Min Mymy hjälpte mig att h4xx4 min blogg, hon hade iofs fel men med hennes guidning gjorde att det blev rätt ändå.

Det är inte lätt när det är svårt.

Skolan har dragit igång, nya föreläsare gamla klasskamrater. Jag gillar't. Så ska det vara. Vi har en föreläsare som lägger ner mycket av sin energi på att inte göra någonting. Eller att prata väldigt långsamt. Eller att säga saker som

"Stoppar man in skit så kommer det ut skit"

"Det kan ta allt ifrån några år... till jättemånga år"

"Den är givetvis kass, men vi skiter i det"

"Det kan vara häftigt och fräsigt men helt halvkass"

Låt oss kalla denne man för Elmer. För att han ser ut att heta så.

Nu sitter vi och väntar på att nån annan som lägger ner mycket av sin tid på att VI ska få vänta och göra ingenting, ska komma och berätta för oss om våra liv. Så vi okynnessurfar och talar osammanhängande.

Har ni inte börjat läsa My's blogg än så ska ni göra det nu. Hon skriver om mig ibland.

Min Mymy är fin och helt normal. Precis som jag.