Under en period så har jag inte riktigt känt att livet har lett mot mig på det där goa Gôtebosska sättet.

Men idag så vände allt. Jag pratade vänligt med CSN och de sa snälla saker tillbaka, jag känner mig nöjd över hemtentan som lämnades in tiiiiiidigt imorse, vänliga människor på universitetet ber plötsligt om studenternas åsikter, det är sådär sprakigt höstväder, vinden blåser och får de gyllene löven att virvla i den krispiga luften medans solen lyser på mig. Det är inte mycket som krävs för att tippa mig över kanten till eufori.

Bara så du vet.

(Kom igen, putt mig så jag tippar, du vågar aldrig!)