Torsdagen drog i gång lugnt och stillsamt, ett mycket manipulativt drag av dagen eftersom den kring klockan 17 plötsligt la i den sedan tidigare okända turboväxeln och drog i väg snabbare än någon visste var möjligt. Eftersom jag valdes in som ögonblicksmästare på mötet i onsdags gick jag in i bastun med kameran i högsta hugg och med orden "ögonblicksmästaren är den som får se allt" i bakhuvudet. I bastun vankades det ärtsoppesittning med punsch och egenmedhavd dryck, mycket trevlig tillställning som startade med att massa människor i rock belamrade ett gruppkök på Olofshöjd och stekte fläsk så det stod härliga till. Jag sattes lite kort in i mötets alla procedurer och när mötet väl började i det helkaklade förbasturummet sattes jag också in i att jag antagligen skulle få en allergisk reaktion mot den stora mängden lök i ärtsoppan. Detta betydde i sin tur att jag bara fick punsch eftersom jag var grodd och ännu inte kämpat mig till något annat tillbehör. Och eftersom jag sjöng fel varje sång så blev det en väldig massa punsch. Efter att soppan klassats som 'Absolut nästan färdig med trull' (utan att NÅGON viste exakt vad trull är) vallades jag av Jalgot och Blålugg något varv på höjden för att slippa ur min gula dimma. Det slutade med en köttbullemacka. Siktet ställdes följaktligen in på Chalmers och dagens andra höjdpunkt: pubcrawlet. En villandes vallandes promenad ledde oss till Gasquen där vi började med att lyssna till när Arvid och hans band släppte loss på diverse instrument. Slutsats: Arvid kan röra fingrarna jättefort. Öl inmundigades och danser dansades och mitt i Dionysos dissonans tyckte vi att det verkade vara en bra idé att dra vidare till nästa ställe. På hela Chalmersområdet drog folk runt likt lobotomerade brevduvor mellan de många olika vattenhålen. Vi stannade för vad vi trodde skulle vara en snabb grab and snatch på Zaloonen men blev kvar klart längre än tänkt, det var dock väldigt trevligt. Massa folk, kända och okända. Efter Zaloonen var det Basen (tror jag) och där var det ett helt bord med folk jag kände, vissa med skägg, andra utan. För att inte göra läsningen långrandig kan man sammanfatta resten av kvällen med ofrivilliga bush dives, absurda anklagelser och väldigt oklara vredesutbrott, men jag hade väldigt kul ändå. När jag vaknade dagen efter hade jag torkat blod mellan tänderna och när jag borstade tänderna kändes det som om hela huvudet skulle spricka, min slutsats av detta var att jag på något sätt fått ett slag över munnen, något som bekräftades av Anton. Det visade sig också vara en kombination av mina och Antons handlingar som gav mig denna svidande munverk. Så kan det gå.

Fredagen avlöpte med att jag fortfarande med viss promille försökte mig på en matematiklaboration. Det kan sammanfattas med ordet förödelse. Kvällen studsade sedan mellan Ped6 och familjeåtaganden men landade slutligen i Pirates 3 med Nicklas och Anton. En stillsam afton som fyllde mitt behov av Johnny Depp och piratfraser på en och samma gång. Jag säger bara SAVVEY!

Lördagen blev en underlig dag på många sätt, dagens två stora fokus var två olika födelsedagskalas. Dels var det min egen pappa som fyllde år och skulle hyllas med blommor, tårta och kyckling i citronsås. Jag träffar ju inte mina päron störande ofta så det var trevligt och min hemby har alltid samma lugnande inverkan på mig. Jag fick också mitt behov av kattmys uppfyllt och Nicklas fick ett överskott av katthår. När de flesta gästerna gått och det bara var vi mest familjära kvar byttes stämningen plötsligt och mormor tog det parti som hon tyckte att Nicklas borde ha haft och spydde galla (ganska mild galla iof) över mitt leverne. Framför allt tyckte hon vansinnigt synd om Nicklas som är hemma så mycket själv och sedan klagade hon på att jag umgicks med andra killar och män. Nicklas satt mest tyst eller tog mitt parti. Sedan var vi tvungna att åka hem igen för jag skulle ju på en annan fest. Utan Nicklas. Nämligen Thomas 30-årskalas på Studs. En munter backanal med mycket folk, sprutgrädde och alkohol. Efter en lång sittning var det barhäng ett bra tag. Jag och Anton tog på Lambis förslag en sväng förbi Zaloonen för att efterröja där, men där var det väldigt tomt på människor. Infact, bara en enda person var där, så vi använde bara toaletterna och drog oss tillbaka till Studs där festen sakta avtog och jag röjde ensam genom stan till centralen, köpte en burgare på Franks och åkte hem. Hem. Det är en liten bragd bara det.

På tal om ont i munnen:

Det såg ut som om varje enskild tand kom från ett nytt djur, och alla var arrangerade i munnen i så besynnerliga vinklar och ställningar att det var osannolikt att han skulle kunna tugga någonting utan att få i sig halva sitt eget ansikte samtidigt, och troligen något av sina ögon.