Ruiner och avspärrningsband.

Helt appropå.

Nu ska jag försöka minnas Gotland 2009. Det är ett år sedan  år sedan och SOM jag har längtat sedan vi lämnade denna rosornas ö, att få komma dit igen. Det fick jag ju visserligen i maj i år.

Inlägget blir oförskämt kort i jämförelse med hur mycket som upplevdes. Jag är medveten om det. Men så får det bli.

Torsdagen bestod av transport. Jag och Anton som båda var ordentligt förkylda hängde med så gott vi kunde i sjungandet och supandet. Redan i höjd med avfarten till Mölndal började vi sakna Klacken så mycket våra hjärtan förmådde. Av två anledningar, vi är inte de tre musketörerna om vi är två. Och det var quizdags. "De tre vännerna" var numera "De två vännerna saknar Klacken" och det gick som det gick. Inte. Flera timmar i buss och ett par kissepauser senare nådde vi Oskarshamn där vi beskådade Sveriges längsta parkbänk. I princip alla ansåg att det var en bluff.

Sedan skickades bagaget iväg på en mystisk kärra och vi visiterades GRUNDLIGT av handsbeklädda män som hatar alkosmuggling över allt annat på denna jord. Dom gjorde ett sådär jobb vilket resulterade i att vi kunde hålla det planerade ÖHK-mötet på M/S Båtjävel. Inte helt oväntat fick jag ingen soppa så det blev all about the punsch, och det vet vi ju hur det går. Under överfarten passade jag också på att beskåda en vacker landform skapad av inlandsisen och ett lockande fyrljus i fjärran. Ibland når nördigheten inga gränser.

Väl i Visby spenderade vi a reasonable amount of time på att vänta vid det bagageband där våra väskor aldrig dök upp. Istället stod de ute vid bussarna. Oh dessa bussar. Packade med packade studenter och packning for de sladdandes till Kneippbyn där vi återigen körde sovjet-style och köade till incheckningen. Med blåvit-rutiga band runt armarna begav sig sedan MatNatSex ner till en gräsplätt där nästa mission var att packa in folk i tält. Två stycken. Färdigresta. Det gick ganska bra jag och Anton stannade i tältet då vi mycket vuxet resonerade som så att det är bättre att vakna frisk imorgon än att festa idag och missa ALLA andra dagar på AG.

Det visade sig klokt på fredagsmorgonen. Frukosten och morgontoaletten avklarades kvickare än kvickt och sedan bar det av till den lilla staden. Jag och Anton härjade runt och tittade på allt och inget. Allt så som en grön citron, en rosenträdgård och en död fågel på en pinne. Inget så som poliser som gjorde alkoholvisiteringar, medeltidsklädda människor och nyktra människor. (D.v.s. vi såg inget av de tre sist nämnda...). Kortfattat kan man säga att sedan kom kvällen. Och studentmentaliteten växte och tog form. Det avspärrningsband jag hade med mig gick åt i ruskig takt. "HÄR kan man va', HÄR kan man va', DÄR kan man inte vara". Gångbanor, lekplatser, toaletter och balkonger, ingen plats var säker. Caps och allmänt gemyt satte stämningen och eld på stranden och nakenbad satte ribban.

Man kan i stort säga att det var just studentmentalitet som genomsyrade vår övistelse ända till söndagen då vi åkte hem. Inte alls otippat med tanke på att det var en studentresa vi var på. Hur som helst, AG finns präntat i mitt hjärta, jag har nu varit där två gånger och jag kommer åka dit igen. Varje år tills dom slänger av mig från ön.

Och eftersom jag är naturvetare så tänker jag publicera AG (200)9 som en ekvation. Lös den om du saknar liv.

a. Antalet människor som belv överkörda av musikpansarbilen: 1

b. Antalet kronor lagda på alkohol: 50

c. Antalet bortgivna MatNatSex-märken: 8

d. Antalet grader i tätet på natten: 0

e. Antalet blåmärken funna på kroppen på söndagmorgon: 7

f. Antalet märken jag fick med mig hem: 18

g. Antalet milligram verksam substans i förbrukade Ibumetin: 800

h. Antalet minnan frön lördagsnatten: 0

i. Antalet sedda nakenbad: 8

j. Antalet censurerade bilder på kameran: 56


Och för att få ett värde på helgen sätter man in siffrorna i formeln:

((a/b-1)-(c+d^e))-(f√g)-((hi)+j)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0