Hypotermi och frostvalla.

Jag har personligen aldrig riktigt sett idén i att betala pengar för att åka till ställen där det är kallare än det är där man är från början, bara för att kasta sig ut för bergskanter. För att stjäla ett uttryck: inte min kopp av te. Så kan man stilla fråga sig varför jag nu sitter i en stuga med interiör uteslutande i obehandlad furu efter att ha åkt norr ut i bil i åtta timmar. För att semester är ju aldrig fel så länge någon annan pröjsar. Jag har dock redan insett vansinnet i en utomhusmiljö i -23°C i kombination med min fryskänslighet. Däremot har jag fått skidor hyrda åt mig då min kära mamma tyckte att det var osocialt utav mig att pulsa runt stugan och göra snöänglar när de andra experimenterar med gravitationens effekt på overallsbeklädda kroppar på hala underlag. Det är dock den sortens skidor som man åker på platten med, vilket ändå är en form av snöslagsmål som jag kan uppskatta. Under kortare perioder.


På tal om konstiga bergsaktiviteter:

Och mäktigast av alla gestalter under hela denna gamla och gåtfulla historia var utan tvekan de Stora Springande Poeterna från Atrium. Dessa Springande Poeter levde i avlägsna bergspass där de låg i försåt för små grupper av aningslösa resande som de sedan sprang ifatt och började kasta sten på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0