Ödmjukhet och ärkepuckon.

Man sitter hemma i all stillhet för att försöka reparera hjärnan efter ett natt med febertoppar och helt sjuka, om än oväntade, magsmärtor. Och det första som händer är att det ringer en man med ödmjuk norrlänsk dialekt men som man redan från början hör är försöljare. Han ville erbjuda saker jag redan hade, så med det lilla till röst jag kunde pressa fram ur min smärtande mage så tackade jag vänligt nej. Vilket inte alls är likt mig! Alls! Telefonförsäljare är liksom den typen av människor som jag inte gärna blandar in i mitt liv.

Jag brukar göra en sport av att se hur fort man kan lägga på!

Så jag tänkte att det var lite illa, buksmärtor ska inte få påverka min personlighet (även om de får mig att mest vilja krypa ihop i en liten hög och gråta, vilket inte heller alls är likt mig). Så som en skänk från ovan så ringde det igen (drygt en timma senaremen ändå), och det VAR en skänk från ovan, representanter från någon obehaglig religiös organisation frågade med en precis lika ödmjuk röst som förra telefonsnubben om jag ville bli hjärntvättad. Det sa dom ju inte men man får ju läsa mellan raderna. Jag tackade nej, fast inte på det där klena sättet utan genom att berätta för dem precis vilka ärkepuckon jag tyckte att dom var och hur mycket dom skulle passa sig för att ringa igen.

12 sekunder. Nytt rekord mot religös sekt.

Kommentarer
Postat av: Myaraq

Åhå.Annars är det roligt att ställa motfrågor.

2010-09-08 @ 18:34:39
URL: http://myaraq.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0