Tjockisar och gåsägg.
När vi svängde runt hörnet några kvarter bort fick jag svaret på alla mina frågor. För där fanns denhär:
Så nu måste jag åka dit igen nån gång för att se om jag inte kan ta reda på hur det går för gåsen och de knubbiga telningarna.
Krav och önskningar.
Projektionslycka och plagioklaseufori.
En sak som är sådär distinkt underlig är hur folk tenderar snöa in på sina egna ämnesområden.
Alla vet ju att det finns datornördar, och det är väl inte så svårt att se att vissa andra naturvetenskapliga ämnen kan göra diverse anhängare till riktiga nördar heller.
Men aldrig i min vildaste fantasi trode jag att JAG skulle bli en nörd på något.
Men nu är det officiellt. När jag ser ett strimmig bergssegment kan jag inte rå för att jag slänger mig på det och tindarar med ögonen, ådergnejs är nämligen både vackert och intressant, att stirra på de fåriga ansamlingarna av mineraler som fått sin form av otänkbart tryck och temperaturer man knappt kan tänka sig, ger mig en kick. Hur fördelningen av glimmer, kvarts och plagiklas på ett systematiskt och lagföljande vis lagt sig sida vid sida för att dela utrymmet tillsammans i miljarder år, it touches my heart. Geology rocks!
Och när man hittar en välskriven artikel om någon experimentell projektion som skall vidga våra vyer och förtydliga världen för oss kan man ju fälla en och annan lyckotår. Det känns jordnära att ett av våra probelm fortfarande ligger i att hitta ett bra, tydligt sätt att rita världen för våra ögon. Geografi är ändå allas bas, vare sig man vill eller inte.
There you have it. I'm a neerd.
Förkastning i förgnejsrad granit.
Är inte detta vackert så säg!
Promenadskor och tangentbord.
"Kan man ha dessa skorna på marken?"
"...marken? Ja... dom är ju tänka som promenadskor så det går alldeles utmärkt att ha dem på marken"
"Är skorna sydda av japaner?"
"Ursäkta?"
"Japaner, jag vill inte ha dem om de är gjorda av japaner."
"Okej, nä, dom är sydda i australien."
"..."
"Av australiensare förmodar jag"
Detta gjorde mig nyfiken. Var har hon hittat skor som inte går att ha på marken? Och vad har japanerna gjort henne? Jag vill veta!
På tal om skor så kan jag meddela att Däcket (han heter så) har ett par coola skor med tangentbord som sulor. It is true! Kolla!
Pirater och gårdsstädning.
Är det btw någon som är med mig i mitt resonemagn om att när vi var små (80-90-talet) så hette det sjörövare, det fanns sjörövarskepp, sjörövar-Fabbe man kunde köpa sjörövar-playmobil och gå på sjörövarkalas. Var det med en kajalprydd Johnny Depp och en snäckbeströdd Skarsgård som sjörövarna blev pirater med hela svenska folket?
Tjalle, pirate style.
Reaktioner och motreaktioner.
Jo, Jordens undergång närmar sig med stormsteg!
Det börjar helt normalt men sedan spårar det ur, snabbt och innan någon vet ordet av. Eftersom vi tänker likadant går arbetet snabbt och smärtfritt, sedan börjar tramset, det ostoppbara. Ljudnivån stiger i takt med att energi- och syrenivå sjunker. Sedan får hela akalabaliken utlopp i sådant som att vi skrämmer Tempobutiksägare, ger flaxiga intryck till sushimakare och skrämmer bort våra klasskamrater ur datasalen. Men nu har vi fått i oss lunch så nu har vi sjunkit till en lite mer trivsam nivå igen. Men när denhär energin tar slut finns det ingen återvändo.
Vi har till exempel haft en inte så givande övning i att uttala ordet Tjörn. Jag kan, Mymy kan inte. När hon pratar kan man lätt förväxla västsveriges tredje största ö med diverse genitalier.
Och så till en helt sjukt kul grej som Mymy berättade om:
Mymy: Jag såg en så SNYGG MAN på bussen igår!
Tjalle: Najs, hur gick det då?
Mymy: Han tittade, stirrade verkligen på mig.
Tjalle: Jaha?
Mymy: Men jag vet inte om han var intresserad eller om han var Sverigedemokrat.
För er som missat det så har min lilla vän utlänskt utseende. Eftersom hon är utlänning. Typ.
Enhörningar och noshörningar.
Och hur kan jag då tro att jag skulle ha sådana vänner? Som uppför sig så bedrövligt frontallobotomerat att de röstar på ett främlingsfientligt parti med drag av antisemitism, rasism, nazism och xenofobi? Jo, för att just nu enligt varenda barometer i vårt avlånga, beblandade land att det är fler som har röstat på SD än på V. Dessutom är rösterna på SD högre på Hisingen än i genomsnittliga landet.
Jag vill inte tro det, jag vill inte tro att någon av mina vänner skulle uppföra sig så obegåvat. För ingen av mina vänner är väl så korkad så att dom missat likheterna med vad Hitler sa på 30-talet. Eller? Är någon så dum att dom inte förstår?
Men känner jag någon som sagt att dom är SD? Nej, det har jag inte, de vet väl själv att det är kontroversiellt, men det har visat sig att i icke anonyma barometrar så har SD väldigt få anhängare. Man vågar alltså inte säga att man håller på SD?
NEJ FÖR UPPENBARLIGEN SÅ ÄR DE FEGA KRÄK.
Jag har svårt att formulera hur upprörd jag blir. Det är en djup tragedi för svensk politik och för Sveriges anseende utåt. Ni som tycker att kungen och Silvia gör ett dåligt jobb. HUR TROR NI ATT DET KOMMER SE UT MED JIMMY NAZISTEN ÅKESSON?!
Jag har inget emot uppstickar partier, enhörningar med en enda fråga som Piratpartiet, Sjukvårdspartiet ÖHL-partiet osv. Men partier som för en helt sjuk politik på ett så buffligt sätt som noshörningarna SD som bara kommer som en storm och trampar ner alla och fullständigt skiter i människorna runt om, dom har jag inget till över för.
Stolthet och fördomar.
Och för er som missat faktumet: Jag är oerhört stolt över att få vara en del av föreningslivet vid Göteborgs universitet.
Ordet sexa kommer ursprungligen från att man höll middag eller supé klockan 6 på kvällen, detta kom sedan att betyda fest eller middagstillställning och finns nu kvar i ord som sexmästeri och svensexa. Ett sexmästeri är således en festförening vid ett universitet eller högskola.
Tänk så mycket värme och kärlek sexmästerilivet bringar till så många individer!
Tänk hur vi stretar på trotts all skit vi får ta från omvärlden som inte vågar ta reda på vad det är vi gör. Tänk på hur mycket skit vi får ta utan någon anledning.
Men tänk också vilka fantastiska kärleks- och vänskapsband som byggs för en livstid och vilket underbart nätverk man själv vävs in i när man får på sig sin rock eller overall.
Tänk på alla engagerade människor som aldrig får den cred som dom borde få. Hur skulle till exempel mottagningsverksamheten se ut utan sexmästerierna? Vilka är det som lägger all sin vakna tid i tre veckor för att de nya studenterna skall mötas upp direkt när de slutar och slussas till en eftermiddag fylld med lekar och utmaningar? Inte är det institutionerna eller fakulteterna. Vi lägger ner vår själ i att ge studenterna en bra studiestart genom att de får ta del av den positiva, vänskapliga andan som knyter sexmästerister samman vid Göteborgs Universitet.
Tänk på MatNatSex, Haddock, Zexet, ReKo, P6, HäVSex, Sexation, Byrå6, SystemSex, Mål Per Mol, SenilSex och alla andra underbara föreningar som förgyller tusentals studenters tillvaro.
Hur ofta får man inte höra "dom där sexmästeristerna" med en mycket nedvärderande ton? Varför skulle vårt arbete vara sämre än någon annans? Jag är personligen överlycklig över det stöd som t.ex. MatNatSex fått från FFS och nu även verkar få från Göta, jag är glad att det finns viktiga inrättningar i universitetet som inser vilket enastående jobb sexmästeristerna gör!
Tänk på alla festresor vi gör tillsammans. Jag tänker inte förneka att det konsumeras stora mängder alkohol. Men uppstår det någonsin oegentligheter? Kanske att det blir höjda röster eller arga ord någon eller max ett par gånger per år, men jag har aldrig hittat en tryggare, mer stabil miljö än den kring sexmästerierna.
Tänk så stolt jag är över min rock, något som många civila inte förstår. Den är trasig, illaluktande och smutsig, men i mina ögon symboliserar den något väldigt vackert. Varje fläck och varje doft den avger är ett minne av en fantastisk tid med fantastiska människor. Överallt, verkligen ÖVERALLT, möts vi av fördomar. I de flestas ögon är vi bara ett gäng underbegåvade studenter som tar vår tillflykt i att supa och ligga runt. Men hur många skulle klara att ta sina poäng trots all den tid vi lägger ner på att skapa en rolig fritid för oss själva och andra studenter? Jag har sett vilka fantastiska studiegrupper det formas bland oss, där studenter från alla år samlas och delger varandra sin kunskap.
Och det där med alkoholen, som sagt, jag tänker inte hymla med att det dricks mängder med öl och sprit i kretsen, men tvingas man? Fråga Picasso. Fråga Neon. Fråga Argentum, eller nån annan av alla nykterister som finns i vår samling. Även de som är osäkra i början och inte vet om man vågar säga nej, får snabbt lära sig att det ALLTID är okej att säga nej. Det prioriteras till och med. Vi känner till vårt oförtjänt dåliga rykte och är måna om att göra allt vi kan för att det ska bli bättre. En evig stretan i motvind.
Tänk på att vi åsidosätts när det gäller lokaler, ekonomi och inflytande. Men hur påvekar det oss? Inte mer än vi låter det göra. Sexmästerikulturen är genomsyrad av en "ALLT går att lösa"-attityd som jag inte funnit någon annan stans och som värmer mitt hjärta gång på gång.
Åter igen, tänk på alla de band som skapas mellan människor i sexmästerier. Band av kärlek och vänskap som kommer hålla livet ut, som ingen kan förstöra. Och vilka fantastiska, nära vänner jag fått under mina år som sexmästerist. I trefärgad rock, i röd overall, i grå, fransig overall, i vit overall med gröna revärer, i röd overall med grönt vänsterben, i vit overall med röd/svart-randig ärm och brandgult ben med ludd på med flera. För att inte ta a om i lila overall med gröna revärer =)
Varje söndag längtar jag redan till nästa helg eller nästa event. Då får vi utöva vår magi tillsammans igen.
Såhär glad blir jag när jag tänker på alla fina människor i föreningskläder.
MINST såhär glad.
Hattsittning och rymdbesök.
Och hur förgyller man då en söndag på bästa sätt? Jo, man tager ett stycke Tjalle, ett stycke Pamela, ett stycke pappa Tjalle och ett stycke mamma Tjalle och så går dom på Universeum. Där fick man lära sig sådant som att bygga en igloo, att hajar inte bits och att C-J hade taskig otur med rumsbokningen på hotellet men fick bra utsikt. Dessutom fick vi äta insekter som smakade bacon, slussa små platsbåtar i grälla färger och så fick man veta att man måste stänga av blixten om man ska ta kort i regnskogen, för djuren där är inte vana vid korta men ack så intensiva ljussken. Man kunde också prova på att vara i rymden, och det gjorde vi med glädje.
Man kan alltså se glad ut även i rymden.
Rockdusch och rocklappningar.
Så nu är rocken ren.
Och imorse (runt 13.30) begav jjag mig på en liten vandring ner till Clas Ohlsson där jag införskaffade silvertejp och till Åhléns där jag införskaffade lagningslappar. Dom är hur bra som helst! Det är tunna, tunna nylonlapparmed starkt klister på baksidan som är till för att laga regnkläder och sånt med. Dom är starka som skam, och bra är väl det för nu har rocken hållit på att rämna i sömmarna en längre tid. Men efter en massa pillande så kan jag glatt meddela att alla små och stora ihål nu är täckta och säkrade. Jag tog hjälp av lite silvertejp också. För att alla behöver lite silvertejp ibland.
Så nu är rocken hel.
Jag köpte mest tejpen till något annat, men det får ni se imorgon... Hur som helst så är rocken nu redo för aftonens dekadenta batalj i Isobaren. Nästa projekt kanske skall bli att stötta brodyren lite, för som ni ser på bilderna nedan så har jag broderat hela mitt ryggmärke och namn (galenskap, prova inte det) och inne i rocken så börjar fästningen för trådarna tröttna lite.
WISH ME LUCK!
Alla de svarta bitarna är lagningslappar.
Rocken är också världens största anteckningslapp.
Utredning och inredning.
Min andra fundering är kring inredningsprogram. Jag ÄLSKAR inredningsprogram. Jag längtar efter att få krypa upp i soffan med varmt kaffe, vira in mig i en filt en regnig dag och titta på när Ernst bygger ett skjul av pitoreska pinnar eller när Martin Timell bygger en våningssäng av elektriska verktyg.
Dessutom så älskar jag att titta på när Johnny och Mattias vuxen-busas ihop ett soffbord eller när Simon och Thomas på bruten svenska käbblar medans de kasta troll och furupaneler ut genom fönstret.
Men jag måste säga att det var bättre förr, iaf lite! T.ex. så hade Johnny och Mattias ordentliga inredare med sig! Inte några självkåta P3-profiler som mest av allt älskar att höra sin egen röst samtidigt som se smeker sina second hand-manchesterklädda, taniga kroppar. Varför ska allt vara provokativt och ful-snyggt? Kan man inte bara få lov att ha ett beboeligt hem?
Jag hävdar inte att alla borde ha allmogegrön pärlspont i köket och byrån Malm från IKEA i sovrummet, men man kan faktiskt inreda ett hus med lite edge utan att skruva ihop sju olika stolar som man sedan målar orange-grön-lila-brun-turkosa eller att sammanfoga tre olika sorters soffbord i olika höjde och rättfärdiga katastrofen genom att man en gång i tiden designat byxor.
Man behöver inte heller gå åt helt andra hållet där man målar allt vitt, slänger ut allt ur vardagsrummet och spenderar allt på två svarta Barcelona och en Läckö 9. Jag var t.ex. sjukt nöjd med min förra köksvägg, utan att köra hela "hippie med knätoffsar och fotriktigta skor"-stilen. Väggen var väldigt grön och hade en hjort på sig. Lite smådekadent men mest jättemysigt.
Gud vad jag längtar tills vi har råd och tid att inreda om sovrummet!
konstverk i Nybro som jag inte skulle få för mig att ha som inredningsinspiration för ens en sekund.
Ödmjukhet och ärkepuckon.
Jag brukar göra en sport av att se hur fort man kan lägga på!
Så jag tänkte att det var lite illa, buksmärtor ska inte få påverka min personlighet (även om de får mig att mest vilja krypa ihop i en liten hög och gråta, vilket inte heller alls är likt mig). Så som en skänk från ovan så ringde det igen (drygt en timma senaremen ändå), och det VAR en skänk från ovan, representanter från någon obehaglig religiös organisation frågade med en precis lika ödmjuk röst som förra telefonsnubben om jag ville bli hjärntvättad. Det sa dom ju inte men man får ju läsa mellan raderna. Jag tackade nej, fast inte på det där klena sättet utan genom att berätta för dem precis vilka ärkepuckon jag tyckte att dom var och hur mycket dom skulle passa sig för att ringa igen.
12 sekunder. Nytt rekord mot religös sekt.
Valet och kvalet.
Tyvärr måste jag dock erkänna att jag kanske tappats fullständigt bakom någon form av vagn.
För jag verkar vara ensam i min generation om att inte roas av knapptryckning till hesgt plingande framför dumburksskärm. Så när TV-spelsinslaget dök upp som ett inlägg i debatten så hetsades resten av publiken till asgarv, fotstamp, höga ljud och allsköns moves i grottmongostyle.
Visst, jag tyckte allt att det var ganska roligt när hela panlen ställde sig upp och med armar och kroppar i olika vinklar sänkte sig stegvis mot golvet till ledmotivet från tetris, men på resten var jag lost. Jag har fått förklarat för mig i efterhand att det var Mega Man, Zelda, Super Mario och något med drakar som blåser bubblor.
Är jag född i fel generation?
Förväntningar och vedergällning.
Hur som helst.
Det är ett tag tills dess. Något annat som verkligen verkar spännande är den resa som nu verkar bli av. Jag ska till Uganda i november och vara där i 20-ish dagar. Vi ska titta på djungelelefanter, mobilträd, bungalows och infödingar. Vad gör man inte för att ta sina högskolepoäng? Nu krävs det bara att jag får det där stipendtiet också så ska vi se på grejjer!
Jag känner att jag måste gottgöra Mymy för att jag publicerade en inte helt smickrande bild på henne förut, även om hon själv sa att det var okej. Min vedergällning består i att publicera en liknande bild av mig. Fast eftersom min är värre så bör Mymy vara tacksam.
Jag borde inte visa mig osminkad.
Ufon och gruspojkar.
Det är inte lätt när det är svårt.
Skolan har dragit igång, nya föreläsare gamla klasskamrater. Jag gillar't. Så ska det vara. Vi har en föreläsare som lägger ner mycket av sin energi på att inte göra någonting. Eller att prata väldigt långsamt. Eller att säga saker som
"Stoppar man in skit så kommer det ut skit"
"Det kan ta allt ifrån några år... till jättemånga år"
"Den är givetvis kass, men vi skiter i det"
"Det kan vara häftigt och fräsigt men helt halvkass"
Låt oss kalla denne man för Elmer. För att han ser ut att heta så.
Nu sitter vi och väntar på att nån annan som lägger ner mycket av sin tid på att VI ska få vänta och göra ingenting, ska komma och berätta för oss om våra liv. Så vi okynnessurfar och talar osammanhängande.
Har ni inte börjat läsa My's blogg än så ska ni göra det nu. Hon skriver om mig ibland.
Min Mymy är fin och helt normal. Precis som jag.
