drygt 6 timmar tills den där satans "akuten" öppnar. Alltså ursäkta mig men hela poängen med en akut trodde jag var att man skulle kunna bli emottagen just akut, oavsett liksom. Jag hade visst fel. Pinsamt.

Tänk om den vanliga akuten funkade så!
"112 vad har inträffat?
JAG HAR BRUTIT BENET!!!
Jahaaaaaa.... ja men ta en tablett och ring igen imorgon. Försök att inte pilla på det under natten..."

Bollox.

Jag vet att det blev ett långt inlägg, men jag är upprörd.

God natt!

Tanden som inte vill vara kvar.

Jag och elektronik fungerar inte tillsammans. Det är ett problem. Min älskade C-J har varit bortrest ett drygt dygn nu och redan har i det närmaste all hemelektronik vänt sig mot mig.

Jag kan till exempel inte spela upp de klipp som C-J sparat åt mig på datorn. Det kommer upp en ful, illa färgsatt och väldigt uppkäftig ruta som säger att filen inte finns. Problemet är ju bara att DET GÖR DEN VISST! Men det spelar liksom ingen roll hur högt man säger det till sig själv i hopp om att datorn skall höra, det hittar inte filen ändå! C-J sa hur jag skulle bära mig åt om den uppkäftiga rutan visade sig för mig, men jag kommer ju inte ihåg eftersom jag egentligen inte förstod vad han sa. Men jag har öppnat aktivitetshanteraren och stängt ner saker som jag tror att han sa att jag skulle stänga ner, utan resultat. DESSUTOM HOPPAR JU TEXTEN I AKTIVITETSHANTERAREN RUNT SOM EN FÖRSTÅNDSHANDIKAPPAD, FRONTALLOBOTOMERAD STÄPPGASELL! Så även om jag visste vad jag skulle klicka på skulle jag ju inte lyckas ändå! Och ja, jag har provat att starta om datorn, men det funkade inte det heller.

Word kan jag inte klistra in text i för då hänger det sig, power point hävdar att bildarkivet inte kan nå nätet och kameran på porttelefonen funkar sporadiskt.

Fatta, nu när mitt tekniska geni inte finns här och kan kuva elektroniken när den försöker vända sig mot mig för att ta över vårt hem. Jag kommer sluta mitt liv med death by rudimentary knowledge of consumer electronics. Strypt av en sladd med huvudet i micron, elektrifierad via ena foten av fotbadet, med den andra i en brödrost, en vattenkokare på ena handen och kaffekokaren på den andra, med kroppen krossad av ljudanläggningen, ett tangentbord genom ena armen och helt täckt av TVn.

Men det är lugnt, ni lär få se det, jag är övertygad om att både kameran och mobilen kommer filma händelsen och lägga upp materialet på nätet...

Gemensamt har jag och Mymy insett vårt öde, detta hemska, fatala, paralyserande och alltigenom dåliga händelseförlopp.


Fattar du!? Vi kommer att åka om 19 dagar och 10 timmar. Då kommer det att vara ett avskalat, grått och tomt skal av allas vår älskade stad som vi lämnar. Men när vi kommer hem kommer det att vara pepparkakor, lussekatter, glögg med russin och mandlar, juleljus och girlanger högt och lågt. Landshövdingehusen kommer vara upplysta på det där mjuka, varma sättet och NK tar i dagarna ner skyddet för sin julskyltning. Folk kommer redan att ha tröttnat på bjällrorna och de ljuva änglakörerna som ljuder ur varenda högtalare.

Julen kommer att träffa oss i ansiktet som en snöboll! En snöboll som vi inte får se när den blir rullad. Den värsta sortens snöboll.

Och jag ÄLSKAR allt som har med jul och snö att göra.

Men vi är ju händiga små (nåja....) flickor så vi har nu insett att vi har inte bara 19 dagar på oss att förbereda oss på att spendera tre veckor i Uganda, vi har också tre veckor på oss att köra igång vår egen julhets.

Det kommer bli heltunderbart!

Så just nu ljuder "O Christmas Tree" med Mario Lanza och Henri René ur datorn och persiennerna är nerdragna så att jag verkligen kan föreställa mig det mjuka, ömsinta snöfallet utanför rutorna. På måndag vankas det glögg och pepparkakor med grönmögelost som fika i skolan. Det planeras lussebak, pyntning, presentpapperseufori (kanske mest för mig då), julkortsskrivning och julshopping (finns för övrigt mängder med fördelar av att fixa det redan nu).

Vi funderar på att rent av lussa i Uganda, fast med barndomsminnen av vad som hände när VillerValle i Söderhavet lussade i Söderhavet så kanske vi ska låta bli. Eftersom vi är SÅ out numbred av de mörkhyade i Uganda.

Dessutom kommer vi ju faktiskt att vara hemma i Sverige igen när det är Lucia.

Jag befinner mig just nu i en sån situation i livet att jag är nöjd med det mesta. Jag bor med en underbar pojkvän mitt i stan, läser något som intresserar mig väldigt och jag har en massa kul saker som åpgår runt skolan och jag omger mig med människor jag tycker mycket om. Och nu skall jag berätta för er om en av dem.

Hon heter Maria. Jag, och några andra, kallar henne Mymy. Hon är även känds som Myran, My, Lilla My och har en finfinblogg som heter Myaraq. Myaraq betyder lilla My på grönlänska.

Hon är en tvärhand hög, tänker nästan precis som mig och har ett fruktansvärt smittande skratt. Hon är världens nästa sämsta eskimå eftersom hon inte tål kyla, men den passionen, stoltheten och längtan som man ser i hennes ögon när hon pratar om sitt hemland Grönland finner man inte hos många människor.

Mymy har inte haft det enklast i livet alltid, nästan aldrig, och troligen på grund av detta har hon blivit en av de starkaste personer jag känner. Hon kan ta sig an vilken svårighet som helst och kliva ut på andra sidan med bravur. Trots att hon bara varit på jorden i dryga 20 år har hon mer skinn på näsan och kött på benen ände flesta skaffar sig under en livstid.

Hon kan vara krävande, lite klängig, uppmärksamhetssökande och ibland sätter hon sig på tvären på ren pin tjiv. Precis som mig.

Men oftast är hon bara underbar, finns alltid för sina vänner när det behövs och vad som än händer så har hon en förmåga att hålla sig själv, och mig, kvar på jorden.

Vi fann varandra nästan direkt under första året på universitetet. Sedan dess har vi förundrat vår omgivning med att mest tramsa, men ändå klara av allt vi ska i skolan. Du förstår, Mymy är också en av de mest intelligenta människor jag känner. Och om ETT skratt förlänger livet så kommer vi leva i minst 100 år till. Det kommer sluta med att vi sitter på nån veranda, invirade i filtar och är skrynkliga som russin. Men vi kommer skratta.

Mymy är värd det bästa i världen, allt det bästa.

Under en period så har jag inte riktigt känt att livet har lett mot mig på det där goa Gôtebosska sättet.

Men idag så vände allt. Jag pratade vänligt med CSN och de sa snälla saker tillbaka, jag känner mig nöjd över hemtentan som lämnades in tiiiiiidigt imorse, vänliga människor på universitetet ber plötsligt om studenternas åsikter, det är sådär sprakigt höstväder, vinden blåser och får de gyllene löven att virvla i den krispiga luften medans solen lyser på mig. Det är inte mycket som krävs för att tippa mig över kanten till eufori.

Bara så du vet.

(Kom igen, putt mig så jag tippar, du vågar aldrig!)

Jag har ett nytt mål i livet (utan att ha slopat något av de andra). Jag har precis läst ut en serie om två böcker om mord på Marstrand. Jag gillade böckerna och de fick mig verkligen att vilja läsa mer. Så med fötterna i vädret och huvudet neråt rotade jag igenom en av de två stora väskorna med böcker som står vid sängens fotända. Jag hittade massa saker, mest böcker jag redan läst, men så dök denna upp.

Helt obruten, aldrig bläddrad i, troligen inte min, troligen något jag råkade rafsa med mig när jag bröt upp mitt förra bo.

Boken som kommer kroka till mitt liv en smula, på det bra sättet. UPPDRAGET från Nicotext. 189 uppdrag som är tänkta att ge en liten ny vinkel på hur man ser livet. Jag anser att jag redan har en väldigt flexibel vinkel på det mesta, men det är precis en sån där grej som jag bara inte kan låta bli!

Det är precis som om författarna krupit in i mitt huvud och rotat efter något som jag inte skulle kunna motså. En lista med roliga uppdrag.

Jag måste avverka ett per dag, några av dem är verkligen ångestframkallande. Och jag började för tre dagar sedan så jag har följdaktligen avverkat tre uppdrag. Man kan säga att det är en väldigt mjuk mjukstart.

29/9 Nummer: 35. Gå före i en kö.
30/9 Nummer: 11. Drick ett glas vatten samtidigt som du sitter ner och kissar.
1/10 Nummer: 122. Skriv ner titeln och första meningen på den bok du en dag ska skriva.

Dagens uppdrag kändes synnerligen inspirerande måste jag säga. Jag känner iofs mest för att planka de böckerna jag precis har läst.

I och med detta med boken så kände jag ett starkt behov av att få en modellig bild på boken ifråga, men eftersom jag har ett klassiskt radioansikte så bad jag min mer bedårande vän Mymy att posera. Det resulterade i att båda garvade så vi höll på att dö, 20 helt oanvändbara bilder och 15 minuter mindre tid till hemtentan. Men här har ni resultatet.

I London i juni så märkte jag något underligt. I princip alla hus var utsmyckade med olika statyer. Det i sig är väl inte så konstigt utan det är själva motiven. Små, tjocka barn var väldigt populärt, gärna med något naivistiskt, lite art deco-inspirerat inslag av natur. Som i t.ex. denhär bilden.

Okej, jag inser ju att jag inte är mest normal i världen. Jag tror dock inte att det är en dålig grej. Jag har dessutom kommit på att få som pluggar på universitetet skulle klassas som helt normala.

En sak som är sådär distinkt underlig är hur folk tenderar snöa in på sina egna ämnesområden.

Alla vet ju att det finns datornördar, och det är väl inte så svårt att se att vissa andra naturvetenskapliga ämnen kan göra diverse anhängare till riktiga nördar heller.

Men aldrig i min vildaste fantasi trode jag att JAG skulle bli en nörd på något.

Men nu är det officiellt. När jag ser ett strimmig bergssegment kan jag inte rå för att jag slänger mig på det och tindarar med ögonen, ådergnejs är nämligen både vackert och intressant, att stirra på de fåriga ansamlingarna av mineraler som fått sin form av otänkbart tryck och temperaturer man knappt kan tänka sig, ger mig en kick. Hur fördelningen av glimmer, kvarts och plagiklas på ett systematiskt och lagföljande vis lagt sig sida vid sida för att dela utrymmet tillsammans i miljarder år, it touches my heart. Geology rocks!

Och när man hittar en välskriven artikel om någon experimentell projektion som skall vidga våra vyer och förtydliga världen för oss kan man ju fälla en och annan lyckotår. Det känns jordnära att ett av våra probelm fortfarande ligger i att hitta ett bra, tydligt sätt att rita världen för våra ögon. Geografi är ändå allas bas, vare sig man vill eller inte.

There you have it. I'm a neerd.

På jobbet idag fick jag ett par mycket överraskande frågor av en kund när hon höll på att prova skor.

"Kan man ha dessa skorna på marken?"
"...marken? Ja... dom är ju tänka som promenadskor så det går alldeles utmärkt att ha dem på marken"

"Är skorna sydda av japaner?"
"Ursäkta?"
"Japaner, jag vill inte ha dem om de är gjorda av japaner."
"Okej, nä, dom är sydda i australien."
"..."
"Av australiensare förmodar jag"

Detta gjorde mig nyfiken. Var har hon hittat skor som inte går att ha på marken? Och vad har japanerna gjort henne? Jag vill veta!

På tal om skor så kan jag meddela att Däcket (han heter så) har ett par coola skor med tangentbord som sulor. It is true! Kolla!

I lördags var det en kul dag. På många sätt. Vi började med att sopa, kratta och allmänt fixa på vår gård, för att man måste det om man bor här. Det blev fint med den rena, nakna jorden under de gulnande rhododendronen. Redan samma kväll hade en massa nyfalla löv tagit de gamlas plats men det har sin charm det också.

Vad händer när man ger Tjalle och Mymy en stor skoluppgift och låter dem låsa in sig i ett syrefritt utrymme på GVC för att färdigställa det?

Jo, Jordens undergång närmar sig med stormsteg!

Det börjar helt normalt men sedan spårar det ur, snabbt och innan någon vet ordet av. Eftersom vi tänker likadant går arbetet snabbt och smärtfritt, sedan börjar tramset, det ostoppbara. Ljudnivån stiger i takt med att energi- och syrenivå sjunker. Sedan får hela akalabaliken utlopp i sådant som att vi skrämmer Tempobutiksägare, ger flaxiga intryck till sushimakare och skrämmer bort våra klasskamrater ur datasalen. Men nu har vi fått i oss lunch så nu har vi sjunkit till en lite mer trivsam nivå igen. Men när denhär energin tar slut finns det ingen återvändo.

Vi har till exempel haft en inte så givande övning i att uttala ordet Tjörn. Jag kan, Mymy kan inte. När hon pratar kan man lätt förväxla västsveriges tredje största ö med diverse genitalier.

Och så till en helt sjukt kul grej som Mymy berättade om:
Mymy: Jag såg en så SNYGG MAN på bussen igår!
Tjalle: Najs, hur gick det då?
Mymy: Han tittade, stirrade verkligen på mig.
Tjalle: Jaha?
Mymy: Men jag vet inte om han var intresserad eller om han var Sverigedemokrat.

För er som missat det så har min lilla vän utlänskt utseende. Eftersom hon är utlänning. Typ.

Och om någon av mina vänner som är Sverigedemokrater läser detta ber jag er att inte ta kontakt med mig mer. Någonsin.

Och hur kan jag då tro att jag skulle ha sådana vänner? Som uppför sig så bedrövligt frontallobotomerat att de röstar på ett främlingsfientligt parti med drag av antisemitism, rasism, nazism och xenofobi? Jo, för att just nu enligt varenda barometer i vårt avlånga, beblandade land att det är fler som har röstat på SD än på V. Dessutom är rösterna på SD högre på Hisingen än i genomsnittliga landet.

Jag vill inte tro det, jag vill inte tro att någon av mina vänner skulle uppföra sig så obegåvat. För ingen av mina vänner är väl så korkad så att dom missat likheterna med vad Hitler sa på 30-talet. Eller? Är någon så dum att dom inte förstår?

Men känner jag någon som sagt att dom är SD? Nej, det har jag inte, de vet väl själv att det är kontroversiellt, men det har visat sig att i icke anonyma barometrar så har SD väldigt få anhängare. Man vågar alltså inte säga att man håller på SD?

NEJ FÖR UPPENBARLIGEN SÅ ÄR DE FEGA KRÄK.

Jag har svårt att formulera hur upprörd jag blir. Det är en djup tragedi för svensk politik och för Sveriges anseende utåt. Ni som tycker att kungen och Silvia gör ett dåligt jobb. HUR TROR NI ATT DET KOMMER SE UT MED JIMMY NAZISTEN ÅKESSON?!

Jag har inget emot uppstickar partier, enhörningar med en enda fråga som Piratpartiet, Sjukvårdspartiet ÖHL-partiet osv. Men partier som för en helt sjuk politik på ett så buffligt sätt som noshörningarna SD som bara kommer som en storm och trampar ner alla och fullständigt skiter i människorna runt om, dom har jag inget till över för.

Idagarna så blev mina tankar publicerade. Så är det, i den underbara studenttidningen Spionen. Så för alla er som inte få denhär tidningen så tänkte jag publicera orden här också. Dessutom i lite längre form. Jag har redan skrivit det på Facebook en gång, men tack vare den enormt positiva responsen så känner jag att det funkar att ta upp igen!

Och för er som missat faktumet: Jag är oerhört stolt över att få vara en del av föreningslivet vid Göteborgs universitet.

Ordet sexa kommer ursprungligen från att man höll middag eller supé klockan 6 på kvällen, detta kom sedan att betyda fest eller middagstillställning och finns nu kvar i ord som sexmästeri och svensexa. Ett sexmästeri är således en festförening vid ett universitet eller högskola.

Tänk så mycket värme och kärlek sexmästerilivet bringar till så många individer!

Tänk hur vi stretar på trotts all skit vi får ta från omvärlden som inte vågar ta reda på vad det är vi gör. Tänk på hur mycket skit vi får ta utan någon anledning.

Men tänk också vilka fantastiska kärleks- och vänskapsband som byggs för en livstid och vilket underbart nätverk man själv vävs in i när man får på sig sin rock eller overall.

Tänk på alla engagerade människor som aldrig får den cred som dom borde få. Hur skulle till exempel mottagningsverksamheten se ut utan sexmästerierna? Vilka är det som lägger all sin vakna tid i tre veckor för att de nya studenterna skall mötas upp direkt när de slutar och slussas till en eftermiddag fylld med lekar och utmaningar? Inte är det institutionerna eller fakulteterna. Vi lägger ner vår själ i att ge studenterna en bra studiestart genom att de får ta del av den positiva, vänskapliga andan som knyter sexmästerister samman vid Göteborgs Universitet.

Tänk på MatNatSex, Haddock, Zexet, ReKo, P6, HäVSex, Sexation, Byrå6, SystemSex, Mål Per Mol, SenilSex och alla andra underbara föreningar som förgyller tusentals studenters tillvaro.

Hur ofta får man inte höra "dom där sexmästeristerna" med en mycket nedvärderande ton? Varför skulle vårt arbete vara sämre än någon annans? Jag är personligen överlycklig över det stöd som t.ex. MatNatSex fått från FFS och nu även verkar få från Göta, jag är glad att det finns viktiga inrättningar i universitetet som inser vilket enastående jobb sexmästeristerna gör!

Tänk på alla festresor vi gör tillsammans. Jag tänker inte förneka att det konsumeras stora mängder alkohol. Men uppstår det någonsin oegentligheter? Kanske att det blir höjda röster eller arga ord någon eller max ett par gånger per år, men jag har aldrig hittat en tryggare, mer stabil miljö än den kring sexmästerierna.

Tänk så stolt jag är över min rock, något som många civila inte förstår. Den är trasig, illaluktande och smutsig, men i mina ögon symboliserar den något väldigt vackert. Varje fläck och varje doft den avger är ett minne av en fantastisk tid med fantastiska människor. Överallt, verkligen ÖVERALLT, möts vi av fördomar. I de flestas ögon är vi bara ett gäng underbegåvade studenter som tar vår tillflykt i att supa och ligga runt. Men hur många skulle klara att ta sina poäng trots all den tid vi lägger ner på att skapa en rolig fritid för oss själva och andra studenter? Jag har sett vilka fantastiska studiegrupper det formas bland oss, där studenter från alla år samlas och delger varandra sin kunskap.

Och det där med alkoholen, som sagt, jag tänker inte hymla med att det dricks mängder med öl och sprit i kretsen, men tvingas man? Fråga Picasso. Fråga Neon. Fråga Argentum, eller nån annan av alla nykterister som finns i vår samling. Även de som är osäkra i början och inte vet om man vågar säga nej, får snabbt lära sig att det ALLTID är okej att säga nej. Det prioriteras till och med. Vi känner till vårt oförtjänt dåliga rykte och är måna om att göra allt vi kan för att det ska bli bättre. En evig stretan i motvind.

Tänk på att vi åsidosätts när det gäller lokaler, ekonomi och inflytande. Men hur påvekar det oss? Inte mer än vi låter det göra. Sexmästerikulturen är genomsyrad av en "ALLT går att lösa"-attityd som jag inte funnit någon annan stans och som värmer mitt hjärta gång på gång.

Åter igen, tänk på alla de band som skapas mellan människor i sexmästerier. Band av kärlek och vänskap som kommer hålla livet ut, som ingen kan förstöra. Och vilka fantastiska, nära vänner jag fått under mina år som sexmästerist. I trefärgad rock, i röd overall, i grå, fransig overall, i vit overall med gröna revärer, i röd overall med grönt vänsterben, i vit overall med röd/svart-randig ärm och brandgult ben med ludd på med flera. För att inte ta a om i lila overall med gröna revärer =)

Varje söndag längtar jag redan till nästa helg eller nästa event. Då får vi utöva vår magi tillsammans igen.

 

Såhär glad blir jag när jag tänker på alla fina människor i föreningskläder.

MINST såhär glad.

 

Igår var det den dag då min egna lilla silvertejpskreation skulle få skåda dagens ljus. Även om det liksom nästan hade blivit mörkt när vi gick ut. Resultatet blev detta.