Söndag

Veckans sista dag inleddes med föreningsrådsmöte i källaren på Studs. Mötesordföranden konstaterade snabbt att MatNatSex var överlägset överrepresenterat i församlingen vilket gav oss en del fördelar berörande klisterdekaler i kulörta färger. Det blev ett möte med få frondörer och alltihopa avklarades på ungefär en timma. Efter mötet konfronterade vi den redundans av smuts och ingrodd skit som Studs besitter. Jag och Anton fick hjälp av en vänligt sinnad Slug och gick lös på stolarna med såpa och folkslag i kilt. 'Före och efter'-resultatet var skrämmande. Man ville inte fundera så mycket över det utan gick hjärndött vidare till nästa uppgift. Den bestod i att rensa utrymmet under de fasta lårarna längs väggarna. Vår imponerande skörd utgjordes av ett dyrt lip gloss, två tuber silversmink, en kniv, ett saltkar, ett pappersflygplan, två lypsyl, ett oräkneligt antal drinkpinnar och en gaffel som såg ut att ha drabbats av Uri Geller. Jag passade också på att tvätta bort vad som bara kan tolkas som kaskadspya ur taket och från diverse restriktionsskyltar. Vi hittade också ett komplicerat, illaluktande, inte vänligt sinnat ekosystem i en låda i baren och minst lika ogästvänliga saker i ugnen. När jag kom ut i köket fick jag göra en insats för att Tabbe skulle slippa kräkas i ett vattenlås. Jag fick som ställets enda anosmiker i uppdrag att rensa alla golvbrunnar och vattenlås eftersom de inte funkade som de skulle, det var helt enkelt stopp i ungefär hälften av dem. I en av golvbrunnarna hittade jag en trolldegsliknande historia med tixotropa inslag. Jag plockade upp den, lade den i en spann och kallade den Bernt. När jag stod och skulle skölja bort Bernt från hans jordeliv med kokande vatten kom Anna in och sa raskt "Hej, du luktar illa" och gick igen. Efter att ha konstaterat att alla golvbrunnar numera sväljer vatten som dom ska var det hög tid att beblanda sig i nästa projekt; golven. Kanske en idé för Mission Impossible 4? Trots enträget svabbande med allsköns kemikalieblandningar är det fortfarande svårt att tyda golvets verkliga struktur och färg. Den abnorma mängden tuggummi är en bidragande faktor. Som mormor skulle ha sagt "vad kommer dom ifrån för sorts hem som gör sådant"? Alla stod i och gnodde efter bästa förmåga, och när klockan slog fem och mannen med nycklarna var tvungen att gå  traskade jag och Anton iväg för att införskaffa det sista som behövdes för inget mindre än en fabulös lammmiddag. (Ja, 3 m). Vi åkte hem till mig, för det är någon form av standard numera, och tillagade obscena mängder kött genom att göra hål i det och trycka i otuktiga mängder vitlök och rosmarin och till detta servera ugnsbakade rotfrukter. Innan lammet blev klart lyckades vi också få i oss en mindre säck nachos med den troligen delikataste guckamåjjen ever. Efter middagen samtalades det om katter och det sågs på youtube-klipp som fick i alla fall mitt hjärta att smälta sönder och samman. Efter en lång och antagligen illaluktande dag (men vad vet jag, egentligen) lämnades all disk på bordet för en promenad rakt i säng.

Måndag

Skola för första gången på länge, ny kurs men gamla lärare. Inte för att Olven är så till åren kommen men han talar som en åttioåring. Det går OLIDLIGT långsamt och väldigt få klarheter görs. Jag har på känn att det blir få överraskningar i kursen. Jag som gillar överraskningar, alla former. Jag får dock överraskningar så sällan som nästan aldrig, det kan bero på att jag bor med en man som inte hatar något annat än just överraskningar. Och Nicholas Cage. Efter skolan köpte jag och Maria sushi och begav oss till Chalmers för att följa upp vår människodömarhobby. Det var en givande dag, vi såg många roliga saker, bland annat en kvinna i röd kapuschong som hette Torkel, en tjej med rumpan i nacken, en annan med rumpan vid knäna, en stor täckjacka med två fågelben, en man som troligen är lärare i astrofysik och heter Janne, två fula Snygg-Lars och en pakistanier med jojo. Dessutom analyserade vi en australiensare som borde tänka mer på att inte dela med sig så mycket av sin fläckvisa skäggväxt och en man som klädde sig i vad som enbart kunde tolkas som en brevbärarutstyrsel från sjuttiotalet. Vi skrattade så vi grät och åt knappt bakta bullar. Vi kom också fram till att vi måste prova samma aktivitet en annan dag på Handels, det borde liva upp stämningen lite. Efter att vi konstaterat att Pontus borde klippa sig och att Robert Wells borde hålla sin frisyr för sig själv sig var det dags att åka hem.

På tal om människoteorier:

Hans första teori var att om mänskliga varelser inte ständigt rörde på läpparna så skulle deras munnar torka ihop.

Efter några månaders observationer hade han tänkt ut en ny teori: - Om mänskliga varelser inte rör på läpparna måste deras hjärnor börja arbeta.