Jag och elektronik fungerar inte tillsammans. Det är ett problem. Min älskade C-J har varit bortrest ett drygt dygn nu och redan har i det närmaste all hemelektronik vänt sig mot mig.

Jag kan till exempel inte spela upp de klipp som C-J sparat åt mig på datorn. Det kommer upp en ful, illa färgsatt och väldigt uppkäftig ruta som säger att filen inte finns. Problemet är ju bara att DET GÖR DEN VISST! Men det spelar liksom ingen roll hur högt man säger det till sig själv i hopp om att datorn skall höra, det hittar inte filen ändå! C-J sa hur jag skulle bära mig åt om den uppkäftiga rutan visade sig för mig, men jag kommer ju inte ihåg eftersom jag egentligen inte förstod vad han sa. Men jag har öppnat aktivitetshanteraren och stängt ner saker som jag tror att han sa att jag skulle stänga ner, utan resultat. DESSUTOM HOPPAR JU TEXTEN I AKTIVITETSHANTERAREN RUNT SOM EN FÖRSTÅNDSHANDIKAPPAD, FRONTALLOBOTOMERAD STÄPPGASELL! Så även om jag visste vad jag skulle klicka på skulle jag ju inte lyckas ändå! Och ja, jag har provat att starta om datorn, men det funkade inte det heller.

Word kan jag inte klistra in text i för då hänger det sig, power point hävdar att bildarkivet inte kan nå nätet och kameran på porttelefonen funkar sporadiskt.

Fatta, nu när mitt tekniska geni inte finns här och kan kuva elektroniken när den försöker vända sig mot mig för att ta över vårt hem. Jag kommer sluta mitt liv med death by rudimentary knowledge of consumer electronics. Strypt av en sladd med huvudet i micron, elektrifierad via ena foten av fotbadet, med den andra i en brödrost, en vattenkokare på ena handen och kaffekokaren på den andra, med kroppen krossad av ljudanläggningen, ett tangentbord genom ena armen och helt täckt av TVn.

Men det är lugnt, ni lär få se det, jag är övertygad om att både kameran och mobilen kommer filma händelsen och lägga upp materialet på nätet...