Tjalle

Jag stör mig! Faktiskt!

Bakgrund
I måndags fick jag väldigt ont i en av mina komplett onödiga visdomständer. Högra nedre. E12 eller F78 eller G23 eller vad tandläkarproffs nu kallar den. Det började göra ont i den helt enkelt. Eller omkring, det är svårt att avgöra då bara en fjärdedel av tanden sticker fram. På alla vanliga tänder sticker som bekant hälften upp ur tandköttet men just denna lilla bissing har festat till det och är fortfarande täckt av tandkött över ½ av det som borde synas- Av inga skäl alls egentligen, det bara är så. Hur som haver så tänkte jag att "skit samma, så är det, ibland gör det ont".

Men i onsdags fick det vara nog med det roliga, jag ringde min superba tandläkare och fick en tid samma dag. Jag gick dit och fick veta att det fastnat nån piffig bakterie under gingivakappan (som det uppenbarligen heter) och att den behövdes sköljas bort. Exakt hur det gick till besparar jag er, men jag var väldans nära att tuppa av. Väl på plats passade jag också på att punga ut 3000 svenska kronor för en hård plastbit att smaska på när jag sover.

Igår fick jag väldans ont i halsen, det hade tandläkaren sagt kunde hända och att jag kunde få penicillin mot detta. Men mitt dumma fån tänkte att jag avvaktar en dag så att jag med säkerhet vet att det beror på tanden. Men igår kväll fick nog vara nog, hela halsen svullnade och febern tickade på. Men på kvällen har min tandläkare inte öppet.

Detta leder oss till idag. Idag har min tandläkare inte HELLER öppet! För det är ju midsommarafton. Men å andra sidan utvecklade min svullna hals vita prickar som avslöjade att just den lokala tjockheten berodde av halsfluss och inte tandproblem. Så dagen har spenderats i soffan med stora tablettintag ömsom sovande ömsom tittandes på TV.

Så har det varit till klockan blev ungefär 00:30. Då tog jag det utom ordentligt dumma beslutet att bita ihop för att underlätta att svälja. Fel av mig, det som hände istället var att den 75%igt inbäddade gadden avgav ett ljud som återfinnes om man släpper en isbit i kokhett vatten. Sedan spred sig en bedövande smärta ut ifrån den. "Poop" tänkte jag och kollade upp Akuttandvårdens nummer på internätet. Numret hittade jag men problemet var informationen jag fann under kontaktinformationen, nämligen öppettiderna.

Mån-Fre 8-20
Lör-Sön 8-18
Midsommarafton 8-14

VA!?!?!!

Missförstå mig inte, det är ju jättekäckt för alla som får tandproblem på dagen. Men VAD ska man ta sig till i min situationen? Jo, jag sportade till det och ringde 112, dom sa att jag skulle ta en tablett och vänta till imorgon. Så jag ringde 1177 dom sa att jag skulle ta en tablett och vänta till imorgon. Så igen; VA!?!?!!

Alla fyllon som ska fylleäta och biter i något så att en tand spricker. Vad gör dom? Tar en tablett och väntar till imorgon? Jag är upprörd! Men eftersom jag har varit det i en timme nu drygt så är det ju bara drygt 6 timmar tills den där satans "akuten" öppnar. Alltså ursäkta mig men hela poängen med en akut trodde jag var att man skulle kunna bli emottagen just akut, oavsett liksom. Jag hade visst fel. Pinsamt.

Tänk om den vanliga akuten funkade så!
"112 vad har inträffat?
JAG HAR BRUTIT BENET!!!
Jahaaaaaa.... ja men ta en tablett och ring igen imorgon. Försök att inte pilla på det under natten..."

Bollox.

Jag vet att det blev ett långt inlägg, men jag är upprörd.

God natt!

Tanden som inte vill vara kvar.

Jag och elektronik fungerar inte tillsammans. Det är ett problem. Min älskade C-J har varit bortrest ett drygt dygn nu och redan har i det närmaste all hemelektronik vänt sig mot mig.

Jag kan till exempel inte spela upp de klipp som C-J sparat åt mig på datorn. Det kommer upp en ful, illa färgsatt och väldigt uppkäftig ruta som säger att filen inte finns. Problemet är ju bara att DET GÖR DEN VISST! Men det spelar liksom ingen roll hur högt man säger det till sig själv i hopp om att datorn skall höra, det hittar inte filen ändå! C-J sa hur jag skulle bära mig åt om den uppkäftiga rutan visade sig för mig, men jag kommer ju inte ihåg eftersom jag egentligen inte förstod vad han sa. Men jag har öppnat aktivitetshanteraren och stängt ner saker som jag tror att han sa att jag skulle stänga ner, utan resultat. DESSUTOM HOPPAR JU TEXTEN I AKTIVITETSHANTERAREN RUNT SOM EN FÖRSTÅNDSHANDIKAPPAD, FRONTALLOBOTOMERAD STÄPPGASELL! Så även om jag visste vad jag skulle klicka på skulle jag ju inte lyckas ändå! Och ja, jag har provat att starta om datorn, men det funkade inte det heller.

Word kan jag inte klistra in text i för då hänger det sig, power point hävdar att bildarkivet inte kan nå nätet och kameran på porttelefonen funkar sporadiskt.

Fatta, nu när mitt tekniska geni inte finns här och kan kuva elektroniken när den försöker vända sig mot mig för att ta över vårt hem. Jag kommer sluta mitt liv med death by rudimentary knowledge of consumer electronics. Strypt av en sladd med huvudet i micron, elektrifierad via ena foten av fotbadet, med den andra i en brödrost, en vattenkokare på ena handen och kaffekokaren på den andra, med kroppen krossad av ljudanläggningen, ett tangentbord genom ena armen och helt täckt av TVn.

Men det är lugnt, ni lär få se det, jag är övertygad om att både kameran och mobilen kommer filma händelsen och lägga upp materialet på nätet...

Gemensamt har jag och Mymy insett vårt öde, detta hemska, fatala, paralyserande och alltigenom dåliga händelseförlopp.


Fattar du!? Vi kommer att åka om 19 dagar och 10 timmar. Då kommer det att vara ett avskalat, grått och tomt skal av allas vår älskade stad som vi lämnar. Men när vi kommer hem kommer det att vara pepparkakor, lussekatter, glögg med russin och mandlar, juleljus och girlanger högt och lågt. Landshövdingehusen kommer vara upplysta på det där mjuka, varma sättet och NK tar i dagarna ner skyddet för sin julskyltning. Folk kommer redan att ha tröttnat på bjällrorna och de ljuva änglakörerna som ljuder ur varenda högtalare.

Julen kommer att träffa oss i ansiktet som en snöboll! En snöboll som vi inte får se när den blir rullad. Den värsta sortens snöboll.

Och jag ÄLSKAR allt som har med jul och snö att göra.

Men vi är ju händiga små (nåja....) flickor så vi har nu insett att vi har inte bara 19 dagar på oss att förbereda oss på att spendera tre veckor i Uganda, vi har också tre veckor på oss att köra igång vår egen julhets.

Det kommer bli heltunderbart!

Så just nu ljuder "O Christmas Tree" med Mario Lanza och Henri René ur datorn och persiennerna är nerdragna så att jag verkligen kan föreställa mig det mjuka, ömsinta snöfallet utanför rutorna. På måndag vankas det glögg och pepparkakor med grönmögelost som fika i skolan. Det planeras lussebak, pyntning, presentpapperseufori (kanske mest för mig då), julkortsskrivning och julshopping (finns för övrigt mängder med fördelar av att fixa det redan nu).

Vi funderar på att rent av lussa i Uganda, fast med barndomsminnen av vad som hände när VillerValle i Söderhavet lussade i Söderhavet så kanske vi ska låta bli. Eftersom vi är SÅ out numbred av de mörkhyade i Uganda.

Dessutom kommer vi ju faktiskt att vara hemma i Sverige igen när det är Lucia.

Under en period så har jag inte riktigt känt att livet har lett mot mig på det där goa Gôtebosska sättet.

Men idag så vände allt. Jag pratade vänligt med CSN och de sa snälla saker tillbaka, jag känner mig nöjd över hemtentan som lämnades in tiiiiiidigt imorse, vänliga människor på universitetet ber plötsligt om studenternas åsikter, det är sådär sprakigt höstväder, vinden blåser och får de gyllene löven att virvla i den krispiga luften medans solen lyser på mig. Det är inte mycket som krävs för att tippa mig över kanten till eufori.

Bara så du vet.

(Kom igen, putt mig så jag tippar, du vågar aldrig!)

Jag har ett nytt mål i livet (utan att ha slopat något av de andra). Jag har precis läst ut en serie om två böcker om mord på Marstrand. Jag gillade böckerna och de fick mig verkligen att vilja läsa mer. Så med fötterna i vädret och huvudet neråt rotade jag igenom en av de två stora väskorna med böcker som står vid sängens fotända. Jag hittade massa saker, mest böcker jag redan läst, men så dök denna upp.

Helt obruten, aldrig bläddrad i, troligen inte min, troligen något jag råkade rafsa med mig när jag bröt upp mitt förra bo.

Boken som kommer kroka till mitt liv en smula, på det bra sättet. UPPDRAGET från Nicotext. 189 uppdrag som är tänkta att ge en liten ny vinkel på hur man ser livet. Jag anser att jag redan har en väldigt flexibel vinkel på det mesta, men det är precis en sån där grej som jag bara inte kan låta bli!

Det är precis som om författarna krupit in i mitt huvud och rotat efter något som jag inte skulle kunna motså. En lista med roliga uppdrag.

Jag måste avverka ett per dag, några av dem är verkligen ångestframkallande. Och jag började för tre dagar sedan så jag har följdaktligen avverkat tre uppdrag. Man kan säga att det är en väldigt mjuk mjukstart.

29/9 Nummer: 35. Gå före i en kö.
30/9 Nummer: 11. Drick ett glas vatten samtidigt som du sitter ner och kissar.
1/10 Nummer: 122. Skriv ner titeln och första meningen på den bok du en dag ska skriva.

Dagens uppdrag kändes synnerligen inspirerande måste jag säga. Jag känner iofs mest för att planka de böckerna jag precis har läst.

I och med detta med boken så kände jag ett starkt behov av att få en modellig bild på boken ifråga, men eftersom jag har ett klassiskt radioansikte så bad jag min mer bedårande vän Mymy att posera. Det resulterade i att båda garvade så vi höll på att dö, 20 helt oanvändbara bilder och 15 minuter mindre tid till hemtentan. Men här har ni resultatet.

I London i juni så märkte jag något underligt. I princip alla hus var utsmyckade med olika statyer. Det i sig är väl inte så konstigt utan det är själva motiven. Små, tjocka barn var väldigt populärt, gärna med något naivistiskt, lite art deco-inspirerat inslag av natur. Som i t.ex. denhär bilden.

Okej, jag inser ju att jag inte är mest normal i världen. Jag tror dock inte att det är en dålig grej. Jag har dessutom kommit på att få som pluggar på universitetet skulle klassas som helt normala.

En sak som är sådär distinkt underlig är hur folk tenderar snöa in på sina egna ämnesområden.

Alla vet ju att det finns datornördar, och det är väl inte så svårt att se att vissa andra naturvetenskapliga ämnen kan göra diverse anhängare till riktiga nördar heller.

Men aldrig i min vildaste fantasi trode jag att JAG skulle bli en nörd på något.

Men nu är det officiellt. När jag ser ett strimmig bergssegment kan jag inte rå för att jag slänger mig på det och tindarar med ögonen, ådergnejs är nämligen både vackert och intressant, att stirra på de fåriga ansamlingarna av mineraler som fått sin form av otänkbart tryck och temperaturer man knappt kan tänka sig, ger mig en kick. Hur fördelningen av glimmer, kvarts och plagiklas på ett systematiskt och lagföljande vis lagt sig sida vid sida för att dela utrymmet tillsammans i miljarder år, it touches my heart. Geology rocks!

Och när man hittar en välskriven artikel om någon experimentell projektion som skall vidga våra vyer och förtydliga världen för oss kan man ju fälla en och annan lyckotår. Det känns jordnära att ett av våra probelm fortfarande ligger i att hitta ett bra, tydligt sätt att rita världen för våra ögon. Geografi är ändå allas bas, vare sig man vill eller inte.

There you have it. I'm a neerd.

På jobbet idag fick jag ett par mycket överraskande frågor av en kund när hon höll på att prova skor.

"Kan man ha dessa skorna på marken?"
"...marken? Ja... dom är ju tänka som promenadskor så det går alldeles utmärkt att ha dem på marken"

"Är skorna sydda av japaner?"
"Ursäkta?"
"Japaner, jag vill inte ha dem om de är gjorda av japaner."
"Okej, nä, dom är sydda i australien."
"..."
"Av australiensare förmodar jag"

Detta gjorde mig nyfiken. Var har hon hittat skor som inte går att ha på marken? Och vad har japanerna gjort henne? Jag vill veta!

På tal om skor så kan jag meddela att Däcket (han heter så) har ett par coola skor med tangentbord som sulor. It is true! Kolla!

I lördags var det en kul dag. På många sätt. Vi började med att sopa, kratta och allmänt fixa på vår gård, för att man måste det om man bor här. Det blev fint med den rena, nakna jorden under de gulnande rhododendronen. Redan samma kväll hade en massa nyfalla löv tagit de gamlas plats men det har sin charm det också.

Vad händer när man ger Tjalle och Mymy en stor skoluppgift och låter dem låsa in sig i ett syrefritt utrymme på GVC för att färdigställa det?

Jo, Jordens undergång närmar sig med stormsteg!

Det börjar helt normalt men sedan spårar det ur, snabbt och innan någon vet ordet av. Eftersom vi tänker likadant går arbetet snabbt och smärtfritt, sedan börjar tramset, det ostoppbara. Ljudnivån stiger i takt med att energi- och syrenivå sjunker. Sedan får hela akalabaliken utlopp i sådant som att vi skrämmer Tempobutiksägare, ger flaxiga intryck till sushimakare och skrämmer bort våra klasskamrater ur datasalen. Men nu har vi fått i oss lunch så nu har vi sjunkit till en lite mer trivsam nivå igen. Men när denhär energin tar slut finns det ingen återvändo.

Vi har till exempel haft en inte så givande övning i att uttala ordet Tjörn. Jag kan, Mymy kan inte. När hon pratar kan man lätt förväxla västsveriges tredje största ö med diverse genitalier.

Och så till en helt sjukt kul grej som Mymy berättade om:
Mymy: Jag såg en så SNYGG MAN på bussen igår!
Tjalle: Najs, hur gick det då?
Mymy: Han tittade, stirrade verkligen på mig.
Tjalle: Jaha?
Mymy: Men jag vet inte om han var intresserad eller om han var Sverigedemokrat.

För er som missat det så har min lilla vän utlänskt utseende. Eftersom hon är utlänning. Typ.

Och om någon av mina vänner som är Sverigedemokrater läser detta ber jag er att inte ta kontakt med mig mer. Någonsin.

Och hur kan jag då tro att jag skulle ha sådana vänner? Som uppför sig så bedrövligt frontallobotomerat att de röstar på ett främlingsfientligt parti med drag av antisemitism, rasism, nazism och xenofobi? Jo, för att just nu enligt varenda barometer i vårt avlånga, beblandade land att det är fler som har röstat på SD än på V. Dessutom är rösterna på SD högre på Hisingen än i genomsnittliga landet.

Jag vill inte tro det, jag vill inte tro att någon av mina vänner skulle uppföra sig så obegåvat. För ingen av mina vänner är väl så korkad så att dom missat likheterna med vad Hitler sa på 30-talet. Eller? Är någon så dum att dom inte förstår?

Men känner jag någon som sagt att dom är SD? Nej, det har jag inte, de vet väl själv att det är kontroversiellt, men det har visat sig att i icke anonyma barometrar så har SD väldigt få anhängare. Man vågar alltså inte säga att man håller på SD?

NEJ FÖR UPPENBARLIGEN SÅ ÄR DE FEGA KRÄK.

Jag har svårt att formulera hur upprörd jag blir. Det är en djup tragedi för svensk politik och för Sveriges anseende utåt. Ni som tycker att kungen och Silvia gör ett dåligt jobb. HUR TROR NI ATT DET KOMMER SE UT MED JIMMY NAZISTEN ÅKESSON?!

Jag har inget emot uppstickar partier, enhörningar med en enda fråga som Piratpartiet, Sjukvårdspartiet ÖHL-partiet osv. Men partier som för en helt sjuk politik på ett så buffligt sätt som noshörningarna SD som bara kommer som en storm och trampar ner alla och fullständigt skiter i människorna runt om, dom har jag inget till över för.

Två helt olika funderingar. Först så har jag kommit till slutsatsen att man behöver inte se bra ut för att vara snygg. Stämmer det? Jag måste få detta utrett!

Min andra fundering är kring inredningsprogram. Jag ÄLSKAR inredningsprogram. Jag längtar efter att få krypa upp i soffan med varmt kaffe, vira in mig i en filt en regnig dag och titta på när Ernst bygger ett skjul av pitoreska pinnar eller när Martin Timell bygger en våningssäng av elektriska verktyg.

Dessutom så älskar jag att titta på när Johnny och Mattias vuxen-busas ihop ett soffbord eller när Simon och Thomas på bruten svenska käbblar medans de kasta troll och furupaneler ut genom fönstret.

Men jag måste säga att det var bättre förr, iaf lite! T.ex. så hade Johnny och Mattias ordentliga inredare med sig! Inte några självkåta P3-profiler som mest av allt älskar att höra sin egen röst samtidigt som se smeker sina second hand-manchesterklädda, taniga kroppar. Varför ska allt vara provokativt och ful-snyggt? Kan man inte bara få lov att ha ett beboeligt hem?

Jag hävdar inte att alla borde ha allmogegrön pärlspont i köket och byrån Malm från IKEA i sovrummet, men man kan faktiskt inreda ett hus med lite edge utan att skruva ihop sju olika stolar som man sedan målar orange-grön-lila-brun-turkosa eller att sammanfoga tre olika sorters soffbord i olika höjde och rättfärdiga katastrofen genom att man en gång i tiden designat byxor.

Man behöver inte heller gå åt helt andra hållet där man målar allt vitt, slänger ut allt ur vardagsrummet och spenderar allt på två svarta Barcelona och en Läckö 9. Jag var t.ex. sjukt nöjd med min förra köksvägg, utan att köra hela "hippie med knätoffsar och fotriktigta skor"-stilen. Väggen var väldigt grön och hade en hjort på sig. Lite smådekadent men mest jättemysigt.

Gud vad jag längtar tills vi har råd och tid att inreda om sovrummet!

Man sitter hemma i all stillhet för att försöka reparera hjärnan efter ett natt med febertoppar och helt sjuka, om än oväntade, magsmärtor. Och det första som händer är att det ringer en man med ödmjuk norrlänsk dialekt men som man redan från början hör är försöljare. Han ville erbjuda saker jag redan hade, så med det lilla till röst jag kunde pressa fram ur min smärtande mage så tackade jag vänligt nej. Vilket inte alls är likt mig! Alls! Telefonförsäljare är liksom den typen av människor som jag inte gärna blandar in i mitt liv.

Jag brukar göra en sport av att se hur fort man kan lägga på!

Så jag tänkte att det var lite illa, buksmärtor ska inte få påverka min personlighet (även om de får mig att mest vilja krypa ihop i en liten hög och gråta, vilket inte heller alls är likt mig). Så som en skänk från ovan så ringde det igen (drygt en timma senaremen ändå), och det VAR en skänk från ovan, representanter från någon obehaglig religiös organisation frågade med en precis lika ödmjuk röst som förra telefonsnubben om jag ville bli hjärntvättad. Det sa dom ju inte men man får ju läsa mellan raderna. Jag tackade nej, fast inte på det där klena sättet utan genom att berätta för dem precis vilka ärkepuckon jag tyckte att dom var och hur mycket dom skulle passa sig för att ringa igen.

12 sekunder. Nytt rekord mot religös sekt.

Nu närmar det sig. Valet. Men det är inte alls det jag tänker skriva om. Nej jag tänker berätta om en väldigt fin och rolig revy jag attendade i fredags. Och revy är inte alls min grej egentligen! Men FilosofSpexet vid Göteborgs Universitet gjorde en fin och rolig och alldeles underbartolkning av höger,vänster, mitt och extremhöger.

Tyvärr måste jag dock erkänna att jag kanske tappats fullständigt bakom någon form av vagn.

För jag verkar vara ensam i min generation om att inte roas av knapptryckning till hesgt plingande framför dumburksskärm. Så när TV-spelsinslaget dök upp som ett inlägg i debatten så hetsades resten av publiken till asgarv, fotstamp, höga ljud och allsköns moves i grottmongostyle.

Visst, jag tyckte allt att det var ganska roligt när hela panlen ställde sig upp och med armar och kroppar i olika vinklar sänkte sig stegvis mot golvet till ledmotivet från tetris, men på resten var jag lost. Jag har fått förklarat för mig i efterhand att det var Mega Man, Zelda, Super Mario och något med drakar som blåser bubblor.

Är jag född i fel generation?

Jag ska vara värdinna för ett bröllop i april. Detta innebär att jag får hantera listor! Jag älskar listor! Jag har höga förväntningar på att få ta hand om sådant som specialönskemål, gåvolistor och matspecifikationer. Mmmm. Men jag gör bara som jag blir tillsagd av brudparet. Jag tänker inte hitta på massa saker själv. Men jag kan inte låta bli att ha förväntningar i alla fall!

Hur som helst.

Det är ett tag tills dess. Något annat som verkligen verkar spännande är den resa som nu verkar bli av. Jag ska till Uganda i november och vara där i 20-ish dagar. Vi ska titta på djungelelefanter, mobilträd, bungalows och infödingar. Vad gör man inte för att ta sina högskolepoäng? Nu krävs det bara att jag får det där stipendtiet också så ska vi se på grejjer!

Jag känner att jag måste gottgöra Mymy för att jag publicerade en inte helt smickrande bild på henne förut, även om hon själv sa att det var okej. Min vedergällning består i att publicera en liknande bild av mig. Fast eftersom min är värre så bör Mymy vara tacksam.

Min Mymy hjälpte mig att h4xx4 min blogg, hon hade iofs fel men med hennes guidning gjorde att det blev rätt ändå.

Det är inte lätt när det är svårt.

Skolan har dragit igång, nya föreläsare gamla klasskamrater. Jag gillar't. Så ska det vara. Vi har en föreläsare som lägger ner mycket av sin energi på att inte göra någonting. Eller att prata väldigt långsamt. Eller att säga saker som

"Stoppar man in skit så kommer det ut skit"

"Det kan ta allt ifrån några år... till jättemånga år"

"Den är givetvis kass, men vi skiter i det"

"Det kan vara häftigt och fräsigt men helt halvkass"

Låt oss kalla denne man för Elmer. För att han ser ut att heta så.

Nu sitter vi och väntar på att nån annan som lägger ner mycket av sin tid på att VI ska få vänta och göra ingenting, ska komma och berätta för oss om våra liv. Så vi okynnessurfar och talar osammanhängande.

Har ni inte börjat läsa My's blogg än så ska ni göra det nu. Hon skriver om mig ibland.

Min Mymy är fin och helt normal. Precis som jag.

Det där med att jobba innan lunch är inte riktigt min grej. Jag är mer effektiv efter lunch, men då håller det i sig till mitt i natten. Any who. Jag vaknade i morse med en enorm entusiasm som hade försvunnit halvvägs ut i köket. Jag bredde några smörgåsar som hånlog mot mitt trötta anlete och den ena av dem gjorde en volt från min frukostbricka ner på golvet, där den bevisade att smör fungerar som en magnet för katthår. Nu påstår jag inte att jag bröt ihop för att detta hände, men hela morgonen fylldes av sådana små missöden.

När jag mitt på dagen fått i mig lunch så klarnade världen. Både andra och jag förstod vad jag sa och spårvagnar gick dit dom skulle i den tid de skulle. Eftermiddagsmötet gick som smort och världen log, småfåglar kvittrade och jag ger mig fasen på att havet glittrade också. Tills jag kom hem och konfronterade det kök som försurnat min morgon. Jag och C-J beslutade att middagsfylla magarna med hemmagjorda hamburgare. När jag som bäst stod och stekte, vad gjordestekpannan då? DEN SMÄLTE MIN STEKSPADE!!!

WTF! Tänkte jag och tittade på den ihopskrumpnade krumeluren av svart plast. Pannan var inte varmare än nånsin förr, stekspaden var inte annorlunda än förr. I am confused.

Jag borde få ob. Om jag hade fått lön that is.

Som vice ordförande för naturvetarsektionen så jobbar man en hel del men får inget för det, inga ekonomiska ersättningar iaf. Men efter bara några dagar med aktivt arbete kan jag säga att detta är bland det roligaste jag gjort. Lättroad, tänker du. Kanske, men mest handlar det om att jag gärna vill veta hur saker funkar som jag är en del av. Universitetsvärlden är en komplex cirkus med fler karuseller och berg-och-dal-banor än de flesta kan hantera. Och att få dra på sig en kanindräkt och traska runt på nöjesfältet för att se hur det går till innifrån är ett sant nöje. Man får till och med chansen att påverka så att de som sitter i slänggungan och kaffekopparna får en ännu trevligare upplevelse än de visste att de kunde få.

I mitt arbete ingår bland annat att presentera sektionen och kåren för nya studenter. Imorgon ska jag presentera för de internationella studenterna. Funny thing is, jag satte mig ner nu, klockan halv två på natten, för att tänka igenom vad jag skulle klämma ur mig för att låta käck och inte långtråkig. Men fastnade i första meningen då jag inte en kom på vad naturvetenskap heter på engelska. Science tänkte jag, men det lät ju lite tafatt, natural science lät som jordens svengelska och nature science lät ännu värre. Fram åkte lexikonet som sa att jag hade haft rätt de två första gångerna, [natural] science. Jag gillar när jag blir överraskad över att ha haft rätt.

Nu när valet närmar sig så börjar man fundera. Vad är det folk vill? Och på ett självsäkert och egenuppskattande vis tänker jag vräka ur mig följande åsikt.


Och det är på dem som alla går till val. Själv vet jag vad jag tänker knåta ner på lappen när jag traskat metrarna till vallokalen om dryga två veckor.

Men efter att ha varit ute i världen och sett missär i en skala som många svenskar aldrig funderat över så känns det som om jag ser på valdebatten från utsida. Vad är det EGENTLIGEN dom pratar om? På ett sätt så spelar det inge roll vilket riksdagsparti man röstar på, vår välfärd är och står med oss, visst, det sker förändringar beroende av vilken färg tanterna och farbröderna har på sina pins i regeringen, men alvarligt. Det enda som spelar roll är att Sverigedemokraterna inte kommer med.

Majoriteten (den absoluta majoriteten, vi snackar 98% eller nått i den stilen) behöver inte bekymra sig över att få mat i magen, alla får inte MYCKET mat i magen, men en del. Vi har inga familjer som lever på 1 dollar per vecka. Vi har ett sjukvårdssystem och ett skolsystem som får våra barn utbildade.

Men snälla, se problemet i att få in främlingsfientliga partier i riksdagen! Och hur de än vill framstå så måste väl folk vara så med i verkligheten så att de fattar att SD är en samling bakåtsträvande idoter och xenofober! Det skrämmer mig att de går frammåt för dem som det gör.

Jag fläktar sällan med mina politiska övertygningar, men detta är alarmerande. Jag hade lätt kunnat tänka mig att rösta på både V, S, Mp, C, Kd, M, Fp, Fi och P för att hålla antisemiterna i SD utanför den svenska politiken.