Jag började tisdagen med årets första besök i skolan. Vi gick in med vissa förhoppningar, men väl där fick vi höra att vi minsann inte ska tro att vi är något men att vi är ganska goa ändå. Personligen tycker jag att lärarna är lite smått trångsynta och jag lider med mig själv och övriga gruppen. Man ville bara protestera, säga "fuck you dagisfröken, ni har fel och vi har rätt" och bitchslappa pennalisterna tills haka och gom inte går att skiljas åt. Så lite sänkta men ändå sömndruckna efter den långa ledigheten beslutade jag och Maria att luncha på Chalmers. Av två anledningar, ganska prisvärd mat och möjligheten till nöje under måltiden. Dagens nöje bestod i att kategorisera folk. Och att dissa Kerstins kläder, speciellt den oklara innejackan med ärmar som skär sig och med nått dött på kragen, "och vit skjorta för det går ju till allt". Men åter till kategoriseringen, jag och Maria delade upp folk efter ytterplagg, fyra tydliga kategorier hittade vi, Linn kom senare med inlägget att man även kan kategorisera efter väska eller som hon sa 'bärverktyg'. Vi noterade en gruppering med fyra pojkar (dom var inte män iaf) som antagligen hette Per, Per, Magnus och Simon. De föll alla in i kategori två. Jag och Maria skrattade så vi grät och passade också på att högljutt härma spädbarns rörelsemönster när vi ändå var i gång.

Sedan var det dags att bowla. Kan låta obefogat på en vanlig sketen tisdag, men sedan Tisdagsklubbens intåg i livet är ingen tisdag sketen numera. Så till Valhallas sunkigaste källare drog jag och där strömmade det till lite fler än anat vilket bara var trevligt. Klot rullade och käglor föll. Inte så många käglor föll när jag rullade klot som när alla andra gjorde det, men det var roligt ändå. Efter en del trassel med den lilla elektronik som ändå är inblandad i bowling så hade den betalade timmen förflutit och det var dags att hitta ett vattenhål. Först hittade vi dock ett kebabhål, efter det var det 'Rockis' som Smaug så sött sa. Precis som i bowlinghallen utgjorde vi stor del av alla därvarande, men det gjorde det bara trevligare. Öl och shots sänktes i en rasande fart. Snart gjordes kroppsmätningar, kroppsuträtningar och förhållandevis nystiftade minnen togs upp för dissekering. Vi tände eld på sambuca och svepte mer öl. Innan vi visste ordet av letades det febrilt efter folk akilleshälar, minst två hittades. Jag och Långben försjönk i en djup diskussion om olika u-länders ekonomi och om omedveten maktutövning. Vad kan man säga? Kvällen hade verkligen ALLT!

Sedan var klockan mer än den brukar och det var dags att gå. Efter att ha konstaterat att spårvagnarna slutat gå från Korsvägen så beslutade jag enhälligt med mig själv att gå hem. Jag väntade av oklara anledningar en halvtimma i sällskap av Anton innan jag började gå, och då fick jag plötsligt lite bråttom så jag gick taktfast utan att någonsin slå av på farten och då tog det mig bara 41 minuter och 37 sekunder att gå hela vägen hem. Jag fattar ingenting. Halv fem kom jag i säng efter mycket förvirrade försök till köksbestyr.

På tal om oklara diskussioner på natten:

- Tack, sa Ford. Tack ska du ha... Har du... sa han, och så somnade han. Han sov i tre timmar.

- ... en aning om, fortsatte han plötsligt och vaknade till liv igen, hur svårt det är att ta sig in på det brittiska telefonnätet om man befinner sig på Plejaderna?