Tjalle

• Ena stunden sötast i världen, stora blanka ögon (nån som sett Shrek?)
• Nästa sekund sitter hon fast i benet på en med tänder och klor
• Mjuk, varm och fluffig
• Lämnar hår överallt
• Är helt rumsren (stort kudos till C-J som lyckats med det)
• Lämnar små högar av kattsand i hela lägenheten
• Hon heter Kissen men lystrar bara till ordet fisk
• Favoritsovplats: mitt på den tidning/bok/papper/tangentobrd du använder just nu
• Favoritsysselsättning: vad som helst som ger henne uppmärksamhet

Så nu är vi snart framme i nutid som sagt, här kommer den tredje delen i resumén.

Tisdag 31/3

Tisdagsklubben slog till och hade möte hos en ny värd. Anton öppnade sin mammas hem för öl och spel. Flera hetsiga och lite förvirrade rundor av Uno spelades och man diskuterade byråkrati, sexmästeritillhörigheter och olika former av piskor. Festligt var det i alla fall.

Fredag 3/4

Kvällen skulle ägnas åt något så okristligt som att gå på porrpub. Detta är dock inte alls så illa som det låter. Det var Haddock som ordnade den årligt återkommande porrpuben på Isobaren. Men innan vi går mer in på den ska jag referera vår förfest på Zaloonen. I en sexmästerists sanna friskusanda är vi alltid idel att upptäcka nya sporter och gärna nya sätt att utöva gamla sporter på (se 13/4). Så denna fredag till ära beslutade vi oss för att undersöka hur bra man hanterar spetsiga föremål under alkoholpåverkning och började därför kasta pil.

Lördag 4/4

Efter jobb vankades sittning, och inte vilken sorts sittning som helst, utan dataspelssittning. Vi hade förfest med grillning, jonglering, flasksprängning, rondater och utklädnad på en gräsmatta på Chalmersområdet och det var mysigt. Jalgot gick utklädd till Mega Man, Kamdal som Captain Nintendo (om jag förstod saken rätt) och Plupp som kommandosoldat. Jag och Anton gick som civilister ur GTA, det gjorde att vi inte behövde klä ut oss. Sittningen var litet av ett nederlag, oerfarna toastmasters och tafflig dekoration. Direkt när sittningen var slut dog hela partyt ut så vi beslutade att dra till HävSex kalas på Medicinareberget, men på väg dit träffade vi en skock SystemSexare som förklarade att det var ett tråkigt kalas och i samlad tropp begav vi oss åter till Chalmers. Efter mycket om och med inleddes en capsning i gångarna bakom Gasquen, det ledde till att en överförfriskad, övermodig Frejjan satsade sin hatt i en PC mot mig och jag satsade min halsduk. Och hör och häpna, trotts att jag capsar som en ko, så vann jag och gick därifrån med hatten, detta efter att en mycket arg Frejjan försökt sig på att fuska, ge sig på min rock och få andra att capsa tillbaka hans hatt åt honom, men icke, det funkar inte så. Däremot stal han min halsduk. Sedan bildligen drog och släpade Farbror Bäckman in mig på Gasquen där han tvingade mig att capsa igen, det höll inte så länge men det var ganska kul. Kvällen avslutades efter att jag integrerats i vad Antons mamma skulle klassa som sportigt uppförande, involverande ett kravallstaket.

Tisdag 7/4

För att varva mitt hektiska liv en smula så var denna dag inte bara skola och fest utan också arbete. Att packa upp varor, sortera saker, skriva listor, inventera, bock av listor och svara i telefon. Timmarna flöt fram som kall sirap, långsamt långsamt. Men efter jobbet var det ju tisdagsklubb och den hölls denna vecka hos Grimmis på Kungshöjd. Erica följde mig en bit från jobbet bara för att få en glimt av alla de där människorna jag pratar om hela tiden, alla lyckades komma till porten samtidigt. Vi började tillställningen med öl och sushi i köket för att sedan förflytta oss in till vardagsrummet där det vankades Star Wars. Ni som känner mig undrar antagligen nu vad fan jag gjorde där och det gjorde jag med efter en stund så jag bröt upp, lämnade de faktiskt intresserade människorna åt sitt öde och begav mig istället till Hilbert där det flockades folk kring det italienska kortspelet Bang Bang. Ett roligt spel som jag kan rekommendera, även för folk som brukar ha svårt för kortspel. Det var svårt att hålla sig fredig i spelet tyvärr, men det var ändå ganska underhållande.

Fredag 10/4

Och detta var ju inte vilken fredag som helst utan årets längsta om man ska tro namnet. Jag tycker ändå att den försvann förhållandevis snabbt. Som den Solbergska traditionen bjuder så är det utan undantag påsklunch hos farmor på långfredagen. Hon bor i Dingle så det var en bit att åka men det gör man väl så gärna för att få träffa sin släkt några gånger om året. Och när vi kom fram så möttes vi av samma sak som varje år (det är väl lite innebörden i en tradition antar jag) av en vägg av mat och sötsaker. Påskägg bytte ägare och lotter skrapades. Sedan skulle det huggas in, sillar, ostar, smör, bröd, patéer, cumberlandsås, korvar, köttbullar, gratänger, syltor, stuvningar, ägg, potatis och grönsaker. Och när man gått två vändor vid det bordet kom sötsakerna fram. Äggost, sylt, grädde, godis, kladdkaka, saft och choklad. Och kaffe på det. Och frukt. Som vanligt var man mer än behagligt mätt när man timmarna senare satte sig i bilen igen. Jag körde ut Nicklas till Grundsund där han skulle tillbringa helgen med sina föräldrar undertiden jag skulle hem igen och jobba. Men jag fick räkor och bröd på plats så det väl lätt värt omvägen. Faktum var att jag stannade ganska länge på Grundsund, flera extra timmar bara för att vara en snäll lillasyster. Hur då? Tänker du, jo genom att se till att jag passerade Kode igen i lagom tid för att plocka upp min bror och tre av hans vänner för att dom skulle få skjuts in till stan. Att agera fylletaxi kan vara väldigt roligt men i vissa fall är det ganska påfrestande. Men i stort sett var det mycket roande. Samtalsämnena varierade högt och lågt mellan alltifrån tejpmissbruk, radiostyrda helikoptrar och blondiner till altruistiska handlingar, könsorgan och tatueringar. När jag kom hem var jag fortfarande mätt. Och trött.

Lördag 11/4

Så vad gör man inte för att överleva det oekonomiska studentlivet? Jo man jobbar även på lördagar så klart, och detta blev en mycket intressant lördag. Hela stan, eller i alla fall den gatan där mitt jobb ligger, fylldes kring 11 (då krogarna började servera öl) av fotbollsmongon som tyckte att det var kul att vandalisera i största allmänhet, sp efter att de slitit sönder vår dekor, kastat sten mot våran dörr och tryckt upp snopparna mot vårt skyltfönster så stängde jag igen lite tidigare än tänkt. Dels för att det inte var speciellt imponerande prestationer från dem och för att det drogs ner VÄLDIGT få kunder på gatan. Efter som den var avspärrad till fotbollsmongonas fördel. Och nä, I didn't enjoy. Det var mest obehagligt. På kvällen kom Jojo hit och vi tittade på film, en bra och två dåliga. Men efter att ha varit uppe tidigt och jobbat så var jag trött och sömn var ett faktum redan klockan 1, det är tidigt.

I skolan så har vi en (eller flera iofs) lärare som är så långsam att man inte orkar gå dit för att lyssna, men han har lärt mig en sak, jag har lärt mig hur man ska irritera folk på bästa sätt; det allra viktigaste är att inte gå för långt, för om man gör det börjar dom skrika och stampa och släpper ut all den frustration som man så noggrant byggt upp. Med övning och talang kan man hålla kvar frustrationen på bristningsgränsen i veckor, månader, år. Förhoppningsvis kan man då skapa ett nervöst sammanbrott hos personen, eller ännu bättre, permanent hjärnskada. Lite så verkar det som att vår lärare jobbar eller så är han bara likgiltig inför allt. Flera av eleverna kommer ju att flippa när som helst.

På tal om likgiltighet:

- Jag vet inte, sa högtalarrösten, men jag känner inget medlidande alls. Förbannat likgiltig planet. Så var det slut.

Jaha, här har vi då den mycket efterlängtade fortsättningen på mitt 200km/h-liv. Andra referatet av tre. Snart är vi ju framme i nutid juh!

Fredag 20/3

Efter ingen sömn, natten till fredagen (caps till 9, remember) så tänkte jag, "varför ska jag då sova idag?" så jag hakade på Jalgots erbjudande om spelkväll i Hilbert. Trött var jag ju så det förslog och eftersom jag inte var med och spelade så handlade jag mat åt sällskapet istället. Nötter, chips, pizza och yoghurt, glory, glory. Men det blev en ganska kort kväll för min del eftersom jag ju höll på att stupa av sömnbrist efter ett tag.

Lördag 21/3

Nicklas hade ganska länge längtat efter ny frisyr och jag höll väl med om att det behövdes en förändring så vi rotade fram trimmern och med den i högsta hugg hade jag snart fixat en sambo med under cut. Och bra blev det också. Framåt kvällen droppade det in en del folk här eftersom det saknades ordentliga helgaktiviteter på Chalmers och GU så aktivitetade vi oss här hemma hos oss istället. Mycket mysig kväll blev det.

Tisdag 24/3

Tisdagsklubben slog åter ett slag för kolesterolet och det ordnades våffelkväll. Tre våffeljärn och massa smet, en del sylt och mängder med grädde. Det kom lite fler än väntat och därför blev det färre waffles per person än det var tänkt men folk såg lagom komiga ut ändå. Let's face it, stekt smet med socker och fett, man känner sig inte fjäderlätt efter två tre stycken.

Onsdag 25/3

De senaste nio tillskotten till MatNatSex hade en lära-känna-kväll hemma hos Spektrum för att spendera tid ihop, det serverades mycket god, efter ett tag, genomstekt kyckling i någon form av ostinpackning och till detta fanns pasta. Ostinpackning är inte att rekommendera för mjölkallergiker men det sket vi så att säga i. Istället för att engagera oss i att lära känna varandra bättre via Spektrums suspekta rumskompis erotikspel så blev det slöhawg i soffan med sporadisk fotmassage.

Detta var också dagen när jag gick i tid från ett evenemang för att ta mig till ett annat, nämligen allas vår älskade Linn som passade på att fylla 25, men på spårvagnen beslutade min räkmacka jag åt till lunch för att återvisitera munnen så det blev direkt hemfärd istället och någon timma i badrummet, föga mysigt.

Fredag 27/3

MatNatSex slog till igen och arrade en galet välbesökt karaokekväll på Studs. Vi hade till och med dragit fram ett liveband som presterade på topp. Vår barmästare stylade, flareade och jonglerade i största allmänhet vilket drog in ett par hundra kronor till Bar-Kanske-Fonden. Efter en del sportigt uppförande både från ögonblicksmästaren, barmästaren och diverse annat löst patrask så slog vi igen dörrarna och kunde lägga ännu ett lyckat arr till den växande listan.

Lördag 28/3

För min del "började" dagen klockan 19 med att Kortedala Motorcykelklubb (KMK) hade årsmöte vilket jag var sekreterare på. Saker stöttes och blöttes och den största slutsatsen var att vi måste börja ta betalt av folk för saker. Efter mötet körde en moderligt nervös mamma mig till Zaloonen där hon tvekande lät mig kliva ur bilen för att attenda SenilSex skrålsitts. En sitts det gick undan på, jag kom ju mitt i kalaset kan man säga men fick ändå en hel potatisgratäng själv. Eller jag hade den själv ända tills en hungrig vän fick syn på den och stal den. Det var en afton som gick undan med skrål, sång, vrål och underliga läten som antagligen spred sig över hela Johanneberg.

Söndag 29/3

Jag vaknade massa gånger innan klockan pep för att det var ljust och jag visste att jag hade en tid att passa och då vet jag att jag tenderar att försova mig. Men det var ju inte vilken dag som helst, nej mina vänner, det var Nordiska Folkhögskolans dag! Så av bar det till Centralen där en tveksam frukost bestående av en banan och en kopp kallt kaffe intogs i väntan på min sambo som glad i hågen dök upp en stund senare. Vi tog vagnen mot folkhögskolan och plockade upp Victor och Emma på vägen. Väl på hållplatsen visste vi inte riktigt var vi skulle så vi beslutade oss för att ta en kallsup i vårt hav av fördomar och följde därför efter en tjej med blå fjällrävenryggsäck, för alla vet ju att 'dom' går på folkhögskolan hela bunten. Och vi hade SÅ rätt, tio minuter senare följde vi ovan nämnda tjej in i entrén på folkhögskolan där vi hittade Manda som guidade oss genom korridorerna som kantades av garn, småbarn och latinska ordspråk. Vi hittade massa kul aktiviteter att göra och Victor såg till att ge alla mindervärdeskomplex med sina krit-skillz, Nicklas ritade iofs ett bröst med skägg, det var lite originellt. Efter flera timmar i skola (en söndag) så kände jag att hjärnan ändå var lite spröd efter gårdagen så jag gick ut för att få lite ljus och lugn, men nähä för där passades det på att slås på trummor i fasliga volymer och mitt i alltihop stod Pers bror och sålde korv. Ganska god korv. Och bredvid stod Hertigen själv. Visdomsord utbyttes och vi diskuterade huruvida ordet korvkåta borde få finnas eller ej. Och då menar vi en lappkåta som det grillas korv i och inget annat. När orden tagit slut vandrade vi via Röda Sten in till stan där det fikades i solen och sedan var det hemfärd med slappning som mål. En skönt mål efter en prestationsfylld helg.

Och så har det ju gått och blivit vår på riktigt också. Ibland. Ju varmare det blir ju mer social blir man, eller i alla fall jag. Nu är det nära till den underbara tiden då man kan börja umgås utomhus igen. Preferably Slottsskogen eller annan grön oas. Gotland till exempel. Snart är det maj och det bara kryllar av tillfällen att få kasta sig på gräset och likt strånas klorofyll lapa i sig av solen om värmer våra bleka kroppar. Jag lovar att folk kommer börja klaga på att det är för varmt inom en vecka...

På tal om aktiviteter i värmen:

- Kom så tar vi en promenad, sa hon hastigt. I Hyde Park. Jag ska bara byta till någonting lite mindre passande.

Det var ett jäkla tag sedan jag skrev nu. Sånt händer. Massor har hänt och du kan välja att se detta som ett referat eller som en sållning. Referat av the good times och bortsållning av helt onödigt dravel så som vad som egentligen händer i skolan och vilken färg jag hade på strumporna igår. Så låt mig se, senaste eventet jag skrev om var handelssittningen. Great fun! Jag delar upp det i flera delar också eftersom folk tenderar att klaga på att det blir för långt när det väl blir något.

Tisdagen 3/3

Tisdagsklubben ordnades av Långben, vi hade knytkalas och tittade på samtliga episoder av serien Kenny Starfighter. Och ÅH! Finns det något bättre barnprogram? Enkelt: näe, det GÖR det inte. Det bara dröp av helsköna one liners och repliker som iaf jag hade glömt bort sedan jag såg serien när jag var liten. Vissa som har lätt för att memorera text och så (ja, känn er träffade) satt ju och pratade med hela serien, men det var bara mysigt, riktigt underhållande.

Fredag 6/3

FFSex arrade nödpub på Studs. Det var kraftigt överprisad fulöl och musikquiz. Tabbe blev så upprörd att hon grät en skvätt när facit redovisades och det visade sig att hon hade fel på en fråga om Led Zeppelin, det var en lite konstig situation men alla tyckte synd om henne. Jag vill inte vara orättvis och säga att puben urartade, men när Långben slickade på Arvid som var utklädd till prinsessan Madeleine så började jag få svårt att skilja på mardrömmar och verklighet.

Lördag 7/3

Efter en småsvettig omtenta så slängde jag i brist på äkta arr ihop en sammankomst hemma hos mig på kvällen. Dagen krävde ju efter-tenta-raj men sådant bjöds det som sagt inget i mer ordnad form. Det droppade in en del folk, inga mängder men det blev en utomordentligt trevlig tillställning som gick från köksfest till källarcaps. Vi fick en kort men effektiv snabbvisit av T-Blå och Hulken och det hela slutade med vidunderliga mängder rengöringsmedel och en teleskopmopp.

Tisdag 10/3

En tisdag med något så unikt som ett besök i Bollebygd! Tisdagsklubben goes road trip. Det var vår Thomas som beslutade att prova på att vara värd. Det resulterade i empiriska studier av ökad tolerans både för vansinnesvåld och alkohol. Resultaten var i båda fallen skrämmande. Efter åtskilliga timmar av kontrollbatchande och något kilo chilinötter senare rundades kvällen av med en iskall promenad till en gemytlig buss på vilken kroppsmodifikation i alla former och genrer diskuterades. Många bra slutsatser blev det.

Fredag 13/3

En cool afton på alla tänkbara sätt. Det var internsitts med ganska god uppslutning. Vår första djävulspunch pimplades och folk drog sig inte det minsta för att gückla, och det är alltid lika uppskattat. Jag och Anton drog på ett gückel om oss nio som senast blev invalda där vi försökte karakterisera folk så gott vi kunde utifrån vad de hittat på sedan september då vi först träffades. Man kan säga att de flesta definierade sig under Hjärtslaget och att det var händelser från Halmstad som mest togs upp. Utan att avslöja egentligen någonting så kan jag säga att när kvällen var över och folk började traska hemåt så hade alla fått sina namn. Så utan att göra någon förvånad kan jag berätta att det som fyllde mitt huvud (bortsett från köttsoppan jag hade i håret) var i vilket typsnitt jag skulle brodera "TJALMETO" över lyran på ryggen.

Lördag 14/3

Lugnaste dagen på länge, efter att ha gjort mig i någorlunda ordning åkte jag hem till mamma och pappa i det kära Aröd och bara slappade, detta kom sig av att min käre bror för en kort stund skulle mellanlanda just där och honom vill man ju träffa när man har chansen. Charmig kille, känner hans föräldrar mycket väl.

Söndag 15/3

Månadens kanske mest kulturella inslag. Med mamma och pappa och mormor och sambo skulle det ätas gott och ses på väldeffade män i trikåer. Det var balett som stod på schemat. Svansjön närmare bestämt. Bortsett från att dom valde att plocka bort 95% av hela huvudscenen så var det en fin föreställning. Hela aftonen avslutades med att jag slocknade som en gris direkt när jag kom hem. Och för er som inte vet: jo, grisar slocknar.

Tisdag 17/3

Och så blev det bra väder! Sol, öl och glass och fotboll. Nästan i den ordningen, fast ingen fotboll och glass för mig just den dagen, det fick Anton stå för helt på egen hand. Tisdagsklubben hade fått något så unikt som biljetter till förhandsvisning av Kenny Begins! Fast bara 8 biljetter så bara 8 av oss kunde gå. Och när jag satt i godan ro och gjorde inte så mycket så ringer Långben och frågar om jag inte vill med och dricka öl i solen, för det är något slags obligatorium att göra det så fort solhelvetet tittar fram. Sagt och gjort, fyrtio minuter senare hälsade Anton mig med två tut från sitt skruvade bollhorn där jag satt i vattentrappan utanför Humanisten. Där försökte vi njuta men den efter en stund uppenbara bristen på värme gjorde det lite svårt, så vi drog till bion. Undertiden vi väntade på att komma in så försökte Anton den lille krämaren att casha till sig Johan Rheborgs ascoola galaxhalsduk. Men han var inte redo att skiljas ifrån den för 60:- så där gick Anton bet. Filmen levde upp till alla förväntningar, den var 110% Kenny och alla var mycket nöjda. Efter tillställningen försökte vi oss på ett besök på Flying Barrel för öl, det var ju ändå St. Patricks Day. Men det var svindyrt och 'två tusen pers på dansgolvet' så vi drog till Rock Baren istället där det var billigare och vi var i princip ensamma. Där hade vi roligt i massa timmar.

Torsdag 19/3

Solen höll i sig även denna dag och eftersom jag hade tentat på morgonen så såg jag fram emot kvällens pubrunda på Chalmers. Jag gick efter tentan och köpte garn för att börja brodera mitt namn på ryggen på rocken. Jag satte mig i den gassande solen utanför Chalmers bibliotek och broderade på. När det blev dags att gå in hade jag tagit mig igenom tre bokstäver. Vi började rundan på Zaloonen där det var bra ölutbud och trevlig stämning. Hur kvällen sedan snirklade sig fram är en lång historia men vi besökte iaf fler olika pubar denna gången än förra. Under rundan stötte vi på JA och Skagen som kämpade sitt yttersta för att förstöra om inte förinta Plumpen, dom lyckades delvis och allt finns på film. På okänt vis slutade kvällen med tre nya nummer i telefonen, på golvet på torget med caps. Eller, det är väl fel att säga att det tog slut där för vi höll ju på till nästan nio på morgonen. 10 dagen efter träffade jag Linn på Condeco där vi påbörjade vårt projekt. Epic me hearties, epic.

Men på samma sätt som Gabriel en gång frågade 'Vem kysste Ior, bakom ryggen på Kanin?' så undrar jag nu: kan man delegera bort en förkylning? Jag tycker att man borde kunna det. Det skulle om något vara ett tecken på auktoritet.

På tal om när att delegera:

- En vaddå? sa han.

- En NAP.

- En N...?

- ...AP.

- Och vad är det?

- Någon Annans Problem, sa Ford.

Måndag.

För att rivstarta veckan riktigt ordentligt, à la mig, så var det föreläsningar 9-12, jobb 12-16 och festliga aktiviteter 16-01. De festliga aktiviteterna bestod i vårterminens kårkväll. En tillställning där de olika kårföreningarna presenterar sig för de nystartade studenterna. Bortsett från en kort och kärnfull presentation av MatNatSex arrade vi kvällskvisten till ära pub i Studs källare. Det var en lyckad kväll där vi sålde slut på allt tänkbart och det var en massa roliga och trevliga människor på plats. Jag vet inte hur stor andel som faktiskt var nya studenter men det var en hel del gamla studenter och sexmästerister där! Delar av min egen klass gjorde mig till och med den äran att dyka upp. Under kvällen fick jag två barn, en dotter och en son. Sonen är Jesus' onde bror, det var lite otippat, men vad fasen, jag har varit med om värre.

Tisdag.

En dag helt i gårdagens tecken, föreläsningar, jobb och festiviteter. Men idag hann jag också klämma in att valla mina föräldrar ett varv på båtmässan innan det var dags för Tisdagsklubben. Vi spelade spel hos Johanna. De andra spelade spel hos Johanna och jag lagade våfflor i hennes kök. Och städade lite bara för att, annars känns det inte som en riktigt tisdag. Jag passade på att klämma några droppar näsblod också i mina sviter efter det mycket intima dörrmötet på Gasquen i lördags. Spelet avslutades med att Johan upprepade gånger gick in i väggen, Anton fick spasmer och Långben vann. Gång på gång på gång.

Onsdag.

En dag med sedan tidigare helt oprövade aktiviteter; SUS-utbildning. En utbildning som gör det möjligt att tvinga mig att vara serveringsansvarig när vi anordnar pub. Jag och Anton var sända från MatNatSex och var med det de enda ickechalmeristerna på plats. Det var intressant och man fick lära sig många nyttiga saker, exempelvis hur man maximerar sitt drickande och att man är kokt i bajs om man arrar svartpub.

Torsdag.

Torsdagsaftonen spenderades på L'Assasino där det försiggick en alldeles vansinnigt alternativ form av underhållning. Scenen togs i besittning av Olivia Bergdahl och Loke. Jag hade aldrig suttit på en dåligt stoppad barstol med en kall öl i handen lyssnandes på något som jag känner kan komma att bli en ny favorit om det inte hade varit för Anton. Han satt på en precis lika dåligt stoppad barstol bredvid. Den alternativa aftonen innehöll poesiläsning ibland med och ibland utan musik men alltid med konstig betoning. Aftonen innehöll också visor. Bra visor, det lilla jag hade hört textmässigt av Loke, undergroundvisans hänförare, sedan tidigare hade jag iof gillat men detta var oväntat bra! En mycket positiv överraskning.

Fredag.

Efter att Maria på fredgen gett mig dagens visdomsord (hellre en glasboll i dalen än mattor i öronen) vankades det spex. Det var vårens föreställning uppsatt utav Filosofiska Lätta Knästående SpexarGardet. Titeln på föreställningen var 'Lincoln, Lee och Lind' eller 'Den oefterhärmliga sopranen Jenny Linds makalösa äventyr i dunkla spionkretsar under Amerikanska Inbördeskriget' och handlingen: " Någonting är ruttet i Amerikas förenta stater. Hur kommer det sig att varje krigshemlighet verkar läcka till sydstaterna redan innan de tröga befälhavarna ens har hunnit formulera dem? Varför har sydstaterna ett försvar mot varenda en av den geniale Ericssons excentriska uppfinningar? Det måste finnas en spion i leden! Presidentparet Lincoln är fast beslutna att vinna kriget, vilket innebär att spioneriet måste få ett tvärt slut. Med hjälp av Pinkertons detektivbyrå startar de ett effektivt kontraspionage, som inkluderar allt ifrån Hamlets faders vålnad till fiffiga tändstickskameror. Allt går mot en upplösning där den nyanlända stjärnsopranen Jenny Lind hjältemodigt räddar halva den fria världen och egenhändigt avskaffar slaveriet, i alla fall om man vill tro berätterskan själv..."

Det var en bra föreställningen med sittning efteråt. Sittningen kom inte igång för än klockan 23 så det var lite sent men det medförde att hela festen blev på en skön nivå och vi lämnade Studs klockan halv fem på morgonen.

Lördag.

Ledig. Helt ledig. Bortsett att jag var tvungen att kravla mig från Antons lägenhet klockan 8 och åka till jobbet och göra mig i ordning. Så ar det ju jobb 9.30-15 då, men annars var det min antagligen första aktivitetsfria lördag sedan september. Och vad gjorde jag med den? Sov så klart. Massor, i flera timmar, tungt och djupt. Sov. Jag hade någon slags förhoppning om att få slöglo på melodifestivalen men den förhoppningen grusades så fort huvudet mötte soffan. När jag vaknade fem timmar senare åt jag en smörgås och gick och la mig. Härligt.

Söndag.

En mycket lång dag med egentligen lite innehåll. Jobb mellan 10 och 21 och sova på det.

Måndag.

Jag spinner vidare på detta inlägget istället för att skapa ett nytt för den nya veckan. Måndagen var en helt vanlig dag som bestod i skolarbete varvat med övningar i att trotts stor påfrestning hålla sig lugn och sansad och jobba på utan att fullkomligen explodera. Och så startade en ny kurs på Medborgarskolan så nu ska jag jobba nästan varje måndag 11 veckor framöver. Det är ett väldigt trevligt tidsfördriv att arbeta som lärare, utan att låta för fluffig så måste jag verkligen tillstå att det ger en väldigt mycket att få sprida kunskap. Det är fint (sluta skratta Smulan).

Tisdag.

Så var det tisdag med ett lite konstigt schema för vi var tvungna att lämna över ett USB-minne med ett skolarbete till en kvinna som bara jobbar på tisdag och som satt och ojade sig i obehagliga mängder över att hon var tvungen att jobba. Men efter det var det tisdagsklubb. Egentligen skulle vi ha varit hos Långben och kollat på animee men eftersom han var å krasslig och inte orkade med folk hemma så förflyttade vi aktiviteten till min lägenhet. Efter att vi konstaterat att hur mycket man än juckade på tvn så ville den inte kommunicera fullt ut med datorn, så ställde vi datorn lite charmigt lutande på en stol framför tvn och lekte att det var tvn vi tittade på. Tre filmer såg vi, jag minns bara att en hette 'Appleseed' och i tredje filmen som innehöll "överflöd av blod, övervåld och sex" sa Långben plötsligt, LITE för glatt "Nu blir det våldtäkt". Men det blev det ju å andra sidan så han hade ju inte fel. Under kvällen blev det också thaimat och ohälsosamma mängder chips och slutligen somnade folk lite varstans.

Onsdag.

En stillsam dag på många sätt. Jag och Anton började med att äta frukost och läsa nördiga seriestripar på internet, och sedan gick vi till systemet och inhandlade förnödenheter inför helgens stundande hjärtslag. En bra start på dagen. Jag spenderade sedan ett par timmar på jobbet och försökte bringa ordning i mina kära bokhyllor, lite framgång hade jag allt men jag blev avbruten av bebisar och flytvästar titt som tätt. När jobbet var klart satte jag mig att plugga på Studs med bra framgång. Jag försöker bena ut exakt vilken sorts naturkatastrof det var Olven tänkte sig när han sa att jag och Smulan var som en, men jag börjar tro att det var 'debris flow' han menade. Pluggandet fick lov att läggas ner när det vankades biljettförsäljning. Det var biljetterna till BeachGasquen som släpptes och hopp och hej de tog slut på en kvart ungefär, så de som inte fått tag på biljetter får gå på Gasque utan sittning. På mötet diskuterades semlor och sugbilar och vi landade lite i en ovisshet i båda ämnena. Efter mötet var det som brukligt quiz på John L. Denna veckan var det svårt! Riktigt svårt, vem kan allt om Göta Kanal och Sällskapsresan liksom? Well, vi vann i alla fall och fick för besväret två kannor öl som slank ner i en jäkla fart. Nionde vinsten. Blir det en tionde nästa vecka tro?

På tal om hastigheter:

Ingenting rör sig snabbare än ljuset, utom möjligtvis med undantag för dåliga nyheter, som lyder sina egna speciella lagar.

Jesus, jag har två hela veckor som jag måste sammanfatta här och nu. Jag ska fylla i glappet från senaste inlägget tills dagens dags, jag lovar. Jag känner Marias ögon på mig. Vi tar en vecka per inlägg.

Torsdag.

Torsdagen i vecka 5 passerade i stort sett obemärkt. Inga extravaganta utsvävningar åt något håll.

Fredag.

Fredag där emot hade mer av den varan. Frånsett en sömndrucken föreläsning om jordens undergång och fem timmars knog var det lära-känna-zittning med MatNatSex och Zexet. Allt för att vi ska vara vänner och känna varandra iaf lite när vi ska arra BeachGasque ihop om några veckor. Det var en yster tillställning med Hoyt och G-Astro i sitt esse, de gücklade bland annat om hur man på olika sätt kan ha det nöjsamt med sälar och getter. Ett tag efter att maltbubblorna fick allas munnar att dumflina började det snöa vilket oväntat förde delar av festen utomhus. Johan, Arvid och Marcus tog ett bord i besittning och sjöng ifrån det julsånger så hela Johanneberg tackade och bockade. Hattar cirkulerade, kapsyler kastades och någonstans i all hast försvann Lucky Luke. Kvällen flöt sedan vidare till Gasquen där det skakades rumpa och sedan när det bara var några få kvar av oss klingade kvällen av på Burger King och sedan var det taxi hem efter ett kort och oväntat möte med Skåne mitt på Avenyn.

Lördag.

Arbete. Trött som ett trött litet as plöjde jag igenom en dag i butiken och peppade mig själv med ska och glamrock på hög volym. Under eftermiddagen tubbade Anton Tabbe för glatta livet för att hon skulle dra med på After Ski-Gasquen, men resultatet blev tyvärr ändå en Tabbe-lös gasque. Det blev trotts detta en förnöjsam gasque med massa dans och P6. Jag och Anton lyckades dessutom, med stor hjälp av Jalgots ryggsäck, få tag på en enorm, jätteorange Jägermeisterflagga som trofé! Detta firades med ännu mera dans, lite mera naket och en stenhård dörr rätt i ansiktet. Med flera meter papperstussar i näsan avslutades en mycket trevlig natt i Festus rum.

Söndag.

På söndagen drog båtmässan igång för min del. Tänk att man längtar så efter det där evenemanget varje år och man minns ALDRIG hur ont man har i fötterna, hur torr luften är eller vilket bländande, förblindande ljus det är man måste jobba i. Men det var trevligt ändå. Jag märkte också på morgonen när jag försökte köpa frukost att mitt spritsinne antagligen hade tappat bort Visakortet under gårdagsnatten så det blev till att spärra kortet och låna kontanter. Efter dagens arbetsplikter var det dags för söndagsmiddag. En middag jag dessutom höll på att somna mitt i. När jag kom hem på kvällen hittade jag Visakortet igen . Mitt på sovrumsgolvet.

Veckan strösslades förövrigt med fina citat från alla håll och kanter.

I'm far up Shit Creek with no paddle.

Bakis: Jag har mycket att göra kommande

månad så jag kommer inte ha tid att...

Smulan: Koka te!

Bakis: ...nä, precis...

Hörde jag en skål på det, eller? ... Antagligen så gjorde jag det.

På tal om studentikosa tillställningar:

Till exempel brukade han dyka upp objuden på universitetparties, supa ner sig ordentligt och därefter sätta igång med att göra livet surt för första bästa stjärnfysiker han kunde få tag i, ända tills han blev utslängd.

Nu går det undan, två inlägg på samma dag! Jag hittade ett gammalt dagboksinlägg som jag skrev på Tsargustaf.com. Jag publicerar det här igen för att stödja Maria i hennes hat mot elektroniken. Men jag är en mycket gladare människa idag än vad jag var när inlägget präntades, men det tror jag att ni vet. Håll tillgodo!

Någon gång i juni 2005

Dag 1

Finns det någon som fortfarande tror att datorer vill en väl? Nu har jag suttit och pillat med min förbannade film hur jävla länge som helst och äntligen är jag klar, jag medger att iMovie var ett ganska lagom redigeringsprogram när det enda man vill är att klippa lite. Men sedan ska man inte tro att det funkar. Idag kom jag tillbaka till datorn startade den och öppnade dokumentet. Genast dök en uppkäftig ruta upp som meddelade att dokumentet inte kunde öppnas korrekt eftersom filen "05 centrerad" saknades. Så jag sa okej (det var den enda knappen som fanns att klicka på). Och när dokumentet senare öppnades i någon sorts kopia så ser jag till min stora förvåning att det saknas en jävla massa klipp och bilder. Igår var filmen 2 timmar 27 minuter och 42 sekunder, idag finns det bara bilder upp till 1 timma och 55 minuter, däremot ligger musiken kvar ända fram till 2.27.43. Man börjar leta lite fram och tillbaka, svettigare och svettigare och tillslut inser man att det som fanns här när jag tryckte på spara och stäng igår, finns inte kvar idag. Så nu är det bara till att göra om sista halvtimman av filmen och sedan försöka komma ihåg vad jag hade skrivit i eftertexterna. Och för er som undrar så nej jag hade inte gjort någon backup för hela skiten tar upp 33 GB på datorn. Jag har ingen stans att lägga 33 GB till. Och så tänkte jag att jaja, då får det bli en tvådelad DVD, det gör inget, så jag väljer exportera till iDVD och då var klockan ungefär 10 den står fortfarande på steg 3, "kodar mediafiler..." och nu är klockan snart 14, ska det vara så? Dessutom så snurra bara det där fula lilla symbolhelvetet som säger att den bränner men det finns ingen barometer någonstans som berättar hur lång tid det är kvar. Fan i helvete vad trött man blir ibland. Varför varför varför måste man vara ingenjör bara för att trycka på on på datorn? Det har aldrig ALDRIG ALDRIG varit så som det står i manualen. Och det har ALDRIG ALDRIG ALDRIG fungerat med en gång, man måste gå långa omvägar och sempa runt i flera timmar innan det blir ens i närheten som det stod att det skulle bli från början. FUCKTARD!

Dag 2

... efter som allt mitt hopp om att slippa göra om allt i ett annat program på en annan dator, är som bort blåst, så bestämde jag mig för att göra det bästa av saken. Jag krävde helt enkelt att datoringenjören på firman där jag suttit skulle ta och se över vad för fula skitprogram de har i sina dumburkar och om han sedan tror att han kan så får han bränna ut filmerna på skivor i DVD och inte DV. Så löste jag det hela. Nästa projekt är att övertala folk att flytta hemifrån. Det kommer att ta minst lika lång tid... Fan...

På tal om ilska:

- Tack för att Ni gör en enkel dörr lycklig.

- Hoppas dina dioder ruttnar snart.

- Tackar. Ha en bra dag.

Tisdagen kan inte definieras som bara en händelse då dagen genomgick flera olika stadier. Jag hade dessutom en elak förkylning med feber genom de flesta av stadierna, bara en futtig grad, men ändock feber.

Skolan:

Ett väldigt alldagligt stadium med få överraskningar. Eller jo, det var iof en ganska stor överraskning när mannen som hade föreläsningen, plötsligt bryter sin monotona genomgång genom att luta sig lite fram emot klasen och nästintill skrika "KALK!" och fråga oss vad vi tänker på då och Klingan lite tafatt svarar "skolkritor...?".

Sushi:

En fas som sedan kom att delas upp. Eftersom vi hade bestämt att Tisdagsklubben denna vecka skulle göra sushi hos mig så droppade det in folk från femsnåret med förhoppningar om klibbigt ris rullat i sjögräs. Långben hade med en gäst som var snäll, alltid lika uppskattat. Och sushi blev det, ris kokades, sjögräs rullades och wasabi missbrukades.

Poker:

Jag tog ytterst liten del i detta spel då det är lika spännande att spela poker med mig som det är att bowla med David Lega. Man kanske kan sammanfatta det med att Långben knäckte ordentligt och den snälle vännen var lite väl lusten varje spelrunda och började alltid med att gå all in, detta gjorde att han inte var med så mycket varje gång...

Efterfest i köket:

Det började väl med att pokern spårade ut och övergick till någon form av chipkrig mellan Långben och den snälle vännen, för att slippa skador satte jag mig på golvet i köksalkoven och en och en följde folk efter. Snart följde även de krigande efter och allt övergick till en mysstund med te och inte helt friska mängder honung.

Wii:

När de absolut flesta bailade och inte orkade mer plockade jag, Anton och Anna fram Wii med våldspel, men efter att alla sågat våldsspelet vid fotknölarna byttes det ut mot bowling. Annas skills på bowling efter en halv flaska rom var tveksamma, han fastnade i det mesta och sig själv och gav upp kring ett. Jag och Anton fortsatte till halv fyra, då kunde vi inte längre intala någon att vi skulle orka en match till.

Sova:

Det blev ett par timmar men jag väcktes flera gånger av en besvärad Nicklas som inte alls uppskattade mina genomförkylda snarkningar. Jag somnade helt enkelt inte riktigt bra för än han gick upp på morgonen.

Onsdag:

Som inte alls är en fas av tisdagen, men det är en ny dag, klart värd att refereras. En dag som börjar med att jag vaknar av att Anton smäller handen ovanligt hårt i sovrumsdörren ett par gånger, jag river i mitt nyvakna tillstånd ner telefonen från byrån och sedan inser jag att klockan är mycket och att Anton ska gå och att jag har massa spännande wasabimarinerad disk att roa mig med. Sagt och gjort, Anton drog, jag åt lite frukost och tog tag i disken, gjorde mig i ordning och sedan åkte jag in till studs där det vankades sedvanligt onsdagsmöte, det kulminerade i att jag inte fick plumpen trotts nomineringar och att Anton fick posten som barmästare med försäkringar om att det inte innebär någon som helst form av ansvar. Efter mötet var det pubquiz på John L. Även den sedvanlig. Och åter igen vann vi. Åttonde gången om någon har räknat rätt. Denna gång var Skeppar'n vår fjärde part, vi knäckte hårt men vann bara med en ynka poäng, det var helt enkelt högt medel denna vecka eller så har alla andra läst på alla lexikon de kommit över under de gångna sju dagarna. På vägen hem lyssnade jag på en härligt ska-punkig, göteborgsk blandning av Dapony Bros och Navid Modiri & Gudarna. Texterna är underbara, sköna och roliga och jag råkade skratta högt när jag gick förbi en tant. Hon trodde nog att jag skrattade åt henne. Hursomhelst hade hon en snygg hatt. Om den hade haft plastfrukter skulle jag gjort honnör. Så bra var den.

Och jag tror på Jalgot. Snart är det sommar.

På tal om förkylningar:

- Vilken härlig och spännande hosta, sa den lille mannen glatt överraskad, har du någonting emot att jag är med?

Torsdagen drog i gång lugnt och stillsamt, ett mycket manipulativt drag av dagen eftersom den kring klockan 17 plötsligt la i den sedan tidigare okända turboväxeln och drog i väg snabbare än någon visste var möjligt. Eftersom jag valdes in som ögonblicksmästare på mötet i onsdags gick jag in i bastun med kameran i högsta hugg och med orden "ögonblicksmästaren är den som får se allt" i bakhuvudet. I bastun vankades det ärtsoppesittning med punsch och egenmedhavd dryck, mycket trevlig tillställning som startade med att massa människor i rock belamrade ett gruppkök på Olofshöjd och stekte fläsk så det stod härliga till. Jag sattes lite kort in i mötets alla procedurer och när mötet väl började i det helkaklade förbasturummet sattes jag också in i att jag antagligen skulle få en allergisk reaktion mot den stora mängden lök i ärtsoppan. Detta betydde i sin tur att jag bara fick punsch eftersom jag var grodd och ännu inte kämpat mig till något annat tillbehör. Och eftersom jag sjöng fel varje sång så blev det en väldig massa punsch. Efter att soppan klassats som 'Absolut nästan färdig med trull' (utan att NÅGON viste exakt vad trull är) vallades jag av Jalgot och Blålugg något varv på höjden för att slippa ur min gula dimma. Det slutade med en köttbullemacka. Siktet ställdes följaktligen in på Chalmers och dagens andra höjdpunkt: pubcrawlet. En villandes vallandes promenad ledde oss till Gasquen där vi började med att lyssna till när Arvid och hans band släppte loss på diverse instrument. Slutsats: Arvid kan röra fingrarna jättefort. Öl inmundigades och danser dansades och mitt i Dionysos dissonans tyckte vi att det verkade vara en bra idé att dra vidare till nästa ställe. På hela Chalmersområdet drog folk runt likt lobotomerade brevduvor mellan de många olika vattenhålen. Vi stannade för vad vi trodde skulle vara en snabb grab and snatch på Zaloonen men blev kvar klart längre än tänkt, det var dock väldigt trevligt. Massa folk, kända och okända. Efter Zaloonen var det Basen (tror jag) och där var det ett helt bord med folk jag kände, vissa med skägg, andra utan. För att inte göra läsningen långrandig kan man sammanfatta resten av kvällen med ofrivilliga bush dives, absurda anklagelser och väldigt oklara vredesutbrott, men jag hade väldigt kul ändå. När jag vaknade dagen efter hade jag torkat blod mellan tänderna och när jag borstade tänderna kändes det som om hela huvudet skulle spricka, min slutsats av detta var att jag på något sätt fått ett slag över munnen, något som bekräftades av Anton. Det visade sig också vara en kombination av mina och Antons handlingar som gav mig denna svidande munverk. Så kan det gå.

Fredagen avlöpte med att jag fortfarande med viss promille försökte mig på en matematiklaboration. Det kan sammanfattas med ordet förödelse. Kvällen studsade sedan mellan Ped6 och familjeåtaganden men landade slutligen i Pirates 3 med Nicklas och Anton. En stillsam afton som fyllde mitt behov av Johnny Depp och piratfraser på en och samma gång. Jag säger bara SAVVEY!

Lördagen blev en underlig dag på många sätt, dagens två stora fokus var två olika födelsedagskalas. Dels var det min egen pappa som fyllde år och skulle hyllas med blommor, tårta och kyckling i citronsås. Jag träffar ju inte mina päron störande ofta så det var trevligt och min hemby har alltid samma lugnande inverkan på mig. Jag fick också mitt behov av kattmys uppfyllt och Nicklas fick ett överskott av katthår. När de flesta gästerna gått och det bara var vi mest familjära kvar byttes stämningen plötsligt och mormor tog det parti som hon tyckte att Nicklas borde ha haft och spydde galla (ganska mild galla iof) över mitt leverne. Framför allt tyckte hon vansinnigt synd om Nicklas som är hemma så mycket själv och sedan klagade hon på att jag umgicks med andra killar och män. Nicklas satt mest tyst eller tog mitt parti. Sedan var vi tvungna att åka hem igen för jag skulle ju på en annan fest. Utan Nicklas. Nämligen Thomas 30-årskalas på Studs. En munter backanal med mycket folk, sprutgrädde och alkohol. Efter en lång sittning var det barhäng ett bra tag. Jag och Anton tog på Lambis förslag en sväng förbi Zaloonen för att efterröja där, men där var det väldigt tomt på människor. Infact, bara en enda person var där, så vi använde bara toaletterna och drog oss tillbaka till Studs där festen sakta avtog och jag röjde ensam genom stan till centralen, köpte en burgare på Franks och åkte hem. Hem. Det är en liten bragd bara det.

På tal om ont i munnen:

Det såg ut som om varje enskild tand kom från ett nytt djur, och alla var arrangerade i munnen i så besynnerliga vinklar och ställningar att det var osannolikt att han skulle kunna tugga någonting utan att få i sig halva sitt eget ansikte samtidigt, och troligen något av sina ögon.

Just nu sitter jag och fryser på Studs. Detta trotts att jag har alla mina och en del av Antons kläder på mig. Det är så kallt att mina fingrar har lite svårt att röra sig normalt över tangentbordet. Det spelar uppenbarligen ingen roll att jag är ett däggdjur.

Igår påbörjade vi ett oerhört spännande projekt i skolan, det går ut på att vi har en bägare med wettextrasa i botten, på denna trasan står en plexiglasrör som är packat med sand i fraktionen 0,125 mm. Hårt packat är det, Maria och Linn gjorde en dunderinsats med sitt frenetiska petande med pinnen. I bägaren häller vi sedan vatten för att se hur kapillärverkan är i just dessa förutsättningar. Vi har dragit en massa streck vid olika tidpunkter för att se hur snabbt det har rört sig uppåt. Vårt rör är det i vilket vattnet har rört sig definitivt snabbast uppåt, man kan säga att vi vinner. Jag drog något tafatt skämt om kvicksand som folk bara dissade.

Så för alla er som fortfarande undrar vad man gör på geografiprogrammet:

man vattnar rör med sand i.

Igår var det sedvanlig Tisdagsklubb, denna vecka med DOOM hos Långben. Brädspelet DOOM, antagligen oerhört underhållande att delta i om man spelat spelet på dator innan. Har man inte det är det ovärt. Jag skrattade så jag höll på att spruta öl genom näsan redan när Jalgot läste första meningen i spelstoryn så jag höll mig till att titta på. Vi kom fram till att den kvinnliga tilldragelsen i att skriva DOOM-kväll som event var nästintill obefintlig då jag var enda tjejen där. Men jag fick i alla fall sortera spelpjäserna efter form och storlek och då var jag nöjd. Något mycket underhållande var när Smaug föreslog att man var tvungen att göra respektive karaktärs ljud ur datorspelet när de skulle göra sina förflyttningar. Jättekonstig lek. Jag hade också svängt ihop en cheesecake efter skolan som tog slut lite snabbare än anat. Att jag hade med cheesecake berodde på att vi också hade tänkt att vi skulle ha knytkalas, men eftersom jag var den enda som hade med mat så får man väl säga att det inte riktigt räknades. Sedan kom Blålugg och Anna med sushi, då trädde en ny uppdelning fram där alla pojkarna satt i rummet och lekte splatter och flickorna satt i köket och drack bärs. Efter att jag diskat alla tallrikar, bestick, koppar och glas och vi alla hjälptes åt att skrapa bort alla kokrester från spisen ska tilläggas. Vi kom fram till att det var enklare att föra ett samtal om man samtidigt hade något att sysselsätta händerna med, till exempel att skura spisen, diska, plocka i skåpen eller dricka öl.

Idag flyttar Maria, det kan vara en av månadens lyckligaste händelser. Hon är så värd allt bra i världen, och att flytta är en MYCKET bra sak i världen. Och imorgon ska jag ta med flickorna på sportfiske på Chalmers Pubcrawl. Ikväll är det John L också, så efterlängtat! Quizmaster here we come! Idag har Blålugg dessutom världens längsta pudelfrilla efter att hon trasslat en borste genom håret som jag gjorde till stenhård, blöt fläta i söndags. Coolt!

På tal om efterrätter:

När jag äter en kaka, sa Arthur, blir den verkligen uppäten.

Söndag

Veckans sista dag inleddes med föreningsrådsmöte i källaren på Studs. Mötesordföranden konstaterade snabbt att MatNatSex var överlägset överrepresenterat i församlingen vilket gav oss en del fördelar berörande klisterdekaler i kulörta färger. Det blev ett möte med få frondörer och alltihopa avklarades på ungefär en timma. Efter mötet konfronterade vi den redundans av smuts och ingrodd skit som Studs besitter. Jag och Anton fick hjälp av en vänligt sinnad Slug och gick lös på stolarna med såpa och folkslag i kilt. 'Före och efter'-resultatet var skrämmande. Man ville inte fundera så mycket över det utan gick hjärndött vidare till nästa uppgift. Den bestod i att rensa utrymmet under de fasta lårarna längs väggarna. Vår imponerande skörd utgjordes av ett dyrt lip gloss, två tuber silversmink, en kniv, ett saltkar, ett pappersflygplan, två lypsyl, ett oräkneligt antal drinkpinnar och en gaffel som såg ut att ha drabbats av Uri Geller. Jag passade också på att tvätta bort vad som bara kan tolkas som kaskadspya ur taket och från diverse restriktionsskyltar. Vi hittade också ett komplicerat, illaluktande, inte vänligt sinnat ekosystem i en låda i baren och minst lika ogästvänliga saker i ugnen. När jag kom ut i köket fick jag göra en insats för att Tabbe skulle slippa kräkas i ett vattenlås. Jag fick som ställets enda anosmiker i uppdrag att rensa alla golvbrunnar och vattenlås eftersom de inte funkade som de skulle, det var helt enkelt stopp i ungefär hälften av dem. I en av golvbrunnarna hittade jag en trolldegsliknande historia med tixotropa inslag. Jag plockade upp den, lade den i en spann och kallade den Bernt. När jag stod och skulle skölja bort Bernt från hans jordeliv med kokande vatten kom Anna in och sa raskt "Hej, du luktar illa" och gick igen. Efter att ha konstaterat att alla golvbrunnar numera sväljer vatten som dom ska var det hög tid att beblanda sig i nästa projekt; golven. Kanske en idé för Mission Impossible 4? Trots enträget svabbande med allsköns kemikalieblandningar är det fortfarande svårt att tyda golvets verkliga struktur och färg. Den abnorma mängden tuggummi är en bidragande faktor. Som mormor skulle ha sagt "vad kommer dom ifrån för sorts hem som gör sådant"? Alla stod i och gnodde efter bästa förmåga, och när klockan slog fem och mannen med nycklarna var tvungen att gå  traskade jag och Anton iväg för att införskaffa det sista som behövdes för inget mindre än en fabulös lammmiddag. (Ja, 3 m). Vi åkte hem till mig, för det är någon form av standard numera, och tillagade obscena mängder kött genom att göra hål i det och trycka i otuktiga mängder vitlök och rosmarin och till detta servera ugnsbakade rotfrukter. Innan lammet blev klart lyckades vi också få i oss en mindre säck nachos med den troligen delikataste guckamåjjen ever. Efter middagen samtalades det om katter och det sågs på youtube-klipp som fick i alla fall mitt hjärta att smälta sönder och samman. Efter en lång och antagligen illaluktande dag (men vad vet jag, egentligen) lämnades all disk på bordet för en promenad rakt i säng.

Måndag

Skola för första gången på länge, ny kurs men gamla lärare. Inte för att Olven är så till åren kommen men han talar som en åttioåring. Det går OLIDLIGT långsamt och väldigt få klarheter görs. Jag har på känn att det blir få överraskningar i kursen. Jag som gillar överraskningar, alla former. Jag får dock överraskningar så sällan som nästan aldrig, det kan bero på att jag bor med en man som inte hatar något annat än just överraskningar. Och Nicholas Cage. Efter skolan köpte jag och Maria sushi och begav oss till Chalmers för att följa upp vår människodömarhobby. Det var en givande dag, vi såg många roliga saker, bland annat en kvinna i röd kapuschong som hette Torkel, en tjej med rumpan i nacken, en annan med rumpan vid knäna, en stor täckjacka med två fågelben, en man som troligen är lärare i astrofysik och heter Janne, två fula Snygg-Lars och en pakistanier med jojo. Dessutom analyserade vi en australiensare som borde tänka mer på att inte dela med sig så mycket av sin fläckvisa skäggväxt och en man som klädde sig i vad som enbart kunde tolkas som en brevbärarutstyrsel från sjuttiotalet. Vi skrattade så vi grät och åt knappt bakta bullar. Vi kom också fram till att vi måste prova samma aktivitet en annan dag på Handels, det borde liva upp stämningen lite. Efter att vi konstaterat att Pontus borde klippa sig och att Robert Wells borde hålla sin frisyr för sig själv sig var det dags att åka hem.

På tal om människoteorier:

Hans första teori var att om mänskliga varelser inte ständigt rörde på läpparna så skulle deras munnar torka ihop.

Efter några månaders observationer hade han tänkt ut en ny teori: - Om mänskliga varelser inte rör på läpparna måste deras hjärnor börja arbeta.

Jag delar upp min helgs upplevelser i två inlägg för att det inte ska bli för långt och krångligt.

Fredag

Fredagen tog ett avstamp i ett examinationsseminarium som skulle kunna liknas vid vilken terapisession som helst. Först skulle frågor stötas och blötas i liten grupp och sedan formade vi en stor grupp och möblerade om klassrummet så "alla ska kunna se varandra i ögonen". Därefter följde en lam diskussion där dagisfröken gestikulerade lika vilt som vanligt. Efter tre timmar utan några geniartade slutsatser var det dags att dra vidare till lunch/fika. Vi var med om tidernas antagligen långsammaste barista någonsin. Antagligen talade vi oerhört otydligt, men jag har ändå svårt att förstå hur beställningen "En stor cappuccino på laktosfri mjölk" kan resultera i en liten latte på vanlig mjölk. Det kanske bara är jag som inte begriper. När vi fått ungefär det kaffe som vi faktiskt beställde resonerades Upplevelser och händelser med munnen full av kycklingmacka. Vi han även med ett besök på flaskbanken och Åhléns innan jag drog hem för att finna Nicklas och Hertigen i soffan, fullt sysselsatta med att skratta åt Hertigens bror som verkar ha egen youtube-kanal. Efter en kort och lite förvirrad hemmavistelse drog jag till Anna där det vankades hemmagjord fisherman och Shrek. Lägenheten fylldes snabbt upp och thaimat inhandlades och schack spelades. Lagom förfriskade var vi en grupp som beslutade åka in till La Stada och leva livet. Efter språngmarsch till spårvagnen träffade vi grundarna av Gubbens Goda som sammanfogade sin färdväg med vår. Väl på GVC irrades det runt en stund på toaletter och i korridorer, slutligen hittade vi den temporära puben där vi körde en våldgästning och beslutade liva upp festen med en blöt caps på golvet. När jag efter en kort stund kände att jag inte skulle ha mer placerade jag mig med fällknivsmetoden på stengolvet i hallen där jag försjönk i djupa samtal. När jag började ana träsmak placerade jag sätet i en soffa. Med varierande sällskap var det där jag spenderade större delen av den kvarvarande kvällen. För första gången fick jag också chans att festa loss lite med en liten del av klassens festgrädda, det lämnade ingen besviken även om alkoholen kanske hämmade allas takt och ton lite. Kvällen bjöd även på oklara norska arbetskamrater, eldslukning light, nötmatning och utbytesstudenter. När puben stängde var det dags att röra sig mot någonstans att sova. Jag poängterade upprepade gånger att vi var tvungna att besegra en väldig massa trappor för att komma till en säng. Min motorik var som hos en myra med illa fungerande ganglier, detta noterade Anton och beslutade att med en lång bildserie föreviga min färd nedåt framåt. Sömnen behövde jag inte vänta länge på.

Lördag

Morgonen startade med att jag egentligen var i behov av en dusch men struntade i det och följde istället med på friluftsdag medan andra beslutade fylla ångestdepåerna med sushi. Jag mötte upp med Jalgot och Hulken för att besöka Focus. Hjärnan gör dåliga val när man varit vaken i nära två och en halv timme och det sista man fått i sig var sista ölen natten innan. Så jag promenerade ut från affären med mineralvatten, apelsinjos, havremjölk ett äpple och tre korvar. Ytterst underligt urval. Sedan begav vi oss hem till mig där jag fick byta från sexmästeriutstyrsel till mer normal utstyrsel varpå det bar av ut i skogen. Min frukost fick bestå i grillad korv och vita bönor. Något magen uppskattade mycket. Efter ett tag berikade Tabbe vår dag genom att dyka upp vid vår enkla eld i skogen. Ett par timmar senare av en HEL DEL pyromani utvecklades friluftsdagen till spel- och Shrekkväll istället. Kvällen föll sedan i någon form av letargi och efter en sen men stark middag föll den helt i sömn.

På tal om att gå i trappor:

Med självbevarelsedriftens hela intuitiva skärpa slog det honom genast att han inte fick tänka, att om han gjorde det skulle gravitationen kasta ett skarpt öga åt hans håll och börja undra vad i helsike han sysslade med, och då skulle allt vara förlorat.

Jag började tisdagen med årets första besök i skolan. Vi gick in med vissa förhoppningar, men väl där fick vi höra att vi minsann inte ska tro att vi är något men att vi är ganska goa ändå. Personligen tycker jag att lärarna är lite smått trångsynta och jag lider med mig själv och övriga gruppen. Man ville bara protestera, säga "fuck you dagisfröken, ni har fel och vi har rätt" och bitchslappa pennalisterna tills haka och gom inte går att skiljas åt. Så lite sänkta men ändå sömndruckna efter den långa ledigheten beslutade jag och Maria att luncha på Chalmers. Av två anledningar, ganska prisvärd mat och möjligheten till nöje under måltiden. Dagens nöje bestod i att kategorisera folk. Och att dissa Kerstins kläder, speciellt den oklara innejackan med ärmar som skär sig och med nått dött på kragen, "och vit skjorta för det går ju till allt". Men åter till kategoriseringen, jag och Maria delade upp folk efter ytterplagg, fyra tydliga kategorier hittade vi, Linn kom senare med inlägget att man även kan kategorisera efter väska eller som hon sa 'bärverktyg'. Vi noterade en gruppering med fyra pojkar (dom var inte män iaf) som antagligen hette Per, Per, Magnus och Simon. De föll alla in i kategori två. Jag och Maria skrattade så vi grät och passade också på att högljutt härma spädbarns rörelsemönster när vi ändå var i gång.

Sedan var det dags att bowla. Kan låta obefogat på en vanlig sketen tisdag, men sedan Tisdagsklubbens intåg i livet är ingen tisdag sketen numera. Så till Valhallas sunkigaste källare drog jag och där strömmade det till lite fler än anat vilket bara var trevligt. Klot rullade och käglor föll. Inte så många käglor föll när jag rullade klot som när alla andra gjorde det, men det var roligt ändå. Efter en del trassel med den lilla elektronik som ändå är inblandad i bowling så hade den betalade timmen förflutit och det var dags att hitta ett vattenhål. Först hittade vi dock ett kebabhål, efter det var det 'Rockis' som Smaug så sött sa. Precis som i bowlinghallen utgjorde vi stor del av alla därvarande, men det gjorde det bara trevligare. Öl och shots sänktes i en rasande fart. Snart gjordes kroppsmätningar, kroppsuträtningar och förhållandevis nystiftade minnen togs upp för dissekering. Vi tände eld på sambuca och svepte mer öl. Innan vi visste ordet av letades det febrilt efter folk akilleshälar, minst två hittades. Jag och Långben försjönk i en djup diskussion om olika u-länders ekonomi och om omedveten maktutövning. Vad kan man säga? Kvällen hade verkligen ALLT!

Sedan var klockan mer än den brukar och det var dags att gå. Efter att ha konstaterat att spårvagnarna slutat gå från Korsvägen så beslutade jag enhälligt med mig själv att gå hem. Jag väntade av oklara anledningar en halvtimma i sällskap av Anton innan jag började gå, och då fick jag plötsligt lite bråttom så jag gick taktfast utan att någonsin slå av på farten och då tog det mig bara 41 minuter och 37 sekunder att gå hela vägen hem. Jag fattar ingenting. Halv fem kom jag i säng efter mycket förvirrade försök till köksbestyr.

På tal om oklara diskussioner på natten:

- Tack, sa Ford. Tack ska du ha... Har du... sa han, och så somnade han. Han sov i tre timmar.

- ... en aning om, fortsatte han plötsligt och vaknade till liv igen, hur svårt det är att ta sig in på det brittiska telefonnätet om man befinner sig på Plejaderna?

En gång för alla innan något annat tänker jag förklara Reglerna för caps. Så som jag har förstått dem, snälla rätta mig om jag skrivit fel. Man är en grupp människor som sitter i en ring på golvet eller runt ett bord, men företrädesvis på golvet, det är enklast då. Man har varsitt glas, lämpligen av plast, i vilket man häller ett par centimeter av sin dricka, oftast öl. Deltagarnas glas placeras i en cirkel i mitten, man sitter en benlängd från sitt glas. I mitten av den cirkel av glas ställs ett mittenglas, däri hälls lite av alla deltagares dricka: öl, cider, fulvin etc. Spelet går sedan ut på att någon i cirkeln börjar med att ta en kapsyl i capsgreppet och kastar mot någon medspelares glas. Kapsylen måste släppas när armen är i nittio grader, inte senare. Om personen missar, går turen vidare i ringen, om personen träffar sin grannes glas (om man är fler än fem i ringen) räknas det som granncaps och kastaren blir tvungen att tömma sitt glas och fylla på nytt. Om kastaren däremot träffar någon annan spelares glas måste den spelaren försöka träffa kastarens glas, gör den det är det åter kastarens tur. Så håller det på fram och tillbaka, tills någon av de båda missar, den måste då tömma sitt glas och fylla på nytt. Påpekas bör det att glaset då har i alla fall ett par kapsyler i sig och att drickat där i har tagit smak av dessa. Efter att duellen är klar går turen vidare till nästa man i ringen. Skulle någon oturligt träffa mittenglaset måste detta svepas, då sveper alla i ringen sina glas och tömmer dem på kapsyler. Spelet kan trappas upp genom att två duktiga capsare kan duellera tills det att kapsylhögen i glasen överskrider vätskenivån, detta får inte ske och mer dricka måste hällas i tills kapsylerna ligger under ytan igen. Är man inte snabb med att fylla upp själv lär någon annan gör det åt dig, troligen med helt annan dricka än det som var i glaset först. Man kan också få en 'floater', det vill säga en kapsyl som landar i glaset och flyter. Denna måste sänkas. På detta sätt höjs nivån i glasen, annars brukar en dålig capsare snabbt bli berusad då man ofta måste tömma sitt glas. Mer utförliga regler finns här.

Med dessa förutsättningar klev jag igår in i en bastu på Olofshöjd, full av misstro till min egen skicklighet i spelet. Jag lyckades motstå alla inviteringar till spelet under flera flera timmar, istället fokuserade jag på att dricka öl både i men mest utanför bastun. Arvid hade med sig en djupfryst kladdkaka som tinades i bastun och åts med snusksked, den hade en salt bismak. Trevligt initiativ som inte riktigt höll hela vägen. Efter ytterligare smädande av kroppar och missbruk av klassisk rock gjorde Smaug och Lille Skutt ett kort gästspel, sedan var det dags att dra till Studs. Där möttes vi av overallklätt jubel med dunka dunka i bakgrunden. Vi skakade rumpa, hårt, och sedan drogs jag ner i capsträsket. Jag skyller ALLT på Anton. Igen. Jag capsade ett par varv i en cirkel och några till i en annan, det var tillräckligt för att jag skulle irra mig till de inre snuskrummen i källaren för att capsa ÄNNU mer med Skrk'ar, MatNatSexare och chalmerister. Där drog jag mig dock ur och blev endast bisittare, något som jag i efterhand klappar mig på axeln för och bedömer som ett vist val. Efter en oklar utflykt till Avenyn med Johan dansade vi ännu mer och ännu hårdare och vi ryckte simultant var sin frans från Ztallmästaren och jag fick tag på ytterligare en. Adding up. Klockan hann sedan bli stängning och vi tryckte ihop oss på Göteborgs vaknaste café och avnjöt nattamat. Sedan tvingade Molle i all välmening på mig sin jacka och vi åkte obefogat många olika spårvagnar för att hamna på Svingeln.

Så vaknade jag i morse på ett bäddat golv utan röst men med ett telefonnummer på armen och en morgonfrisyr som Anton dömde ut direkt. Efter att jag konstaterat att jag fortfarande hade ett lager bomull över min motorik och min hjärnas gallringsfunktion lämnade jag de två hjulen och gick hem och la mig i duschen, hittade många nya blåmärken och ångade mig.

På tal om gästspel:

- Ofrivilligt kastades jag ut i den fysiska världen igen, fortsatte Agrajag, i form av en bukett med petunior. I en vas, kanske jag skulle tillägga. Just detta lilla inhopp i livet började med att jag befann mig fritt fallande trehundra kilometer ovanför ytan på en mycket hård och ogästvänlig planet. Inte precis vad en bukett petunior har rätt att hoppas på, skulle man kunna säja. Och man skulle ha rätt. Det livet tog slut en kort stund senare, trehundra kilometer längre ner. Och jag kanske ska tillägga att det skedde mitt uppe i kadavret av en val. Min olycksbroder.

Idag har varit en lugn och stillsam dag med få överraskningar. När jag vaknade imorse (or whenever, det var idag i alla fall) så insåg jag att Maria, Terese och en grupp killar ur klassen satt på en buss, väg till Danmark för att skaka rumpa. Hade gärna varit med men man får inte alltid som man vill. Dessutom var det med en mycket skräckblandad förtjusning som Maria pratade om äventyret. Hur som haver så tänker jag kräva bildbevis på allt som went down för att se vad jag missade. Men jag kan ju kontra med bilder som jag antagligen lär ta imorgon. Jag jobbar hårt på att inte höja mina förväntningar, men det är svårt!

Något som gjorde mig förvånad förut var Let's Dance. Eller snarare att jag tittade på det, jag gjorde det enbart för att Elizabeth Höglund var med, jag känner mig så köpt. Hon är en kvinna som dykt upp i dumburken hundratals gånger under min uppväxt, varje gång med risigare skatbo på huvudet. Men idag för en gångs skull hade människan brukat rimliga mängder hårspray, jag gissar att programmet har en uppställning stylister. Hon lär på allvar ha ett eget hål i ozonlagret med tanke på hur många bomber som briserat nära henne utan att de skrällt färgade hårstråna på hennes hjässa rört sig en millimeter.

Idag kom jag också för mig att äntligen slå upp diverse ord i min etymologiska ordbok för att få reda på var de kommer ifrån. Ett ord jag funderat på mycket var gräsänka, om det ordet stod följande: 'kvinna vars make är bortrest' är troligen en 1700-talsöversättning av det föråldrade högtyska Graswitwe eller lågtyskan graswedewe, som till en början användes om en ogift kvinna med barn, en kvinna som förförts i gräset, ute i det gröna, och därefter genast övergivits, >>blivit änka<<. ... Intressant, där kan man ju säga att betydelsen har skiftat en aning.

Jag var inne i staden en kort tur för att inhandla förnödenheter inför morgondagen. Alkohol. Jag tror inte att jag är ensam om att ha noterat de tiggare som står med varsitt instrument ensligt plinkande, smättande, trampande. Idag hade den kvinna som vanligen brukar stå och skaka tamburin utan takt, bytt ut sitt klirrande instrument mot inget mindre än kastanjetter. Det tycker jag var jätteunderligt. Hon kunde inte använda dem och hon hördes nästan inte, varför hon också jojkade för att ta mer plats i ljudrummet. Högts besynnerligt var det.

På tala om ords betydelse:

Ix = pojke som inte tillfredsställande kan förklara vad en Hrung är, eller varför den valde att kollapsa på Betelgeuse 7.

Åh! Allt är så bra ibland. Nu är ett sånt ibland. Hade jag kunnat definiera exakt vad som gör allt så bra så hade jag skrivit ner det och delat med mig men jag vet inte så jag kan tyvärr inte sprida någon visdom eller klarhet kring detta.

Läste Hertigens gamla dagboksinlägg häromdagen, jag skrattade så jag grät och magen bara knöt sig. Han har skildrat gemensamma och egna strapatser på ett helt makalöst glorious vis. En favorit är när han har haft tenta, gått på tentapub och lite rund under fötterna hittar en smörgås i fickan som han hade tänkt att äta under tentan. " Så den började jag tugga på, och fortsatte vägen hem. Några meter fram passerade jag Siewert Öholm. Hej, sa jag högt och med munnen full med leverpastej. Han svarade inte så mycket. Dagen efter mådde jag inte så bra." Åh Hertigen!

Spenderade lite quality time med Maria idag. Jag tror på allvar att vi borde tala tystare, flera personer i vår omgivning tittade på oss som om de hade lust att placera oss på anstalter med stora ljusa salar där folk talar lugnt och lågmält till en och alla tröjor knäpps på ryggen. Vi avhandlade rumpor, bordgrannars dåliga kroppslukt (att JAG ens ger mig in i den diskussionen!) och avlade så många, så låga skämt att inte den bästa av limbodansare hade kunnat ta sig under.

Vi var på lägenhetsvisning också. Eller visningar för att vara mer korrekt. Det var två tvåor på Guldheden, och billiga var dom också så mina förväntningar låg vid midjan ungefär. Men där hade jag fel, i alla fall på den ena. Där knakade hallgolvet sådär müsigt och hemtrevligt, i den andra knarrade det lite vätskeskadat, inte lika müsigt. Däremot var den trevliga lägenheten en ensam mans försök till lite filtig 50-talskänsla. Det var ett gott försök som föll vid startlinjen kan man säga. Fondväggarna var bara too much och vardagsrumsmattan var så... brun. Inte okej. Men Maria har smak och jag har rollrar och penslar. We can do miracles!

På tal om galet härliga dagar:

Han var så oerhört belåten med att dagen utvecklats så helt enligt planerna. För bara tjugo minuter sedan hade han bestämt sig för att bli galen, och här sprang han redan på jakt efter en blommig soffa, kors och tvärs över en äng på den förhistoriska Jorden.

Igår var det tisdag och som sig bör var det tisdagsklubb. Det innebar att vi grillade korv över vår uttråkade julgran och att vi spelade spel där vi fick veta att jag var en fyra, Johanna var allt annat än en etta och Elias/Eskil/Emil var ett helt spektra av gissningar då ingen kände honom annat än som en vampyrälskande gambler. Dessutom tyckte Jalgot mest illa om sig själv och Anton och Staffan vet mer om varandra än vad som är bekvämt, Tabbes självinsikter är goda och på Johan kan man alltid öka en, bara för att han är från Dalarna.

Idag var det onsdag och som sig bör var det onsdagsmöte. Det innebar att vi fick veta att nu är det jävlar i min lilla låda full rulle ända till mars med rivstart i en partyfredag, bastu-/lyran-/caps-/tentapubslördag och en födelsedagssöndag. Det kommer at bli ohälsosamt skojigt, men jag har ambitionen att minnas exakt hur ohälsosamt skojigt det slutligen var. Till skillnad från andra onsdagar hölls dagens efterpub inte på John L eftersom dom saknar känsla för takt och ton och studenters alkoholbehov. Vi påbörjade istället en kort men kall vandring som slutade på vattenhålet Flying Scotsman, "NAJS!" sa vi och drev fulwhiskey och chokladöl under stickning och historier om varandras jul- och nyårshelger.

Frånsett att helgen bli en rivstart så verkar det, som jag skrev, som om varje helg fram tills mars är lika full som jag under LV-capsen. Men fullrulle är jag ju som bekant ingen främling för så det är bara att göra sig av med febern, ta på sig partydojorna och antingen köra kalas deluxe för födelsedagsbarnet och hålla på till . Självklarheterna avlöser varandra. Dessutom så har Hertigen fått mig till insikt; Curb your Enthusiasm har ju sjukt mycket mer underhållningsvärde än Paralympics och Professor longhair är något att räkna med.

Och kanske att man kan bli kidnappad, även om man är förvarnad...

På tal om självklarheter:

Fyrtiotvå, sa Djupa Tanken i oändligt, upphöjt majestät.

Just nu är jag inne i en smärre identitetskris då jag inte vet om jag är den ena eller den andra Linnéa. Eller om jag kanske är Marias Linnéa. Nea är jag hur som helst inte och det är ju det som spelar roll, att de berörda är införstådda med disponeringen av tillkallelser. Även om Nea och jag verkar dela åsikter om kottar, djur som förökar sig genom munnen och reklampennor. Bortsett från denna förvirring är jag ganska säker på vem jag är och känner inget behov i att bära upp eller skapa en bild av vem jag är. Som Hertigen säger om MacGyver: det måste vara ansträngande att hela tiden bära upp en kliché av sig själv på ett sådant sätt. Till och med skattemyndigheterna kommer att förvänta sig att han sköter sin deklaration med hjälp av nitroglycerin och läppcerat.

Idag blev vårt projektarbete klart också. Glasriket kan känna sig dokumenterat! Det sista sammanställdes över ofriska mängder kaffe, thaimat, kladdmuffins och you tube-klipp.

Och så är jag anmäld till Hjärtslaget 2009, det kommer att vara som ett fuktigt årgångsvin med smak av dekadens, något som ger mig samma känsla som ett reportage från Afrika, "lite skam och lite välbefinnande, men mest gör det mig hungrig", Hertigen äger.

På tal om inte helt sinnesfriska saker:

Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att kasta sig mot marken och missa. Välj en vacker dag, föreslår Guiden, och gör ett försök. Det första är tämligen enkelt. Det enda som krävs är en viss förmåga att kasta sig mot marken med hela sin tyngd, samt en beredskap att inte ta illa upp ifall det gör ont.

Dagen inleddes med husliga aktiviteter och avslutades i gamla spår. Vi vispade runt i fjällstugan med dammsugare, moppar och stekspadar tills huset uppfyllde alla tänkbara normer. Sedan packade vi in oss i samma bilar vi kom upp i och begav oss åter ned mot sydligare breddgrader. Men för att komma hem måste man spendera en dag i bil, och det var olidligt tråkigt. Situationen räddades mer eller mindre enbart av mammas telefon med internet och Bubble Breaker i. Viva la teknikutveckling.

När jag kom hem och startade upp daton upptäckte jag att en pixel på min skärm har blivit turkos. Det är inte helt okej! Och inte så dekorativt som man kan tro. Vad Maria än säger så gillar inte alla turkost. Jag gör i och för sig det, men inte just där. Det är inte bra för mig, min dator behöver lite av Staffans systemvetaraura.

På tal om saker som inte är bra för dig:

Att dricka av den All-Galaktiska Gurgelbrännaren är som att få hjärnan krossad av en guldtacka svept i citronskivor.