Tjalle

Det där med att jobba innan lunch är inte riktigt min grej. Jag är mer effektiv efter lunch, men då håller det i sig till mitt i natten. Any who. Jag vaknade i morse med en enorm entusiasm som hade försvunnit halvvägs ut i köket. Jag bredde några smörgåsar som hånlog mot mitt trötta anlete och den ena av dem gjorde en volt från min frukostbricka ner på golvet, där den bevisade att smör fungerar som en magnet för katthår. Nu påstår jag inte att jag bröt ihop för att detta hände, men hela morgonen fylldes av sådana små missöden.

När jag mitt på dagen fått i mig lunch så klarnade världen. Både andra och jag förstod vad jag sa och spårvagnar gick dit dom skulle i den tid de skulle. Eftermiddagsmötet gick som smort och världen log, småfåglar kvittrade och jag ger mig fasen på att havet glittrade också. Tills jag kom hem och konfronterade det kök som försurnat min morgon. Jag och C-J beslutade att middagsfylla magarna med hemmagjorda hamburgare. När jag som bäst stod och stekte, vad gjordestekpannan då? DEN SMÄLTE MIN STEKSPADE!!!

WTF! Tänkte jag och tittade på den ihopskrumpnade krumeluren av svart plast. Pannan var inte varmare än nånsin förr, stekspaden var inte annorlunda än förr. I am confused.

Jag borde få ob. Om jag hade fått lön that is.

Som vice ordförande för naturvetarsektionen så jobbar man en hel del men får inget för det, inga ekonomiska ersättningar iaf. Men efter bara några dagar med aktivt arbete kan jag säga att detta är bland det roligaste jag gjort. Lättroad, tänker du. Kanske, men mest handlar det om att jag gärna vill veta hur saker funkar som jag är en del av. Universitetsvärlden är en komplex cirkus med fler karuseller och berg-och-dal-banor än de flesta kan hantera. Och att få dra på sig en kanindräkt och traska runt på nöjesfältet för att se hur det går till innifrån är ett sant nöje. Man får till och med chansen att påverka så att de som sitter i slänggungan och kaffekopparna får en ännu trevligare upplevelse än de visste att de kunde få.

I mitt arbete ingår bland annat att presentera sektionen och kåren för nya studenter. Imorgon ska jag presentera för de internationella studenterna. Funny thing is, jag satte mig ner nu, klockan halv två på natten, för att tänka igenom vad jag skulle klämma ur mig för att låta käck och inte långtråkig. Men fastnade i första meningen då jag inte en kom på vad naturvetenskap heter på engelska. Science tänkte jag, men det lät ju lite tafatt, natural science lät som jordens svengelska och nature science lät ännu värre. Fram åkte lexikonet som sa att jag hade haft rätt de två första gångerna, [natural] science. Jag gillar när jag blir överraskad över att ha haft rätt.

Nu när valet närmar sig så börjar man fundera. Vad är det folk vill? Och på ett självsäkert och egenuppskattande vis tänker jag vräka ur mig följande åsikt.


Och det är på dem som alla går till val. Själv vet jag vad jag tänker knåta ner på lappen när jag traskat metrarna till vallokalen om dryga två veckor.

Men efter att ha varit ute i världen och sett missär i en skala som många svenskar aldrig funderat över så känns det som om jag ser på valdebatten från utsida. Vad är det EGENTLIGEN dom pratar om? På ett sätt så spelar det inge roll vilket riksdagsparti man röstar på, vår välfärd är och står med oss, visst, det sker förändringar beroende av vilken färg tanterna och farbröderna har på sina pins i regeringen, men alvarligt. Det enda som spelar roll är att Sverigedemokraterna inte kommer med.

Majoriteten (den absoluta majoriteten, vi snackar 98% eller nått i den stilen) behöver inte bekymra sig över att få mat i magen, alla får inte MYCKET mat i magen, men en del. Vi har inga familjer som lever på 1 dollar per vecka. Vi har ett sjukvårdssystem och ett skolsystem som får våra barn utbildade.

Men snälla, se problemet i att få in främlingsfientliga partier i riksdagen! Och hur de än vill framstå så måste väl folk vara så med i verkligheten så att de fattar att SD är en samling bakåtsträvande idoter och xenofober! Det skrämmer mig att de går frammåt för dem som det gör.

Jag fläktar sällan med mina politiska övertygningar, men detta är alarmerande. Jag hade lätt kunnat tänka mig att rösta på både V, S, Mp, C, Kd, M, Fp, Fi och P för att hålla antisemiterna i SD utanför den svenska politiken.

Härom dagen la jag upp en bild på min rock, som kuriosa kan jag säga att den bilden togs i mars nån gång 2009. Ganska nytt tycker ni. Men när ni ser hur den ser ut idag, så kommer ni upptäcka att en genomgått tortyr, stening och ett atomvapenkrig. Eller det är iaf så det ser ut.

I denna älskade tygtrasa har jag suttit på alla former av ytor utomhus och inomhus, jag har släpats över asfalterade vägar, över icke asfalterade vägar, över gräsmattor och genom lerpölar. Jag har åkt pulka i den och glidit nerför såpade presenningar. Dessutom har jag badat den tre gånger, då reglerna säger att man inte får lov att tvätta rocken såvida man inte är i den själv. Och jag kan säga att färgen på badvattnet efter en rengöring är... a darker shade of dirt.

Dess skändade yttre tordes dock vara ett bra bevis på att det är en god idé att ha en sådan på sig när som skjuten ur en kanon studsar mellan Studs, Zaloonen, Luleå, Gotland, Halmstad och Gasquen. Ja, för annars hade jag ju fått allt det där direkt på kroppen. Det hade varit äckligt.

Jag presenterar rocken augusti 2010! *trummvirvel*

Nu är det bara en vecka kvar på RePe och det är väl både bra och dåligt. Bra för att man är lite trött nu och behöver fokusera på skolan, dåligt för att man vill ha mer.

Men jag vet ju att sexmästerivärlden inte dör bara för att skolan börjar. Tvärt om. Men jag ska med värme tänka tillbaka på årets RePe. Vädret har tyvärr inte gjort sitt bästa för att välkomna de nya studenterna. Saker som skattjakt, skräckpromenad och grillning har regnat och frusit bort.

Men vi har haft massa skoj inomhus istället, med aktiviteter som karaoke, bowling och experimentell kemipub.

Väldigt snart så har jag haft mitt nya boende i ett halvår. Jag gillar det, något annat får ni inte tro. Men allt har en upp- och nersida. Våran katt till exempel. Hon är sådär extremt kattig. Och eftersom jag älskar katter så älskar jag henne. Men det där med att vara extremt kattig det innebär följande

• Ena stunden sötast i världen, stora blanka ögon (nån som sett Shrek?)
• Nästa sekund sitter hon fast i benet på en med tänder och klor
• Mjuk, varm och fluffig
• Lämnar hår överallt
• Är helt rumsren (stort kudos till C-J som lyckats med det)
• Lämnar små högar av kattsand i hela lägenheten
• Hon heter Kissen men lystrar bara till ordet fisk
• Favoritsovplats: mitt på den tidning/bok/papper/tangentobrd du använder just nu
• Favoritsysselsättning: vad som helst som ger henne uppmärksamhet

Listan kan bli hur lång som helst. I slutändan så är ju sanningen sådan att jag är en sucker för henne hur som helst. Hur mycket hon än hårar ner, river ner saker frånbordet, väcker oss mitt i natten, så smälter ju hjärtat när hon kommer och lägger sig på bröstet när man tittar på TV.

Kissen, en fyraårig, vit diktator som vill leva på fisk, förbjuda dammsugare och bara leka kurragömma hela dagarna.

... men jag bygger om här lite.

Så, årets mest oväntade come back?

Om någon mot förmodan känner ett uns av glädje eller lycka över detta så är det Mymy ni ska tacka. Hon är min inspiration. Snutt och plutt och gos och allt det där. Hur som helst. Läs hennes blogg. Den är underhållande.

Dessutom förefaller läget som sådant, jag saknar kvantitetsambition denna gången. Kortare inlägg, säkert mycket mer menlösa (jag inbillar mig inte att det jag skrev för inte var menlöst iofs...) men antagligen i samma stil. Det är ju fortfarande jag som skriver.

What's new? tänker du då. Massor, men det orkar jag inte dra nu. Se detta som ruta ett.

Just nu pågår RePe, det är nollningen för naturvetarna på Göteborgs universitet. Jag fick lära mig på en kurs härom dagen att det är viktigt att det är litet u i universitet.  RePe står för RecentiorsPerioden och innebär att vi i MatNatSex tillsammans med Haddock (keminsternas sexmästeri) gör massa roliga saker för alla nya studenter. Just idag gör vi ingetiing, det är periodens enda vilodag. Men imorgon kör vi igen.

Idag stod jag och my companionship på Vasaplatsen i massa timmar för tvinga Z-nollan från Chalmers att svara på frågor om GU. Bortsett från att vi kunde konstatera att vädret visade sig från den allra mest göteborgska sidan för de små liven så kunde vi också konstatera att folk (majoriteten vad det verkar) är dum i huvudet. Folk som blev sura när det skvätte vatten om bildäcken, bilister som körde i spårvagnsfilen, cyklister som cyklade överallt utompå cykelbanan och lastbilschaffisar som blockerade vägen för ambulanser. Men somnån slags uppvägning så stod vi där och var helt normala. Inte för att någon som tittade på oss i våra föreningskläder antagligen tog oss för normala men ändå.

Jag vet ju att jag är normal. Eller?



Vad är det som är så konstigt med denhär?

Helt appropå.

Nu ska jag försöka minnas Gotland 2009. Det är ett år sedan  år sedan och SOM jag har längtat sedan vi lämnade denna rosornas ö, att få komma dit igen. Det fick jag ju visserligen i maj i år.

Inlägget blir oförskämt kort i jämförelse med hur mycket som upplevdes. Jag är medveten om det. Men så får det bli.

Torsdagen bestod av transport. Jag och Anton som båda var ordentligt förkylda hängde med så gott vi kunde i sjungandet och supandet. Redan i höjd med avfarten till Mölndal började vi sakna Klacken så mycket våra hjärtan förmådde. Av två anledningar, vi är inte de tre musketörerna om vi är två. Och det var quizdags. "De tre vännerna" var numera "De två vännerna saknar Klacken" och det gick som det gick. Inte. Flera timmar i buss och ett par kissepauser senare nådde vi Oskarshamn där vi beskådade Sveriges längsta parkbänk. I princip alla ansåg att det var en bluff.

Sedan skickades bagaget iväg på en mystisk kärra och vi visiterades GRUNDLIGT av handsbeklädda män som hatar alkosmuggling över allt annat på denna jord. Dom gjorde ett sådär jobb vilket resulterade i att vi kunde hålla det planerade ÖHK-mötet på M/S Båtjävel. Inte helt oväntat fick jag ingen soppa så det blev all about the punsch, och det vet vi ju hur det går. Under överfarten passade jag också på att beskåda en vacker landform skapad av inlandsisen och ett lockande fyrljus i fjärran. Ibland når nördigheten inga gränser.

Väl i Visby spenderade vi a reasonable amount of time på att vänta vid det bagageband där våra väskor aldrig dök upp. Istället stod de ute vid bussarna. Oh dessa bussar. Packade med packade studenter och packning for de sladdandes till Kneippbyn där vi återigen körde sovjet-style och köade till incheckningen. Med blåvit-rutiga band runt armarna begav sig sedan MatNatSex ner till en gräsplätt där nästa mission var att packa in folk i tält. Två stycken. Färdigresta. Det gick ganska bra jag och Anton stannade i tältet då vi mycket vuxet resonerade som så att det är bättre att vakna frisk imorgon än att festa idag och missa ALLA andra dagar på AG.

Det visade sig klokt på fredagsmorgonen. Frukosten och morgontoaletten avklarades kvickare än kvickt och sedan bar det av till den lilla staden. Jag och Anton härjade runt och tittade på allt och inget. Allt så som en grön citron, en rosenträdgård och en död fågel på en pinne. Inget så som poliser som gjorde alkoholvisiteringar, medeltidsklädda människor och nyktra människor. (D.v.s. vi såg inget av de tre sist nämnda...). Kortfattat kan man säga att sedan kom kvällen. Och studentmentaliteten växte och tog form. Det avspärrningsband jag hade med mig gick åt i ruskig takt. "HÄR kan man va', HÄR kan man va', DÄR kan man inte vara". Gångbanor, lekplatser, toaletter och balkonger, ingen plats var säker. Caps och allmänt gemyt satte stämningen och eld på stranden och nakenbad satte ribban.

Man kan i stort säga att det var just studentmentalitet som genomsyrade vår övistelse ända till söndagen då vi åkte hem. Inte alls otippat med tanke på att det var en studentresa vi var på. Hur som helst, AG finns präntat i mitt hjärta, jag har nu varit där två gånger och jag kommer åka dit igen. Varje år tills dom slänger av mig från ön.

Och eftersom jag är naturvetare så tänker jag publicera AG (200)9 som en ekvation. Lös den om du saknar liv.

a. Antalet människor som belv överkörda av musikpansarbilen: 1

b. Antalet kronor lagda på alkohol: 50

c. Antalet bortgivna MatNatSex-märken: 8

d. Antalet grader i tätet på natten: 0

e. Antalet blåmärken funna på kroppen på söndagmorgon: 7

f. Antalet märken jag fick med mig hem: 18

g. Antalet milligram verksam substans i förbrukade Ibumetin: 800

h. Antalet minnan frön lördagsnatten: 0

i. Antalet sedda nakenbad: 8

j. Antalet censurerade bilder på kameran: 56

Och för att få ett värde på helgen sätter man in siffrorna i formeln:

((a/b^-1)-(c+d^e))-(f√g)-((hi)+j)