Tjalle

Idagarna så blev mina tankar publicerade. Så är det, i den underbara studenttidningen Spionen. Så för alla er som inte få denhär tidningen så tänkte jag publicera orden här också. Dessutom i lite längre form. Jag har redan skrivit det på Facebook en gång, men tack vare den enormt positiva responsen så känner jag att det funkar att ta upp igen!

Och för er som missat faktumet: Jag är oerhört stolt över att få vara en del av föreningslivet vid Göteborgs universitet.

Ordet sexa kommer ursprungligen från att man höll middag eller supé klockan 6 på kvällen, detta kom sedan att betyda fest eller middagstillställning och finns nu kvar i ord som sexmästeri och svensexa. Ett sexmästeri är således en festförening vid ett universitet eller högskola.

Tänk så mycket värme och kärlek sexmästerilivet bringar till så många individer!

Tänk hur vi stretar på trotts all skit vi får ta från omvärlden som inte vågar ta reda på vad det är vi gör. Tänk på hur mycket skit vi får ta utan någon anledning.

Men tänk också vilka fantastiska kärleks- och vänskapsband som byggs för en livstid och vilket underbart nätverk man själv vävs in i när man får på sig sin rock eller overall.

Tänk på alla engagerade människor som aldrig får den cred som dom borde få. Hur skulle till exempel mottagningsverksamheten se ut utan sexmästerierna? Vilka är det som lägger all sin vakna tid i tre veckor för att de nya studenterna skall mötas upp direkt när de slutar och slussas till en eftermiddag fylld med lekar och utmaningar? Inte är det institutionerna eller fakulteterna. Vi lägger ner vår själ i att ge studenterna en bra studiestart genom att de får ta del av den positiva, vänskapliga andan som knyter sexmästerister samman vid Göteborgs Universitet.

Tänk på MatNatSex, Haddock, Zexet, ReKo, P6, HäVSex, Sexation, Byrå6, SystemSex, Mål Per Mol, SenilSex och alla andra underbara föreningar som förgyller tusentals studenters tillvaro.

Hur ofta får man inte höra "dom där sexmästeristerna" med en mycket nedvärderande ton? Varför skulle vårt arbete vara sämre än någon annans? Jag är personligen överlycklig över det stöd som t.ex. MatNatSex fått från FFS och nu även verkar få från Göta, jag är glad att det finns viktiga inrättningar i universitetet som inser vilket enastående jobb sexmästeristerna gör!

Tänk på alla festresor vi gör tillsammans. Jag tänker inte förneka att det konsumeras stora mängder alkohol. Men uppstår det någonsin oegentligheter? Kanske att det blir höjda röster eller arga ord någon eller max ett par gånger per år, men jag har aldrig hittat en tryggare, mer stabil miljö än den kring sexmästerierna.

Tänk så stolt jag är över min rock, något som många civila inte förstår. Den är trasig, illaluktande och smutsig, men i mina ögon symboliserar den något väldigt vackert. Varje fläck och varje doft den avger är ett minne av en fantastisk tid med fantastiska människor. Överallt, verkligen ÖVERALLT, möts vi av fördomar. I de flestas ögon är vi bara ett gäng underbegåvade studenter som tar vår tillflykt i att supa och ligga runt. Men hur många skulle klara att ta sina poäng trots all den tid vi lägger ner på att skapa en rolig fritid för oss själva och andra studenter? Jag har sett vilka fantastiska studiegrupper det formas bland oss, där studenter från alla år samlas och delger varandra sin kunskap.

Och det där med alkoholen, som sagt, jag tänker inte hymla med att det dricks mängder med öl och sprit i kretsen, men tvingas man? Fråga Picasso. Fråga Neon. Fråga Argentum, eller nån annan av alla nykterister som finns i vår samling. Även de som är osäkra i början och inte vet om man vågar säga nej, får snabbt lära sig att det ALLTID är okej att säga nej. Det prioriteras till och med. Vi känner till vårt oförtjänt dåliga rykte och är måna om att göra allt vi kan för att det ska bli bättre. En evig stretan i motvind.

Tänk på att vi åsidosätts när det gäller lokaler, ekonomi och inflytande. Men hur påvekar det oss? Inte mer än vi låter det göra. Sexmästerikulturen är genomsyrad av en "ALLT går att lösa"-attityd som jag inte funnit någon annan stans och som värmer mitt hjärta gång på gång.

Åter igen, tänk på alla de band som skapas mellan människor i sexmästerier. Band av kärlek och vänskap som kommer hålla livet ut, som ingen kan förstöra. Och vilka fantastiska, nära vänner jag fått under mina år som sexmästerist. I trefärgad rock, i röd overall, i grå, fransig overall, i vit overall med gröna revärer, i röd overall med grönt vänsterben, i vit overall med röd/svart-randig ärm och brandgult ben med ludd på med flera. För att inte ta a om i lila overall med gröna revärer =)

Varje söndag längtar jag redan till nästa helg eller nästa event. Då får vi utöva vår magi tillsammans igen.

 

Såhär glad blir jag när jag tänker på alla fina människor i föreningskläder.

MINST såhär glad.

 

Igår var det den dag då min egna lilla silvertejpskreation skulle få skåda dagens ljus. Även om det liksom nästan hade blivit mörkt när vi gick ut. Resultatet blev detta.

Jag har nu haft en riktig litenperiod av rockvård. Det var hög tid att tvätta åbäket, men det får man ju inte göra, såvida man själv inte är i den. Så igårtog jag steget, in i duschen that is, med rocken på och spolade länge och väl. När rocken var done så tog jag av den och kände att självajag fortfarande var i stort behov av rengörning.

Så nu är rocken ren.

Och imorse (runt 13.30) begav jjag mig på en liten vandring ner till Clas Ohlsson där jag införskaffade silvertejp och till Åhléns där jag införskaffade lagningslappar. Dom är hur bra som helst! Det är tunna, tunna nylonlapparmed starkt klister på baksidan som är till för att laga regnkläder och sånt med. Dom är starka som skam, och bra är väl det för nu har rocken hållit på att rämna i sömmarna en längre tid. Men efter en massa pillande så kan jag glatt meddela att alla små och stora ihål nu är täckta och säkrade. Jag tog hjälp av lite silvertejp också. För att alla behöver lite silvertejp ibland.

Så nu är rocken hel.

Jag köpte mest tejpen till något annat, men det får ni se imorgon... Hur som helst så är rocken nu redo för aftonens dekadenta batalj i Isobaren. Nästa projekt kanske skall bli att stötta brodyren lite, för som ni ser på bilderna nedan så har jag broderat hela mitt ryggmärke och namn (galenskap, prova inte det) och inne i rocken så börjar fästningen för trådarna tröttna lite.

WISH ME LUCK!

Härom dagen la jag upp en bild på min rock, som kuriosa kan jag säga att den bilden togs i mars nån gång 2009. Ganska nytt tycker ni. Men när ni ser hur den ser ut idag, så kommer ni upptäcka att en genomgått tortyr, stening och ett atomvapenkrig. Eller det är iaf så det ser ut.

I denna älskade tygtrasa har jag suttit på alla former av ytor utomhus och inomhus, jag har släpats över asfalterade vägar, över icke asfalterade vägar, över gräsmattor och genom lerpölar. Jag har åkt pulka i den och glidit nerför såpade presenningar. Dessutom har jag badat den tre gånger, då reglerna säger att man inte får lov att tvätta rocken såvida man inte är i den själv. Och jag kan säga att färgen på badvattnet efter en rengöring är... a darker shade of dirt.

Dess skändade yttre tordes dock vara ett bra bevis på att det är en god idé att ha en sådan på sig när som skjuten ur en kanon studsar mellan Studs, Zaloonen, Luleå, Gotland, Halmstad och Gasquen. Ja, för annars hade jag ju fått allt det där direkt på kroppen. Det hade varit äckligt.

Jag presenterar rocken augusti 2010! *trummvirvel*

Nu är det bara en vecka kvar på RePe och det är väl både bra och dåligt. Bra för att man är lite trött nu och behöver fokusera på skolan, dåligt för att man vill ha mer.

Men jag vet ju att sexmästerivärlden inte dör bara för att skolan börjar. Tvärt om. Men jag ska med värme tänka tillbaka på årets RePe. Vädret har tyvärr inte gjort sitt bästa för att välkomna de nya studenterna. Saker som skattjakt, skräckpromenad och grillning har regnat och frusit bort.

Men vi har haft massa skoj inomhus istället, med aktiviteter som karaoke, bowling och experimentell kemipub.

Så, årets mest oväntade come back?

Om någon mot förmodan känner ett uns av glädje eller lycka över detta så är det Mymy ni ska tacka. Hon är min inspiration. Snutt och plutt och gos och allt det där. Hur som helst. Läs hennes blogg. Den är underhållande.

Dessutom förefaller läget som sådant, jag saknar kvantitetsambition denna gången. Kortare inlägg, säkert mycket mer menlösa (jag inbillar mig inte att det jag skrev för inte var menlöst iofs...) men antagligen i samma stil. Det är ju fortfarande jag som skriver.

What's new? tänker du då. Massor, men det orkar jag inte dra nu. Se detta som ruta ett.

Just nu pågår RePe, det är nollningen för naturvetarna på Göteborgs universitet. Jag fick lära mig på en kurs härom dagen att det är viktigt att det är litet u i universitet.  RePe står för RecentiorsPerioden och innebär att vi i MatNatSex tillsammans med Haddock (keminsternas sexmästeri) gör massa roliga saker för alla nya studenter. Just idag gör vi ingetiing, det är periodens enda vilodag. Men imorgon kör vi igen.

Idag stod jag och my companionship på Vasaplatsen i massa timmar för tvinga Z-nollan från Chalmers att svara på frågor om GU. Bortsett från att vi kunde konstatera att vädret visade sig från den allra mest göteborgska sidan för de små liven så kunde vi också konstatera att folk (majoriteten vad det verkar) är dum i huvudet. Folk som blev sura när det skvätte vatten om bildäcken, bilister som körde i spårvagnsfilen, cyklister som cyklade överallt utompå cykelbanan och lastbilschaffisar som blockerade vägen för ambulanser. Men somnån slags uppvägning så stod vi där och var helt normala. Inte för att någon som tittade på oss i våra föreningskläder antagligen tog oss för normala men ändå.

Jag vet ju att jag är normal. Eller?



Vad är det som är så konstigt med denhär?

Helt appropå.

Nu ska jag försöka minnas Gotland 2009. Det är ett år sedan  år sedan och SOM jag har längtat sedan vi lämnade denna rosornas ö, att få komma dit igen. Det fick jag ju visserligen i maj i år.

Inlägget blir oförskämt kort i jämförelse med hur mycket som upplevdes. Jag är medveten om det. Men så får det bli.

Torsdagen bestod av transport. Jag och Anton som båda var ordentligt förkylda hängde med så gott vi kunde i sjungandet och supandet. Redan i höjd med avfarten till Mölndal började vi sakna Klacken så mycket våra hjärtan förmådde. Av två anledningar, vi är inte de tre musketörerna om vi är två. Och det var quizdags. "De tre vännerna" var numera "De två vännerna saknar Klacken" och det gick som det gick. Inte. Flera timmar i buss och ett par kissepauser senare nådde vi Oskarshamn där vi beskådade Sveriges längsta parkbänk. I princip alla ansåg att det var en bluff.

Sedan skickades bagaget iväg på en mystisk kärra och vi visiterades GRUNDLIGT av handsbeklädda män som hatar alkosmuggling över allt annat på denna jord. Dom gjorde ett sådär jobb vilket resulterade i att vi kunde hålla det planerade ÖHK-mötet på M/S Båtjävel. Inte helt oväntat fick jag ingen soppa så det blev all about the punsch, och det vet vi ju hur det går. Under överfarten passade jag också på att beskåda en vacker landform skapad av inlandsisen och ett lockande fyrljus i fjärran. Ibland når nördigheten inga gränser.

Väl i Visby spenderade vi a reasonable amount of time på att vänta vid det bagageband där våra väskor aldrig dök upp. Istället stod de ute vid bussarna. Oh dessa bussar. Packade med packade studenter och packning for de sladdandes till Kneippbyn där vi återigen körde sovjet-style och köade till incheckningen. Med blåvit-rutiga band runt armarna begav sig sedan MatNatSex ner till en gräsplätt där nästa mission var att packa in folk i tält. Två stycken. Färdigresta. Det gick ganska bra jag och Anton stannade i tältet då vi mycket vuxet resonerade som så att det är bättre att vakna frisk imorgon än att festa idag och missa ALLA andra dagar på AG.

Det visade sig klokt på fredagsmorgonen. Frukosten och morgontoaletten avklarades kvickare än kvickt och sedan bar det av till den lilla staden. Jag och Anton härjade runt och tittade på allt och inget. Allt så som en grön citron, en rosenträdgård och en död fågel på en pinne. Inget så som poliser som gjorde alkoholvisiteringar, medeltidsklädda människor och nyktra människor. (D.v.s. vi såg inget av de tre sist nämnda...). Kortfattat kan man säga att sedan kom kvällen. Och studentmentaliteten växte och tog form. Det avspärrningsband jag hade med mig gick åt i ruskig takt. "HÄR kan man va', HÄR kan man va', DÄR kan man inte vara". Gångbanor, lekplatser, toaletter och balkonger, ingen plats var säker. Caps och allmänt gemyt satte stämningen och eld på stranden och nakenbad satte ribban.

Man kan i stort säga att det var just studentmentalitet som genomsyrade vår övistelse ända till söndagen då vi åkte hem. Inte alls otippat med tanke på att det var en studentresa vi var på. Hur som helst, AG finns präntat i mitt hjärta, jag har nu varit där två gånger och jag kommer åka dit igen. Varje år tills dom slänger av mig från ön.

Och eftersom jag är naturvetare så tänker jag publicera AG (200)9 som en ekvation. Lös den om du saknar liv.

a. Antalet människor som belv överkörda av musikpansarbilen: 1

b. Antalet kronor lagda på alkohol: 50

c. Antalet bortgivna MatNatSex-märken: 8

d. Antalet grader i tätet på natten: 0

e. Antalet blåmärken funna på kroppen på söndagmorgon: 7

f. Antalet märken jag fick med mig hem: 18

g. Antalet milligram verksam substans i förbrukade Ibumetin: 800

h. Antalet minnan frön lördagsnatten: 0

i. Antalet sedda nakenbad: 8

j. Antalet censurerade bilder på kameran: 56

Och för att få ett värde på helgen sätter man in siffrorna i formeln:

((a/b^-1)-(c+d^e))-(f√g)-((hi)+j)

För att göra en representativ återgivning av mina förehavanden så tänker jag lägga in en minneslucka här. Och en lite senare också. Min älskade dator har varit på rehab under en period och kommit tillbaka först nu, den mår fortfarande inte så bra som den skulle kunna men den har förbättrats avsevärt sedan sist. Så nästa inlägg kommer vara en genomgång av Valborg och vad som kommer efter det får vi se. Jag känner mig frestad att referera MatNatSex galan upptåg på Gotland men jag är rädd att det skulle hantera en del minnesluckor det också. Så håll till godo!

På tal om tid:

Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas. /---/ Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig.

Jesus vad tiden går fort. Sitter och spelar in skivor till folk för att nån gång få tummen ur och ge dem den musik de bett om så länge. Vissa saker får mig att falla in sådär romantiserat, schematiserat tänkande och detta slog an en sådan sträng hos mig. Strängen blandband, och det töntiga är att jag egentligen inte har någon egen relation till företeelsen mer än att jag ÄLSKAR High Fidelity. Men det är något hos mig som gillar idén att man kan charma någon totalt bara med hjälp av ett kassettband med skickligt mixad musik. Gud vad banal jag är ibland.

Något annat som kan få mitt hjärta att smälta likt ost i en mikro är Göteborgs ambivalenta meteorologi. Jag är en av vad jag har förstått är få, som kan vakna en morgon och se slasket falla utanför och blir pirrigt glad. Jag gillar Göteborg väldigt, väldigt mycket helt enkelt. Och det är väl detta som gör att jag har blivit så kär i London som jag blivit också antar jag!

Igår passade jag på att göra mänskligheten en tjänst och duscha med min rock för att höja dess fräschhetsgrad. Eller iaf sänka skabbighetsgraden. Det syntes inte mycket skillnad när den fortfarande var blöt men när jag kom in i badrummet i morse och hittade den där på sin galge så var den helt torr och betydligt renare, och det som slog mig var att det var lite sorligt, fina minnen (eller rester av vad som BORDE vara minnen) som sköljts ner i golvbrunnen. Största anledningen till att jag slutligen var tvungen att göra något åt mitt snuskhärk till rock var att under fredagens lv6-capz tyckte jag och Anton just där och då att det var en helt brilliant, lysande idé att blåsa cigarrök på varandra undertiden vi asgarvandes sa "nu kommer du lukta jätteilla!" och så blåste vi lite till. Kul. Bra idé. Verkligen.

Tänkte passa på att sammanfatta förra helgens BeachGasque också. Om man vill vara djärv kan man göra det med ett ord: sand. Är man mindre djärv kan man skriva ett helt referat och det tänkte jag göra också. Förberedelserna för hela evenemanget började redan på måndagen vecka 8, dekor skapades och elektronik och golv plastades in men egentligen kunde vi inte göra mycket mer än så den dagen. På kvällen var det jubileumsÖHK i Hilbert (som i år låg i Zaloonen) ärtor och fläsk blandades med porter och punsch och förkortade varianter av piffiga sånger sjöngs. Dessutom slickade Jalgot på Hilbert och jag fick lökfri soppa. Score på alla plan alltså. Tisdagen fylldes även den med ornamentproduktion och skeppsbygge. Först på onsdagen dök sanden upp, och nu snackar vi inte en vanlig, klen liten hink utan enorma volymer. Skottkärrorna gick i skytteltrafik och V2 pekade med hela handen. Eftermiddagen förgylldes av andra delen av SUS-utbildningen där båda vi MatNat-representanter avlade och klarade kursens prov. Efter kursen blev det fler sandiga aktiviteter och MatNatSex vanliga onsdagsmöte byttes ut mot Myscaps hos ReKo i Hilbert. Och mysigt var det. Jättemysigt! Torsdagen var tenta för mig och dessutom en tenta som verkar ha gått toppenbra, det kändes iaf så när jag gick därifrån. Sedan följde naturligtvis mer sand, som sig bör och snartare än man trodde var möjligt var det fredag och kön utanför Gasquen var jättelång, folk i badkläder och flipflops huttrade i den kalla kylan (den varma kylan hade varit bättre för dem). Fetsen drog igång med en smäll och som vimmelfotograf jobbade jag på hårt med att ta så varierade bilder som möjligt, men rökmaskinen satte ständigt käppar i hjulet för mig. Jag sprang som en skottspole fram och tillbaka och var ute och inne om vart annat. Det var SÅ värt allt slit med dekor och sandkörning, människor tinade upp något alldeles väldigt på dansgolvet, då och då lite FÖR mycket kanske men alla behöver väl lite naket och lite småstrul efter de långa kalla månaderna som utgör vår vinter. När vi stängde dörrarna klockan tre var vi trötta men lyckliga allihop. Vi städade lite och fixade i ordning det som behövdes och sedan vandrad vi åt skilda håll för att komma i säng kring 6 på morgonen. Eftersom vi jobbade på så flitigt under natten med städning behövde vi inte börja jobba för än 14 dagen där på, det uppskattades. Hela lördagens förberedelser rörde sittningen innan BeachGasque dag 2 skulle dra igång. Boysen hade ungefär tre bollar för många i luften och jag snappade åt mig en för att hjälpa till och den bollen jag fick tag på var köket. Sittningen blev lyckad, många glada tillrop och majoriteten (antagligen den delen av de sittande som faktiskt inser att det är en tillställning av studenter, dvs. amatörer) tyckte att maten var mycket god. Sedan drog musiken igång och det blev limbo och sandbrottning under tiden lokalen fylldes av de övriga som köat i sinnessjuk snöstorm utanför. Lördagens gasque blev lika lyckad som fredagens trotts stor personalbrist. Vi jobbade ännu hårdare den natten och fick slutligen gå hem på morgonen bara för att återvända ett fåtal timmar senare för att hitta de båda sexmästarna i varsin soffa och två gubbar som försökte suga ut all sand. Städandet gick riktigt bra och på söndag natt kom jag hem och däckade.

Resten av veckan var inte så stillsam heller, i tisdags gjorde jag min första toastning. Det var på den årliga semelsittningen och jag toastade med Långben, trotts hög närvaro av SystemSexare gick sittningen bra, det lät väldigt mycket från just deras bord men det fanns dom som gjorde sitt bästa för att hålla sina kamraters volym nere. Onsdagen var vanligt möte och torsdagen var bastucaps, fredagen var tidigare nämnda lv6-capzen och i lördags var det sittning arrad av Sexrated på Handels. Kul kalas som gjorde mig en sittning rikare men en frans fattigare, det gick snabbt och jag var inte beredd alls. Och under veckan hann vi också börja ny kurs i skolan, en om ekonomi, det tycker jag är kass och den är tråkig men jag lovar att försöka förhålla mig så positiv som möjligt. (Börjar redan bli svårt).

På tal om kurser berörande ekonomi:

- Siffrorna, sa han, är motbjudande.

Fredag.

Stämningen var på topp när jag och Blålugg startade dagen med en öl-lunch innan vi begav oss till Chalmers för att sluta upp med övriga laget inför bussresan söder ut. Uppslutningen skedde i Zaloonen där de den soliga dagen till ära dragit ner mörkläggningsgardinerna för att slippa det jobba ljuset som blir när solen reflekteras i de blanka ölburkarna. Krökandet tog fart men efter en stund flyttades ändå festen utomhus i väntan på bussarna. Resan ner fylldes med öl, sång, glädje, öl och förväntan. Trotts en mycket oprovocerad bitch slap från Johan kan jag säga att det antagligen var den mest uppsluppna bussresan i hela mitt liv. En av höjdpunkterna var ju klart toaletten med panoramafönster där man kunde uträtta behov och vinka till förbipasserande, OERHÖRT underhållande!

På plats i Halmstad var det nya aktiviteter; köande, påsmottagande och sovsalsletande. Jag måste säga att hela laget gjorde en kalasinsats med tanke på den bristfälliga informationen. Vi tog också många visa beslut så som att blåsa upp madrassen direkt istället för att försöka med det när det var sovdags, och att samla alla lösa tillhörigheter i sin väska för att senare slippa finna att någon använt dem som konfetti.

Kvällen fylldes med världens kortaste sight seeing (diagonalt över högskoleområdet), försök till undersökning av den andra sovsalen och slutligen en sjuhelsikes massa rumpskakande på Hjärtepuben. Jojo och Anton capsade också men jag lyckades hålla mig ifrån det, jag fokuserade på min uppgift som ögonblicksmästare istället.

Någon gång under kvällen var det också dags att äta, och eftersom Anton under oklara och partiellt skyldiga omständigheter lyckades pricka Blåluggs hälsena med sina inte helt vadderade stålhättor var jag trotts bristande motorik tvungen att bära henne. Det hade kunnat gå så illa att jag snubblat på bananskalet och landat i stupstocken men istället snubblade jag på mina egna fötter och landade på mitt egna knä. Ingen schön schänsla där inte, men det märkte jag inte för än dagen efter ändå. Blålugg klarade sig dock oskadd efter att ha låtit en öl flyta längs min rygg.

Väl på pizzerian träffade vi några av våra nyvunna zexetvänner varpå jag passade på att få verbal diarré med uppenbarligen snuskiga förtoner så jag efter en stund blev döpt. Mitt nya namn hos Zexet är Kinky. Grattis mig, så går det när man sparkar sig själv i huvudet.

När vi väl gick och la oss vid oklar tidpunkt var Jojos liggunderlag plötslig av ännu oklara anledningar dysfunktionellt så han gav det till någon annan och delade istället madrass med Anton och mig men mest med mitt hår.

Lördag.

Att vakna var inga problem, det fanns gott om moment som gjorde att sömn till och med var fullständigt omöjligt efter en stund, och det var en grupp oerhört slagna hjältar som masade, släpade, drog sig de få metrarna till frukostsalen. Allt dokumenterades med ljud och bild och kan användas som en uppryckning när som helst. Inte för att hänga ut folk men Johan var nog så sliten en människa över huvud taget kan vara utan att vara omöjlig att få till en enhet igen. Trodde vi då. Antons kämpande med födointag och känslighet för hörselintryck trodde vi först berodde på gårdagens slitande med vätskeintag och känsla för dansuttryck men visade sig efter ett par timmar vara ett stridande med sömnintag och känslouttryck av feber. Han hade blivit sjuk.

Resten av förmiddagen spenderades mot en solig vägg vid en skuggig väg. Öl, portvin och lampolja porlade i folks strupar och Twister som sprutade eld fick både tre och fyra bilister att rycka till. Vi lyssnade på barnvisor och KoЯn och begravde delvis vår geolog i sten. När det var lunchtime gick vi till en pizzeria där man hade hunnit avsluta ett mindre mästerverk innan vi fick in maten. Det kan bero på att dom inte hade öppnat när vi klev in och beställde mat, men ändå. Efter pizzan skyndade vi tillbaka till högskolan för att få se finalen av sLAXmålet. Som duell i kuddkrig fast med laxar istället för kuddar, sjukt underhållande. 'Hi Life' tog hem en seger som var dryg på flera sätt.

Där efter var det punschbingo. Man får en hjärtformad bricka med nio tvåor punsch och vid varje glas står en siffra, en uppläsare ropar nummer och återfinner man det får man dricka. Försten att fått i sig alla glas vinner. När alla var lagom vätskeskadade och Emmi i P6 hade fått Bingo först av alla, rantade jag in till vår sovsal igen för att hitta en nästan helt utslagen, febrig och blek Anton utspridd på vår madrass. Efter en stund flyttade han sig på grund av flera wannabemödrars tjat till ett närbeläget bord där jag tvingade i honom en värktablett. Det tog ungefär en timma innan han blev så att säga 'pepp tjohej' och kunde följa med oss på sittningen.

Det mest innovativa på hela sittningen var antagligen punschsprutorna man fick till efterrätt, och lagom till just efterrätten kunde vi konstatera att vi hade tappart bort Johan. Vi begav oss att leta och hittade honom efter viss möda i en inte helt bekväm miljö på en toalett. Vi släpade ut honom där ifrån och begav oss att se vad som utlovades vara ett kvarts ton kärlek, kärlek som jag tröttnade ganska snabbt på och gick ut lagom för att missa regnet av könsdriftsattiraljer över publiken.

För att få tag på delbara märken trynslaskades det hej vilt åt höger och vänster, något som lämnade mer att önska av vissa än av andra. Ölandet skedde fortsättningsvis med sovsalsvakterna utanför toaletterna, lite långsammare avslut på lördagen än på fredagen.

Den natten sov jag på sidan och orkade inte bry mig att jag hade knöliga saker under mig. Nu kanske det låter dumt, men då vill jag påminna om att det faktiskt var festresa. Då får man vara så wild and crazy att man stencoolt dissar sin höfthälsa.

Söndag.

När man vaknade var det först inte mycket som var helt kalas. Dels hade vi blivit en fler på madrassen vilket gav mig få alternativ till att spoona en febersvettig Anton ännu närmare om jag inte ville gå upp och lämna min plats. Dessutom var folk tidiga på att börja packa ihop sina saker och det blev ett ordentligt tumult ganska tidigt. När vi väl kom till frukosten en stund senare fanns inget av den kvar bortsett från en tvivelaktig, rosa substans som enligt uppgift luktade syntetiskt och antagligen uppfyllde mycket få av de kriterier en produkt borde uppfylla för att få kallas yoghurt. Så matbestyren var avklarade i en väldig fart varpå vi utrymde vår plats i sovsalen enbart för att få reda på att vår deposition på 100 kronor per person kunde vi ju se i stjärnorna efter då någon sparkat sönder en dörr i den andra sovsalen, den vi inte hade tillträde till. Kollektiv bestraffning is the shit.

Så nu ska jag frångå alla mina principer om att siffror är grunden till allt ont och sammanfatta helgens strapatser med just: siffror.

a. Antalet vuxna människor som kan sova på en dubbelmadrass utan att det blir obekvämt: 3

b. Antalet kilo kärlek: 250

c. Antalet nya märken jag fick med mig hem: 8

d. Antalet smörgåsar på sista frukosten: 0

e. Antalet bortgivna MatNatSex-märken: 3

f. Antalet centiliter punsch på en kvart: 18

g. Antalet milligram verksam substans i förbrukade Ibumetin: 400

h. Antalet besök på Maxi: 4

i. Antalet kronor lagda på öl under helgen: 73

j. Antalet censurerade bilder på kameran: 48

Och för att få ett värde på helgen sätter man in siffrorna i formeln:

((a/b^-1)-(c+d^e))-(f√g)-((hi)+j)

Den som orkar räkna ut vad det blir får gärna lägga det som kommentar.

Väl hemma ville jag bara sanera och sterilisera mig genom en tre timmar lång dusch, sånt man måste om man inte vill att ebolan ska bryta ut på allvar. Dessutom slipper man fastna med handen i håret jämt och ständigt, fast det är väl sånt som kallas festresa antar jag.

På tal om brist på motorik:

- Det är lite knepigt att få den runt hörn. Ibland är det enklare att kliva ur och leta reda på en bil som går åt rätt håll.